25.2.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 58/6
Talan väckt den 21 december 2011 — Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd
(Mål C-658/11)
2012/C 58/08
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Europaparlamentet (ombud: R. Passos, A. Caiola och M. Allik)
Svarande: Europeiska unionens råd
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara rådets beslut 2011/640/Gusp av den 12 juli 2011 om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius om villkoren för att överföra misstänkta pirater och egendom som i detta sammanhang har beslagtagits av den EU-ledda marina styrkan till Republiken Mauritius och om villkoren för misstänkta pirater efter en sådan överföring (1),
—
förordna om att rättsverkningarna av rådets beslut 2011/640/Gusp av den 12 juli 2011 ska bestå fram till dess att det ersätts,
—
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Europaparlamentet anser att rådets beslut 2011/640/Gusp av den 12 juli 2011 om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius om villkoren för att överföra misstänkta pirater och egendom som i detta sammanhang har beslagtagits av den EU-ledda marina styrkan till Republiken Mauritius och om villkoren för misstänkta pirater efter en sådan överföring, är ogiltigt därför att det inte uteslutande rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, såsom uttryckligen anges enligt artikel 218.6 andra stycket FEUF.
Europarlamentet anser att avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius även handlar om rättsligt samarbete på det straffrättsliga området, polissamarbete och utvecklingssamarbete som omfattar sådana områden där det ordinarie lagstiftningsförfarandet är tillämpligt.
Därför borde avtalet ha ingåtts först efter att Europaparlamentet lämnat sitt godkännande enligt artikel 218.6 a v FEUF.
Således har rådet åsidosatt fördragen genom att inte välja den korrekta rättsliga grunden för avtalets ingående.
Vidare finner Europaparlamentet att rådet har åsidosatt artikel 218.10 FEUF eftersom det inte fullständigt och omedelbart informerade parlamentet i alla skeden av framförförhandlingen och ingåendet av avtalet.
Om domstolen ogiltigförklarar beslutet yrkar Europaparlamentet dock att domstolen ska förordna om att rättsverkningarna av det angripna beslutet ska bestå, i enlighet med artikel 264 andra stycket FEUF, fram till dess att det ersätts.
(1) EUT L 254, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy