10.11.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 343/10
Överklagande ingett den 5 september 2012 av YKK Holding Europe BV, YKK Stocko Fasteners GmbH av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 27 juni 2012 i mål T-448/07: YKK Corp., YKK Holding Europe BV, YKK Stocko Fasteners GmbH mot Europeiska kommissionen
(Mål C-408/12 P)
2012/C 343/12
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: YKK Corp., YKK Holding Europe BV, YKK Stocko Fasteners GmbH (ombud: D. Arts, W. Devroe, advocaten, E. Winter, Rechtsanwältin, F. Miotto, Advocate)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom av den 27 juni 2012 i mål T-448/07, YKK Cop., YKK Holding Europe BV and YKK Stocko Fasteners GmbH mot Europeiska kommissionen,
—
ogiltigförklara artikel 2.1 och 2.3 i det omtvistade beslutet, i den del det avser klagandena, och/eller sätta ned de aktuella böterna, och
—
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och i förevarande överklagande.
Grunder och huvudargument
Genom den första grunden gör klagandena gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att inte korrekt motivera varför den tillbakavisade deras påstående att böternas utgångsbelopp var oproportionerligt, vilket gör det omöjligt för klagandena att avgöra om tribunalen tillbakavisade deras påstående på den grunden att kommissionen a) i tillräcklig mån hade beaktat överträdelsens påverkan på marknaden eller b) inte hade beaktat överträdelsens påverkan på marknaden därför att den inte var skyldig att göra det. För det fall det visar sig att tribunalen har ansett att kommissionen i tillräcklig mån hade beaktat påverkan på marknaden hävdar klagandena, för det andra, att tribunalen därigenom har missuppfattat det omtvistade beslutet och åsidosatt unionsrätten, särskilt artikel 23.2 och 23.3 i förordning 1/2003 (1) och EU-domstolens praxis. Enligt nämnda praxis ska kommissionen, om den anser att det är lämpligt att beakta påverkan på marknaden för att höja böternas utgångsbelopp med mer än det minsta möjliga belopp på 20 miljoner euro som fastställs i riktlinjerna, (2) lägga fram särskild, trovärdig och lämplig bevisning för bedömningen av överträdelsen konkreta påverkan på konkurrensen på marknaden. Om det framkommer att tribunalen har ansett att kommissionen inte hade beaktat påverkan på marknaden därför att den inte var skyldig att göra det gör klagandena, för det tredje, gällande att tribunalen har tillämpat unionsrätten felaktigt. Enligt nämnda rätt ska sanktioner enligt nationell rätt och unionsrätten nämligen inte bara vara verkliga och avskräckande utan även stå i proportion till överträdelsen.
Klagandena hävdar genom den andra grunden för överklagandet att tribunalen inte korrekt har motiverat varför den avvisade deras påstående att kommissionen bortsåg från 2002 års meddelande om samarbete. Klagandena gör i vart fall gällande att tribunalen i sin dom har missförstått unionsrätten, särskilt principen om den mest förmånliga lagen (lex mitior), enligt vilken den mest förmånliga lagen ska tillämpas retroaktivt.
Genom den tredje grunden för överklagandet hävdar klagandena att tribunalen — genom att underkänna deras påstående att kommissionen gjorde en felaktig tillämpning av böternas övre gräns på 10 procent med hänsyn till BWA:s samarbete under den period som föregick YKK:s förvärv av Stocko, för vilken Stocko hållits ensamt och uteslutande ansvarigt — har åsidosatt artikel 23.2 i förordning 1/2003 samt den med denna sammanhängande proportionalitetsprincipen, principen att sanktioner ska vara särskilt anpassade till överträdelsen och den som har begått denna, enligt vilken ett företag endast kan åläggas sanktioner för handlingar som det självt har gjort sig skyldigt till, och principen om likabehandling.
Klagandena hävdar genom den fjärde grunden för överklagandet att tribunalen, vid underkännandet av klagandenas påstående att kommissionen i det omtvistade beslutet gjorde sig skyldig till en felaktig tillämpning av multiplikationskoefficienten för den period som föregick förvärvet av Stocko, gav en bristande motivering och i vart fall åsidosatte artikel 23.2 i förordning 1/2003 samt den med denna sammanhängande principen att sanktioner ska vara särskilt anpassade till den som har begått överträdelsen och den anknytande proportionalitetsprincipen samt principen om likabehandling, genom att godta att höjningen för den avskräckande verkan var motiverad för den period som föregick YKK:s förvärv av Stocko, för vilken Stocko hållits ensamt och uteslutande ansvarigt.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).
(2) Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3).
Full & Egal Universal Law Academy