17.11.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 409/3
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 september 2014 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van eerste aanleg te Brussel – Belgien) – Essent Belgium NV mot Vlaamse Reguleringsinstantie voor de Elektriciteits- en Gasmarkt
(Förenade målen C-204/12 och C-208/12) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Regionalt stödsystem enligt vilket överlåtbara gröna certifikat ska beviljas anläggningar i den aktuella regionen som producerar el från förnybara energikällor - Skyldighet för elleverantörerna att årligen överlämna en viss andel certifikat till den behöriga myndigheten - Beslut att inte beakta ursprungsgarantier från andra medlemsstater i Europeiska unionen och stater som är parter i EES-avtalet - Administrativ straffavgift om certifikat inte överlämnas - Direktiv 2001/77/EG - Artikel 5 - Fri rörlighet för varor - Artikel 28 EG - Artiklarna 11 och 13 i EES-avtalet - Direktiv 2003/54/EG - Artikel 3))
2014/C 409/03
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Rechtbank van eerste aanleg te Brussel
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Essent Belgium NV
Motpart: Vlaamse Reguleringsinstantie voor de Elektriciteits- en Gasmarkt
ytterligare deltagare i rättegången: Vlaams Gewest, Vlaamse Gemeenschap (C-204/12, C-206/12 och C-208/12),
Domslut
1)
Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el ska tolkas så, att den inte utgör hinder för ett sådant nationellt stödsystem som det som är i fråga i det nationella målet, enligt vilket den behöriga regionala tillsynsmyndigheten ska utfärda överlåtbara certifikat för el producerad från förnybara energikällor, som är producerad inom den berörda regionen och enligt vilket elleverantörerna är skyldiga att, vid äventyr av en administrativ straffavgift, varje år till den myndigheten överlämna ett antal sådana certifikat, vilka motsvarar en andel av deras totala elleveranser i den regionen, och leverantörerna inte har rätt att fullgöra den skyldigheten genom att använda ursprungsgarantier från andra medlemsstater i Europeiska unionen eller från tredjeland som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2)
Artiklarna 28 EG och 30 EG samt artiklarna 11 och 13 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för ett sådant nationellt stödsystem som det som beskrivs i punkt 1 i domslutet i denna dom, under förutsättning att
—
det införs mekanismer som säkerställer inrättandet av en verklig marknad för certifikat, på vilken utbud och efterfrågan kan mötas och jämvikt uppnås mellan dem, så att berörda leverantörer ges möjlighet att faktiskt och på skäliga villkor kunna anskaffa certifikat, och att
—
sättet att beräkna den administrativa straffavgift som de leverantörer ska erlägga som inte har uppfyllt den skyldighet som anges i punkt 1 i domslutet i denna dom och denna avgifts belopp fastställs så, att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att utgöra ett incitament för producenterna att verkligen öka produktionen av el från förnybara energikällor och för de leverantörer som omfattas av denna skyldighet att förvärva de certifikat som erfordras, varvid det bland annat ska förhindras att de berörda leverantörerna blir bestraffade orimligt hårt.
3)
Diskrimineringsförbudet enligt artikel 18 FEUF, artikel 4 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 och artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG ska tolkas så, att det inte utgör hinder för ett sådant nationellt stödsystem som det som beskrivs i punkt 1 i domslutet i denna dom.
(1) EUT C 227, 28.7.2012.
Full & Egal Universal Law Academy