28.1.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 25/37
Överklagande ingett den 22 november 2011 av Muhamad Mugraby av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 september 2011 i mål T-292/09, Muhamad Mugraby mot Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen
(Mål C-581/11 P)
2012/C 25/72
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Muhamad Mugraby (ombud: S. Delhaye, Advocate)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
1.
fastställa att kommissionen har underlåtit att vidta åtgärder med anledning av
i)
klagandens begäran att kommissionen ska avge en rekommendation till rådet om tillfälligt upphävande av gemenskapsstöd till Libanon enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1638/2006, (1) varvid sådana åtgärder både kan och ska vidtas enligt nämnda förordning,
ii)
klagandens begäran att kommissionen, såsom det direkt ansvariga organet för genomförande av olika unionsprogram om stöd för Libanon, tillfälligt ska upphäva genomförandet av dessa program i avvaktan på upphörandet av Libanons fortsatta kränkning av grundläggande rättigheter, närmare bestämt klagandens rättigheter,
2.
slå fast att rådet, i dess egenskap av part i associeringsrådet EU-Libanon, har underlåtit att vidta åtgärder med anledning av klagandens begäran att kommissionen ska anmodas att rekommendera rådet att vidta särskilda och effektiva åtgärder beträffande unionsstöd till Libanon enligt associeringsavtalet mellan Libanon och gemenskapen, (2) för att parternas skyldigheter enligt avtalet ska uppfyllas,
3.
slå fast att kommissionen, i dess roll som fördragens väktare och det direkt ansvariga organet för genomförandet av unionens olika stödprogram för Libanon, och rådet, i dess egenskap av part i associeringsrådet EU–libanon, har ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar för den skada som klaganden lidit till följd av deras ständiga misslyckande, från och med december 2002, med att på ett effektivt sätt använda tillgängliga resurser och rättsakter för att för att säkerställa ett effektivt genomförande av den bestämmelse i associeringsavtalet som avser mänskliga rättigheter,
4.
förplikta kommissionen att, delvis som gottgörelse in natura, föreslå rådet att tillfälligt upphäva associeringsavtalet mellan EU och Libanon, i avvaktan på att man funnit en lösning på Libanons underlåtenhet att följa artikel 2 i associeringsavtalet såvitt avser klaganden,
5.
förplikta kommissionen att inskränka utförandet av pågående stödprogram (som genomförs och/eller övervakas av kommissionen) till de program som särskilt har till syfte att främja de grundläggande rättigheterna och som inte utgör ett ekonomiskt stöd till de libanesiska myndigheterna, i avvaktan på att man funnit en lösning på Libanons underlåtenhet att följa artikel 2 i associeringsavtalet såvitt avser klaganden,
6.
förplikta rådet att anmoda kommissionen att utarbeta en sådan rekommendation som har skissats under punkt 4 ovan och att för samma ändamål verka genom associeringsavtalets organ, och
7.
förplikta EU, rådet och kommissionen, vilka var svarande i första instans, att ersätta sökanden för hans ekonomiska och ideella skada med ett belopp som ska fastställas ex aequo et bono (i överensstämmelse med rätt och billighet) till minst 5 000 000 EUR samt rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden hävdar att det angripna beslutet ska upphävas och åberopar härvid följande grunder:
Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning
—
genom att, utan grund, avvisa ansökan med motiveringen att den inte kunde tas upp till sakprövning,
—
genom att åsidosätta klagandens rätt att namnge samtliga svarande,
—
genom att åsidosätta klagandens rätt till försvar genom att bortse från dennes argument,
—
genom att inte pröva varje begäran som framställts av klaganden, och
—
genom att bortse från EU-rätten och EU:s skyldigheter enligt internationell rätt, och genom att lägga förordningar som antagits av en av EU-institutionerna till grund för beslutet.
Klaganden hävdar också att tribunalen gjorde en feltolkning av associeringsavtalet mellan EU och Libanon, att det saknade grund för sin tolkning avseende ”ett stort utrymme för skönsmässig bedömning” och för sin slutsats att det saknade behörighet för att meddela ålägganden till Europeiska unionens råd och till Europeiska kommissionen.
Till följd av det anförda gör klaganden gällande att tribunalen har utsatt honom för rättsvägran.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (EUT L 310, s. 1).
(2) Interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan (EGT L 262, s. 2).
Full & Egal Universal Law Academy