2.6.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 157/2
Talan väckt den 28 februari 2012 — Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd
(Mål C-103/12)
2012/C 157/02
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europaparlamentet (ombud: L.G. Knudsen, I. Díez Parra och I. Liukkonen)
Svarande: Europeiska unionens råd
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara rådets beslut 2012/19/EU (1) av den 16 december 2011 om godkännande på Europeiska unionens vägnar av förklaringen om beviljande av fiskemöjligheter i EU:s vatten för fiskefartyg som för Bolivarianska republiken Venezuelas flagg i den exklusiva ekonomiska zonen utanför Franska Guyanas kust, och
—
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Europaparlamentet yrkar ogiltigförklaring av rådets beslut 2012/19/EU av den 16 december 2011 om godkännande på Europeiska unionens vägnar av förklaringen om beviljande av fiskemöjligheter i EU:s vatten för fiskefartyg som för Bolivarianska republiken Venezuelas flagg i den exklusiva ekonomiska zonen utanför Franska Guyanas kust. Parlamentet bestrider den rättsliga grunden för beslutet. Parlamentet gör huvudsakligen gällande att artikel 43.3 i förening med artikel 218.6 b FEUF inte kan vara den korrekta rättsliga grunden, eftersom rättsakten i fråga är att jämställa med ett internationellt avtal om tillträde till unionens vatten i syfte att ett tredjeland ska utöva fiskeverksamhet där. Rättsakten borde därför ha antagits på grundval av artiklarna 43.2 och 218.6 a FEUF och således efter parlamentets godkännande.
I andra hand anser parlamentet att rådet, som använde sig av förfarandet enligt artikel 218.6 b FEUF har tolkat led a i artikel 218.6 felaktigt. Även om det antogs att artikel 43.3 FEUF kunde vara korrekt rättslig grund för en intern unionsrättsakt med samma innehåll som det angripna beslutet, något som parlamentet bestrider, bildar den gemensamma fiskeripolitiken icke desto mindre, med avseende på EU:s internationella avtal, en oupplöslig helhet såvitt avser förfarandet. Alla avtal inom detta område är därför ”avtal som gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet” i den mening som avses i artikel 218.6 a FEUF. Rättsakten borde således under alla omständigheter ha antagits genom godkännandeförfarandet enligt nämnda artikel.
(1) EUT L 6, 2012, s. 8.
Full & Egal Universal Law Academy