4.8.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 235/7
Begäran om förhandsavgörande framställd av Varhoven administrativen sad (Bulgarien) den 21 maj 2012 — Meliha Veli Mustafa mot Direktor na fond ”Garantirani vzemania na rabotnitsite i sluzhitelnite” kam Natsionalnia osiguritelen institut
(Mål C-247/12)
2012/C 235/14
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Varhoven administrativen sad
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Meliha Veli Mustafa
Motpart: Direktor na fond ”Garantirani vzemania na rabotnitsite i sluzhitelnite” kam Natsionalnia osiguritelen institut
Tolkningsfrågor
1.
Ska artikel 2.1 i rådets direktiv 80/987/EEG (1) av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG (2) av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, mot bakgrund av skäl 5 i direktiv 2002/74, tolkas så, att medlemsstaterna är skyldiga att garantera arbetstagarnas fordringar i insolvensförfarandet under hela detta förfarande fram till och med insolvensbeslutet och inte enbart vid den tidpunkt då förfarandet inleds?
2.
Utgör artikel 2.1 i direktiv 80/987, i dess lydelse enligt direktiv 2002/74, hinder mot en nationell bestämmelse enligt vilken en garantiinstitution enbart har möjlighet att betala arbetstagares fordringar som avser utestående lön som härrör från ett anställningsförhållande i den mån som dessa fordringar uppkommit före den dag då insolvensförfarandet inleddes, när detta beslut inte innebär att arbetsgivarens verksamhet upphör och arbetsgivaren inte förklaras insolvent?
3.
För det fall att föregående fråga ska besvaras jakande: Har artikel 2.1 i direktiv 80/987, i dess lydelse enligt direktiv 2002/74, direkt effekt och kan denna artikel tillämpas direkt av den nationella domstolen?
4.
För det fall att de ovanstående frågorna ska besvaras jakande: Om det inte finns någon konkret nationell bestämmelse avseende den frist inom vilken en begäran kan lämnas in om att garantiinstitutionen ska garantera arbetstagarnas fordringar som uppkommit före registreringen av beslutet genom vilket arbetsgivaren förklaras insolvent (och vederbörandes verksamhet upphör), kan då, i enlighet med effektivitetsprincipen, den frist på 30 dagar tillämpas vilken föreskrivs i nationell rätt för andra tillfällen, varvid denna frist börjar löpa från och med den dag då insolvensbeslutet registreras i handelsregistret?
(1) Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober1980 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 270, s. 10).
Full & Egal Universal Law Academy