29.3.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 93/12
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 februari 2014 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — H. Gautzsch Großhandel GmbH & Co. KG mot Münchener Boulevard Möbel Joseph Duna GmbH
(Mål C-479/12) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - Gemenskapsformgivning - Förordning (EG) nr 6/2002 - Artiklarna 7.1, 11.2, 19.2, 88 och 89.1 a och d - Oregistrerad gemenskapsformgivning - Skydd - Tillgängliggörande för allmänheten - Nyhet - Mål om intrång - Bevisbörda - Preskription - Utgången frist - Tillämplig rätt)
2014/C 93/19
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesgerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: H. Gautzsch Großhandel GmbH & Co. KG
Motpart: Münchener Boulevard Möbel Joseph Duna GmbH
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Bundesgerichtshof — Tolkning av artiklarna 7.1 första stycket, 11.2, 19.2 och 89.1 a i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, s. 1) — Begreppet tillgänglig för allmänheten — Bevisbördan för inskränkt användning av oregistrerad gemenskapsformgivning — Gemenskapsformgivning som ställdes ut i ett företags utställningslokal som inte omfattades av den vanliga marknadsbevakningen och som gjordes tillgänglig för en näringsidkare inom en specialiserad sektor utan något krav på konfidentialitet — Preskriptionsfrist för rätten att förbjuda tredjemans användning — Preklusion — Fastställande av tillämplig lag i tvister angående intrång och ogiltigförklaring av gemenskapsformgivning
Domslut
1.
Artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning ska tolkas så, att det är möjligt att anse att en oregistrerad formgivning rimligen kunde ha blivit känd vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom Europeiska unionen, eftersom avbildningar av denna formgivning hade distribuerats till näringsidkare som är verksamma inom denna sektor. Det ankommer på domstolen för gemenskapsformgivningar att bedöma om så är fallet mot bakgrund av omständigheterna i det vid denna domstol anhängiga målet.
2.
Artikel 7.1 första meningen i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att det är möjligt att anse att en oregistrerad formgivning, trots att den gjorts tillgänglig för tredje man utan någon uttalad eller tyst överenskommelse om konfidentialitet, inte rimligen kunde ha blivit känd vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom Europeiska unionen, eftersom den enbart gjorts tillgänglig för ett enda företag inom denna sektor eller enbart presenterats i ett företags utställningslokaler utanför unionen. Det ankommer på domstolen för gemenskapsformgivningar att bedöma om så är fallet mot bakgrund av omständigheterna i det vid denna domstol anhängiga målet.
3.
Artikel 19.2 första stycket i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att innehavaren av en skyddad gemenskapsformgivning har bevisbördan för att den bestridda användningen är ett resultat av att denna formgivning efterbildats. Om domstolen för gemenskapsformgivningar konstaterar att det förhållandet att denne innehavare har bevisbördan medför att det blir omöjligt eller orimligt svårt för innehavaren att fullgöra denna bevisbörda, är nämnda domstol emellertid enligt effektivitetsprincipen skyldig att använda sig av samtliga processledningsåtgärder som står till dess förfogande enligt nationell rätt för att överbrygga denna svårighet, och därvid i förekommande fall tillämpa bestämmelser i inhemsk rätt som föreskriver en fördelning av bevisbördan eller bevislättnader.
4.
Sådana invändningar om preskription och preklusion som kan framställas mot en talan som väckts med stöd av artiklarna 19.2 och 89.1 a i förordning nr 6/2002 omfattas av nationell rätt, vilken ska tillämpas med iakttagande av principerna om likvärdighet och effektivitet.
5.
Artikel 89.1 d i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att yrkande om förverkande av intrångsgörande produkter omfattas av lagstiftningen, inklusive den internationella privaträtten, i den medlemsstat där de handlingar begicks som utgjorde intrång eller fara för intrång. Yrkande om ersättning för den skada som vållats på grund av intrångsgörarens verksamhet och yrkande om informationsföreläggande angående denna verksamhet för utredning av skadan omfattas enligt artikel 88.2 i denna förordning av lagstiftningen i det land där domstolen för gemenskapsformgivningar är belägen, inklusive den internationella privaträtten.
(1) EUT C 32, 2.2.2013
Full & Egal Universal Law Academy