23.11.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 344/36
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 19 september 2013 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État — Frankrike) — Conseil national de l’ordre des médecins mot Ministre de l’Enseignement supérieur et de la Recherche, Ministre des Affaires sociales et de la Santé
(Mål C-492/12) (1)
(Fri rörlighet för personer - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Direktiv 2005/36/EG - Erkännande av yrkeskvalifikationer - Tandläkaryrket - Särdrag och skillnader i förhållande till läkaryrket - Gemensam utbildning)
2013/C 344/62
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Conseil d'État
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Conseil national de l’ordre des médecins
Motparter: Ministre de l’Enseignement supérieur et de la Recherche, Ministre des Affaires sociales et de la Santé
ytterligare deltagare i rättegången: Conseil national des chirurgiens-dentistes
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Conseil d’État (Frankrike) — Tolkning av artikel 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, s. 22) — Tandläkaryrkets specifika och särskiljande drag i förhållande till läkaryrket — Huruvida en nationell lagstiftning som inrättar en universitetsutbildning som är gemensam för tandläkarutbildningen och läkarutbildningen är tillåten — Huruvida en lagstiftning som innebär att läkare och tandläkare utövar samma specialistkompetens är tillåten
Domslut
1.
a)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008 av den 22 oktober 2008, ska tolkas på så sätt att det inte utgör hinder för en medlemsstat att inrätta en specialistläkarutbildning eller en utbildning till specialisttandläkare, vars benämning inte motsvarar de benämningar som anges med avseende på den medlemsstaten i bilaga V till det direktivet. En sådan specialistutbildning får riktas såväl till dem som endast har fullgjort den grundläggande läkarutbildningen som till dem som med godkända resultat endast har fullgjort den grundläggande tandläkarutbildningen.
b)
Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera
—
att nämnda specialistutbildning — i den mån som den inte uppfyller de krav som uppställs i artiklarna 24 eller 34 i det direktivet beträffande den grundläggande läkarutbildningen och den grundläggande tandläkarutbildningen — inte utmynnar i ett utfärdande av ett bevis på formella kvalifikationer som läkare som fullgjort grundutbildningen eller ett bevis på formella kvalifikationer som tandläkare som fullgjort grundutbildningen, och
—
att det utbildningsbevis som utfärdas efter det att nämnda specialistutbildning fullgjorts inte ger sådana personer rätt att utöva läkaryrket och tandläkaryrket som inte innehar bevis på formella kvalifikationer som läkare med grundutbildning respektive bevis på formella kvalifikationer som tandläkare med grundutbildning.
2.
Direktiv 2005/36 i dess lydelse enligt förordning nr 1137/2008 ska tolkas så, att det inte utgör hinder för att medicinska ämnen ingår i en utbildning till specialisttandläkare.
(1) EUT C 26, 26.01.2013.
Full & Egal Universal Law Academy