28.1.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 25/41
Överklagande ingett den 24 november 2011 av Omnicare, Inc. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-290/09, Omnicare, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Astellas Pharma GmbH
(Mål C-588/11)
2012/C 25/77
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Omnicare, Inc. (ombud: M. Edenborough QC)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Astellas Pharma GmbH
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva den överklagade domen. Klaganden yrkar vidare att domstolen ska besluta om ersättning för klagandens kostnader i målet om överklagande och i målet vid tribunalen.
Grunder och huvudargument
Klaganden anför en enda grund för sin talan, nämligen att tribunalen tillämpat artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 (1) (nedan kallad den nya förordningen) felaktigt. Förevarande mål omfattar en invändning av Astellas Pharma GmbH (tidigare Yamanouchi Pharma GmbH) (nedan kallad invändaren) baserad på invändarens tyska varumärkesregistrering nr 394 01 384 och på ett påstående om förväxling enligt artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 (2) (nedan kallad den gamla förordningen) (som dock i relevanta delar är identisk med den nya förordningen). Eftersom det tidigare varumärket hade registrerats mer än fem år före det att invändningen framställdes, måste invändaren styrka att det gjorts verkligt bruk av varumärket för att kunna åberopa det som grund för invändningen.
Klaganden hävdar att tribunalen felaktigt funnit att det gjorts verkligt bruk i rättsligt hänseende av det av invändaren åberopade tidigare varumärket. Det är ostridigt att invändaren verkligen hade gjort bruk i näringsverksamhet av det ifrågavarande varumärket eller att så skett med invändarens samtycke, beträffande de tjänster för vilka varumärket registrerats. Detta bruk avsåg emellertid ett vederlagsfritt tillhandahållande av tjänster. Ett sådant bruk kan således i rättsligt hänseende inte åberopas för att styrka att det gjorts verkligt bruk av varumärket. Detta har behandlats i rättspraxis som klaganden dock anser a) har tillämpats felaktigt av tribunalen och b) i vilket fall som helst är osammanhängande. Det föreligger alltså ett behov av att EU-domstolen besvarar frågan vilka de rättsliga följderna bör bli mot bakgrund av dessa faktiska omständigheter.
(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 78, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3)
(2) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 11, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy