10.3.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 73/20
Överklagande ingett den 27 december 2011 av Alliance One International, Inc., tidigare Dimon, Inc., av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 12 oktober 2011 i mål T-41/05, Alliance One International, Inc., tidigare Dimon, Inc., mot Europeiska kommissionen
(Mål C-679/11 P)
2012/C 73/36
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Alliance One International, Inc., tidigare Dimon, Inc. (ombud: M Odriozola och A Vide)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom av den 12 oktober 2011 i mål T-41/05 i den mån klagandens talan inte bifölls på den grunden att det förelåg en uppenbart oriktig bedömning vid tillämpningen av artikel 101.1 FEUF och artikel 23.2 i förordningen 1/2003 (1), på den grunden att motiveringen var otillräcklig eller på den grunden att principen om likabehandling åsidosattes vad gäller slutsatsen att Alliance One International, Inc., tidigare Dimon, Inc., var solidariskt ansvarig,
—
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 oktober 2004 i ärende COMP/C.38.238/B.2 — Råtobak–Spanien, i den mån det rör klaganden och i motsvarande mån sätta ned de böter som klaganden ålagts, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
1.
Alliance One International, Inc., tidigare Dimon, Inc., (”klaganden”) yrkar i) att domstolen ska upphäva tribunalens dom av den 12 oktober 2011 i mål T-41/05 i den mån den fann Alliance One International, Inc. (”AOI”), tidigare Dimon, Inc. (”Dimon”), solidariskt ansvarig för en överträdelse som Agroexpansión gjort sig skyldigt till, ii) att domstolen ska ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 oktober 2004 i ärende COMP/C.38.238/B.2 — Råtobak–Spanien och i motsvarande mån sätta ned de böter som klaganden ålagts, och iii) att domstolen ska förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
2.
Klaganden gör för det första gällande att kommissionen och tribunalen har tillämpat artikel 101.1 FEUF och artikel 23.2 i förordning 1/2003 på ett felaktigt sätt genom att AOI hölls ansvarigt för den överträdelse som Agroexpansión gjort sig skyldigt till. Klaganden gör gällande att tribunalen har åsidosatt klagandens rätt till försvar och artikel 296 FEUF genom att i sin dom (och därmed i efterhand) förtydliga resonemanget angående det beviskrav som kommissionen tillämpade i sitt beslut. Följaktligen gör klaganden gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den definierade metoden för att fastställa bolagens ansvar, särskilt mot bakgrund av att denna metod innebar att beslutet vilade på dubbla grunder, vilket ledde till att bolagen behandlades olika utifrån hur välgrundad deras talan var, utan att i övrigt fastställa något beviskrav. Vidare har tribunalen omöjligen kunnat bortse från att kommissionen inte har kunnat vederlägga klagandens invändningar i sitt beslut.
3.
För det andra har tribunalen inte iakttagit klagandes rättigheter enligt allmänna unionsrättsliga principer och inte heller de rättigheter som framgår av Europakonventionen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilken numera är en del av Lissabonfördraget och därmed har samma rättsliga status som primärrätten.
4.
Klaganden gör för det tredje gällande att tribunalen, oaktat sitt konstaterande att klaganden inte kan anses ansvarig för Agroexpansións överträdelser under perioden före den 18 november 1997, inte har dragit de nödvändiga slutsatserna av kommissionens förbiseende och har därigenom tillåtit att klaganden diskriminerades. Klaganden hävdar för det första att grundbeloppet för böterna som ålades endast borde ha höjts med 30 %, annars har Dimon diskriminerats gentemot övriga parter i beslutet. Klaganden hävdar för det andra att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av Dimons omsättning under 2003 i sina skäl för en höjning av utgångsbeloppet enligt punkt 1 A femte stycket i 1998 års riktlinjer.
5.
Slutligen gör klaganden gällande att klaganden haft berättigade förväntningar på en nedsättning av bötesbeloppet enligt punkt 2 B tredje strecksatsen i 1998 års riktlinjer. I detta hänseende har tribunalen gjort en felaktig bedömning eftersom (i) tribunalen ansåg att några förmildrande omständigheter inte var tillämpliga i det aktuella fallet på grund av överträdelsens art, och (ii) tribunalen godtog kommissionens argument att man redan tagit hänsyn till förmildrande omständigheter till klagandens fördel.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (Text av betydelse för EES) (EGT L 1, 2003, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy