8.12.2012
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 379/16
Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht München (Tyskland) den 2 oktober 2012 — Irmengard Weber mot Mechthilde Weber
(Mål C-438/12)
2012/C 379/28
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht München
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Irmengard Weber
Motpart: Mechthilde Weber
Tolkningsfrågor
1.
Gäller artikel 27 i förordning (EG) nr 44/2001 (1) även i ett fall där två parter i en rättslig tvist är svarande, då de stämts av en tredje part, samtidigt som de i en annan rättslig tvist är sökande respektive svarande? Är det i ett sådant fall fråga om ett mål mellan ”samma parter” eller ska de olika yrkandena som sökanden i det ena målet har gjort gällande mot de båda svarandena prövas särskilt, med den följden att det inte kan vara tal om ett mål mellan samma parter?
2.
Är det fråga om ett mål ”rörande samma sak”, i den mening som avses i artikel 27 i förordning nr 44/2001, när sökandens yrkanden och grunder visserligen skiljer sig åt mellan de båda målen men
a)
det för båda målens utgång är samma prejudiciella fråga som måste besvaras, eller
b)
det i ett av målen inom ramen för ett andrahandsyrkande har begärts fastställande av ett rättsligt förhållande som i det andra målet är av prejudiciell betydelse?
3.
Är det fråga om en talan som avser sakrätt i fast egendom, i den mening som avses i artikel 22.1 i förordning nr 44/2001, när sökanden har yrkat fastställande av att svaranden inte faktiskt har utövat sin i enlighet med tysk rätt ostridiga förköpsrätt till en i Tyskland belägen fastighet?
4.
Är varje domstol utom den vid vilken talan först väckts — inom ramen för sitt avgörande i enlighet med artikel 27.1 i förordning nr 44/2001 och således före det att den domstol vid vilken talan först väckts har meddelat ett avgörande avseende behörighet — skyldig att pröva huruvida den domstol vid vilken talan först väckts saknar behörighet enligt artikel 22.1 i förordning nr 44/2001, eftersom bristande behörighet för den domstol vid vilken talan först väckts enligt artikel 35.1 i förordning nr 44/2001 medför att ett eventuellt beslut från den domstol vid vilken talan först väckts inte kan erkännas? Är varje domstol utom den vid vilken talan först väckts förhindrad att tillämpa artikel 22.1 i förordning nr 44/2001 när denna domstol kommit till den slutsatsen att den domstol vid vilken talan först väckts saknar behörighet enligt artikel 22.1 i förordning nr 44/2001?
5.
Är varje domstol utom den vid vilken talan först väckts — inom ramen för sitt avgörande i enlighet med artikel 27.1 i förordning nr 44/2001 och således före det att den domstol vid vilken talan först väckts har meddelat ett avgörande avseende behörighet — skyldig att pröva en parts påstående om att den omständigheten att den andra parten har väckt talan vid den domstol vid vilken talan först väckts utgör rättsmissbruk? Är varje domstol utom den vid vilken talan först väckts förhindrad att tillämpa artikel 22.1 i förordning nr 44/2001 när denna domstol kommit till den slutsatsen att det utgjorde rättsmissbruk att väcka talan vid den domstol vid vilken talan först väcktes?
6.
Kan artikel 28.1 i förordning nr 44/2001 först tillämpas efter att varje domstol utom den vid vilken talan först väckts har fattat beslut om att artikel 27 i förordning nr 44/2001 inte kan tillämpas?
7.
Kan det inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som artikel 28.1 i förordning nr 44/2001 inrymmer tas hänsyn till:
a)
att den domstol vid vilken talan först väckts är belägen i en medlemsstat där förfarandet statistiskt sett tar mycket längre tid än i den medlemsstat där varje domstol utom den vid vilken talan först väckts är belägen,
b)
att varje domstol utom den vid vilken talan först väckts har slagit fast att lagstiftningen i den medlemsstat i vilken denna domstol är belägen ska tillämpas,
c)
en parts ålder, eller
d)
utsikterna för att den domstol vid vilken talan först väckts ska bifalla talan?
8.
Ska det vid tolkningen och tillämpningen av artiklarna 27 och 28 i förordning nr 44/2001, utöver syftet med att undvika oförenliga domar, också tas hänsyn till rätten till domstolsprövning för den person som väckt den andra talan?
(1) Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy