30.6.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 194/15
Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte di Appello di Roma (Italien) den 3 maj 2012 — Martini SpA mot Ministero delle Attività Produttive
(Mål C-211/12)
2012/C 194/24
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Corte di Appello di Roma
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Martini SpA
Motpart: Ministero delle Attività Produttive
Tolkningsfrågor
1.
Ska artikel 35 i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 (1) tolkas så, att den påföljd som föreskrivs i denna bestämmelse — nämligen ianspråktagande av hela den säkerhet som de ekonomiska operatörerna i gemenskapen måste ställa när de erhåller en import- eller exportlicens för en vara som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål — huvudsakligen syftar till att förebygga att nämnda operatörer åsidosätter någon av sina huvudsakliga förpliktelser (såsom att verkligen importera eller exportera det spannmål som anges i den aktuella licensen) vad gäller den verksamhet för vilken de har erhållit den aktuella licensen och ställt den aktuella säkerheten?
2.
Ska bestämmelserna i artikel 35.4 i förordning (EG) nr 1291/2000 — i den del de fastställer villkoren och sättet för frisläppande av den säkerhet som ställts vid erhållandet av en importlicens — tolkas så, att beloppet av den påföljd som ska åläggas för åsidosättande av en underordnad förpliktelse, såsom ett för sent ingivande av bevis för att importen utförts på ett korrekt sätt (och följaktligen en för sent ingiven begäran om frisläppande av den ställda säkerheten), ska fastställas oberoende av storleken av den enskilda säkerhet som i sin helhet ska tas i anspråk vid åsidosättande av en av de huvudsakliga förpliktelserna vad gäller den aktuella importen? Närmare bestämt, ska detta belopp fastställas utifrån den säkerhet som i allmänhet har ställts för import av varor av samma slag under referensperioden?
3.
Ska artikel 35.4 c i Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 — i den del den föreskriver att ”[o]m det för en viss produkt fanns licenser med olika satser för beräkning av säkerheten, skall den lägsta sats som gäller för importen … användas för att beräkna det belopp som skall förverkas” —, i ett sådant fall då importen av spannmål har genomförts av den ekonomiska operatören i gemenskapen på ett korrekt sätt, tolkas så, att påföljden för en överträdelse av den tidsfrist som föreskrivs för ingivande av bevis för importen till Europeiska gemenskapen ska fastställas till ett belopp som beräknas utifrån den lägsta säkerhet som ställts under den period då den aktuella produkten importerades? Ska detta ske oberoende av de särskilda tullvillkoren (såsom Martini gjort gällande) eller endast då det är fråga om samma särskilda tullvillkor (såsom den italienska staten har gjort gällande)?
(1) EGT L 152, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy