26.1.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 26/35
Överklagande ingett den 16 november 2012 av Diadikasia Symvouloi Epicheiriseon AE av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 13 september 2012 i mål T-369/11, Diadikasia Symvouloi Epicheiriseon AE mot Europeiska kommissionen, Europeiska unionens delegation i Turkiet och Central Finance & Contracts Unit (CFCU)
(Mål C-520/12 P)
2013/C 26/66
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Diadikasia Symvouloi Epicheiriseon AE (ombud: A. Krystallidis, Δικηγόρος)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Europeiska unionens delegation i Turkiet och Central Finance & Contracts Unit (CFCU)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva det överklagade beslutet,
—
fastställa att dess talan i tribunalen kan tas upp till sakprövning,
—
bifalla talan och ersätta de skador som klaganden lidit till följd av beslutet av EU:s delegation i Turkiet av den 5 april 2011, vilket mottogs av klaganden den 6 april 2011, att upphäva beslutet om tilldelning av kontraktet ”Enlargement of the European Turkish Business Centers Network to Sivas, Antakya, Batman and Van — Europe Aid/128621/D/SET/TR to the Consortium ’DIADIKASIA BUSINESS CONSULTANS S.A. (GR) — WYG INTERNATIONAL LTD (UK) — DELEEUW INTERNATIONAL LTD (TR) — CYBERPARK (TR)’” på grund av påstått oriktiga uppgifter, med hänsyn till klagandens horisontella intressen i saken, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser.
Grunder och huvudargument
Klaganden gör under sin första grund gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), genom att bortse ifrån att begreppet institution i nämnda artikel inte bara omfattar Europeiska unionens institutioner utan även EU-tjänstemännen, vilka i lika stor utsträckning är skyldiga att ersätta enskilda för skador som de lidit på grund av tjänstemännens agerande.
Klaganden gör under sin andra grund gällande att tribunalen åsidosatte dels sin motiveringsskyldighet, dels artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna, artikel 6 (rätten till en rättvis rättegång) och artikel 13 (rätten till ett effektivt rättsmedel) i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), vilka ingår i unionsrätten som allmänna principer. Tribunalen avvisade nämligen klagandens talan utan att beakta klagandens yttrande över motpartens invändning om rättegångshinder, i vilket yttrande klaganden hänvisat till relevant rättspraxis angående skador orsakade av EU-tjänstemän (mål nr 9/69, 4/69 och 60/81), samt till hur artikel 263 FEUF ska tolkas enligt nämnda rättspraxis. I beslutet bemöttes inte heller klagandens argument avseende svarandens allvarliga åsidosättande av såväl grundläggande principer i unionsrätten om rättssäkerhet, berättigade förväntningar och rätten att bli hörd, som artikel 4 i Europeiska kodexen för god förvaltningssed.
Klaganden gör under sin tredje grund gällande att tribunalen felaktigt redovisade och missuppfattade den bevisning som klaganden åberopade i första instans, när den fann att ”det endast var CFCU som hade ställning som upphandlande myndighet … kunde fatta beslut om tilldelning av kontraktet i fråga … och att kommissionens uppgift begränsade sig till att fastställa huruvida villkoren för EU:s finansiering var uppfyllda”, utifrån handlingar som klaganden ingett till rätten, vilka faktiskt bevisar att CFCU:s verkar under överinseende av kommissionen och inom de ramar som kommissionen fastställt. Det överklagade beslutet är därför felaktigt och innebär en missuppfattning av den bevisning som tribunalen förfogade över.
Full & Egal Universal Law Academy