5.5.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 133/14
Överklagande ingett den 30 november 2011 av ara AG av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 22 september 2011 i mål T-174/10, ara mot harmoniseringsbyrån
(Mål C-611/11 P)
2012/C 133/26
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: ara AG (ombud: A. Gail, Rechtsantwalt)
Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Allrounder SARL
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 22 september 2011 i mål T-174/10,
—
ogiltigförklara det beslut som fattades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 26 januari 2010 (ärende R 481/2009-1), och
—
förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och intervenienten i första instans att ersätta samtliga kostnader i båda instanser.
Grunder och huvudargument
Klaganden gör gällande att tribunalen har åsidosatt artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (1).
Klaganden gör härvidlag för det första gällande att tribunalen har åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att vid helhetsbedömningen av risken för förväxling inte ha lämnat en tillräcklig motivering för vilka kriterier som har tillämpats för att definiera den relevanta kundkretsen, för jämförelsen mellan varumärkena och för risken för förväxling. Tribunalen fastslog således felaktigt att den relevanta kundkretsen bestod av genomsittkonsumenter som uppvisar genomsnittlig uppmärksamhet vid köp av de berörda varorna, även om det inledningsvis har visats att konsumenten sällan har möjlighet att göra en direkt jämförelse av de olika varumärkena. Vid jämförelsen av varumärkena fastslog tribunalen dessutom felaktigt att två trianglar är framträdande i konsumentens uppfattning av det omtvistade varumärket. Tribunalen har därmed fäst alltför stort avseende vid en eller flera beståndsdelar i varumärket.
Tribunalen har dessutom åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att inte hänvisa till de handlingar som intervenienten ingav i samband med värderingen av risken för förväxling.
Slutligen underskattade tribunalen principen om utredningsskyldighet ex officio.
(1) EUT L 78, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy