27.10.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 331/14
Överklagande ingett den 28 augusti 2012 av Transports Schiocchet — Excursions av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 18 juni 2012 i mål T-203/11, Schiocchet mot rådet och kommissionen
(Mål C-397/12 P)
2012/C 331/22
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Transports Schiocchet — Excursions (ombud: E Deshoulières, avocat)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva hela det avvisningsbeslut som meddelats av Europeiska unionens tribunal den 18 juni 2012 i mål T-203/11,
—
bifalla de yrkanden som klaganden framställt i första instans, det vill säga
—
förplikta Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen att solidariskt ersätta SARL Transport Schiocchet — Excursions för den skada som bolaget lidit, vilken uppgår till 8 372 483 euro,
—
fastställa att lagstadgad dröjsmålsränta ska utgå på det härvid beviljade skadeståndet från det att Europeiska kommissionen delgavs talan om skadestånd, och
—
förplikta Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader med stöd av artikel 69 i domstolens rättegångsregler.
Grunder och huvudargument
Klaganden framställer fyra anmärkningar mot tribunalens beslut, genom vilket tribunalen ogillade klagandens yrkande om ersättning för den skada som bolaget lidit, eftersom den ansåg att det var uppenbart att yrkandet helt saknade rättslig grund.
För det första klandrar klaganden tribunalen för att ha uttalat sig om hur allvarligt det fel som begåtts av unionsorganen var, trots att en överträdelse av en överordnad bestämmelse som en unionsinstitution gör sig skyldig till i sig är tillräcklig för att det ska anses att en unionsinstitution har begått ett fel och trots att tribunalen, vid undersökningen av huruvida ansökan kan tas upp till sakprövning, endast kan uttala sig i frågan om det är uppenbart att något fel inte föreligger och inte i frågan hur allvarligt felet är.
För det andra hävdar klaganden att tribunalen inte har bemött alla argument som bolaget framställt. I synnerhet har tribunalen inte dragit några slutsatser av det förhållandet att det genom förordning nr 684/92 (1) inte har införts någon sanktion mot medlemsstater som inte iakttar det tillståndsförfarande som införts genom förordningen.
För det tredje ifrågasätter klaganden beslutet i den del tribunalen ansåg att bolagets rätt till ett effektivt rättsmedel väl var säkerställt genom det system som införts genom förordning nr 684/92.
För det sista klandrar klaganden tribunalen för att i sitt beslut inte ha slagit fast att kommissionen ådragit sig skadeståndansvar till följd av sina felaktiga underlåtenheter. Enligt klaganden har kommissionen varken upprättat en utvärderingsrapport enligt förordning nr 684/92 eller beaktat den situation som de ekonomiska aktörerna befann sig i, i strid med artikel 94 FEUF.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 117).
Full & Egal Universal Law Academy