14.12.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 367/18
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 oktober 2013 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — RLvS Verlagsgesellschaft mbH mot Stuttgarter Wochenblatt GmbH
(Mål C-391/12) (1)
(Direktiv 2005/29/EG - Otillbörliga affärsmetoder - Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet - Vilseledande underlåtenhet i samband med annonser i redaktionell form - Lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken publicering mot ersättning enbart är tillåten om ordet annons (”Anzeige”) anges - Fullständig harmonisering - Strängare åtgärder - Pressfrihet)
2013/C 367/31
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesgerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: RLvS Verlagsgesellschaft mbH
Motpart: Stuttgarter Wochenblatt GmbH
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Bundesgerichtshof — Tolkning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, s. 22) och särskilt av artiklarna 3.5, 4 och 7.2 samt punkt 11 i bilaga I till direktivet — Vilseledande utelämnanden i reklamreportage — Lagstiftning i en medlemsstat som förbjuder publicering mot ersättning utan att ordet annons (”Anzeige”) nämns
Domslut
Under sådana omständigheter som i det nationella målet kan Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) inte göras gällande mot tidningsutgivare. Nämnda direktiv ska under dessa omständigheter tolkas så, att det inte utgör hinder för att tillämpa en nationell bestämmelse enligt vilken en tidningsutgivare är skyldig att förse allt material som publiceras mot ersättning i tidningen med en viss upplysning — i det här fallet ordet annons (”Anzeige”) — såvida det inte av materialets uppställning och utformning rent allmänt framgår att det rör sig om en annons.
(1) EUT C 343, 10.11.2012.
Full & Egal Universal Law Academy