23.11.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 344/26
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 19 september 2013 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof — Österrike) — Pensionsversicherungsanstalt mot Peter Brey
(Mål C-140/12) (1)
(Fri rörlighet för personer - Unionsmedborgarskap - Direktiv 2004/38/EG - Uppehållsrätt för längre tid än tre månader - Artikel 7.1 b - Person som inte längre är arbetstagare - Person som har rätt till ålderspension - Krav på att ha tillräckliga tillgångar för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem - Begäran om särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner - Tilläggsersättning som ska komplettera ålderspensionen - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artiklarna 3.2 och 70 - Bosättningsmedlemsstatens behörighet - Villkor för beviljande - Laglig vistelse inom landets territorium - Förenlighet med unionsrätten)
2013/C 344/43
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberster Gerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Pensionsversicherungsanstalt
Motpart: Peter Brey
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Oberster Gerichtshof — Tolkning av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77) i rättad lydelse — Rätten för en unionsmedborgare, som har slutat att bedriva sin näringsverksamhet, att uppehålla sig längre tid än tre månader inom en annan medlemsstats territorium — Situation i vilken nämnda medborgare uppbär en pension som är lägre än existensminimum i den mottagande medlemsstaten och därför har begärt tilläggsersättning (Ausgleichszulage), en icke avgiftsfinansierad förmån
Domslut
Unionsrätten, såsom den följer av bland annat artiklarna 7.1 b, 8.4, 24.1 och 24.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder mot en medlemsstats lagstiftning, såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, vilken, även för tiden efter de första tre månadernas vistelse, generellt och automatiskt utesluter att en ekonomiskt icke aktiv medborgare i en annan medlemsstat beviljas en sådan förmån som den tilläggsersättning som avses i 292 § stycke 1 i den federala lagen om allmän socialförsäkring (Allgemeines Sozialversicherungsgesetz) i dess ändrade lydelse, från och med den 1 januari 2011, enligt 2011 års budgetlag (Budgetbegleitgesetz 2011), med hänvisning till att den berörde, trots att vederbörande fått ett intyg om registrering, inte uppfyller villkoren för att beviljas uppehållsrätt för längre tid än tre månader i den förstnämnda medlemsstaten, på grund av att det för en sådan uppehållsrätt krävs att den berörde har tillräckliga tillgångar för att inte behöva ansöka om en sådan förmån.
(1) EUT C 165, 9.6.2012.
Full & Egal Universal Law Academy