EUR-Lex -  62012CN0531 - SV

2.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/6

Överklagande ingett den 23 november 2012 av Commune de Millau och Société d'économie mixte d'équipement de l'Aveyron (SEMEA) av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 19 september 2012 i de förenade målen T-168/10 och T-572/10, Europeiska kommissionen mot SEMEA och Commune de Millau

(Mål C-531/12 P)

2013/C 32/08

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Commune de Millau, Société d'économie mixte d'équipement de l'Aveyron (SEMEA) (ombud: F. Bleykasten, avocat)

Motpart: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

i första hand

—

upphäva den dom som meddelats av Europeiska unionens tribunalen den 19 september 2012,

efter ny prövning

—

fastställa att tribunalen saknar behörighet att pröva kommissionens ansökan mot Commune de Millau, i mål T-572/10,

—

förklara att ett överklagande från kommissionen ska inges till de behöriga franska domstolarna,

—

avvisa kommissionens ansökan mot SEMEA, i mål T-168/10,

i sak

—

fastställa att den skyldighet som ligger till grund för kommissionens krav är preskriberad enligt fransk rätt,

—

ogilla de yrkanden som kommissionen framställt mot Commune de Millau och SEMEA,

i andra hand

—

slå fast att kommissionen har åsidosatt principerna om rättssäkerhet och god förvaltningssed,

—

slå fast att unionen har ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot Commune de Millau och SEMEA,

—

förplikta kommissionen att till Commune de Millau och SEMEA betala 41 012 euro avseende huvudfordran jämte ränta och andra accessoriska belopp beräknade enligt fransk rätt och som förfallit till betalning dagen då den kommande domen meddelas,

i vart fall

—

fastställa att kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena åberopar fyra grunder mot tribunalens dom.

Commune de Millau hävdar för det första att tribunalen saknar behörighet att pröva ansökan mot kommunen. Enligt klaganden är det inte möjligt för en juridisk person som bildats enligt fransk rätt att ingå en skiljedomsklausul genom ett tredjemansavtal. Klaganden anser att det inte finns något avtal inom ramen för vilket Commune de Millau skulle ha kunnat föreskriva en skiljedomsklausul till förmån för kommissionen.

För det andra hävdar SEMEA att bolaget har realiserat och fullgjort sina rättigheter respektive skyldigheter av arbetsrättslig natur, genom att överföra sina tillgångar till en delägare som är en offentligrättslig juridisk person och som alltjämt är solvent, medan SEMEA för egen del hade inställt sina betalningar.

Klagandena gör för det tredje gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bortse från den lagbestämmelse som gäller i fråga om preskription. Den omtvistade fordran uppkom nämligen vid handel mellan SEMEA och kommissionen. Trots att avtalet mellan SEMEA och kommissionen har en administrativ karaktär är den preskriptionsregel som är tillämplig i detta fall, enligt klagandena, artikel 189a, nu artikel 110-4 i den franska handelslagen. Klagandena anser följaktligen att kommissionens fordran är preskriberad.

I sista hand klandrar klagandena tribunalen för att inte ha fastställt att kommissionen är skadeståndsskyldig, trots att dess passivitet, under 12 år, med avseende på indrivandet av sin fordran, utgör ett fel och strider mot artikel 41.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Storleken på de räntor som kommissionen begärt är dessutom knutna till institutionens underlåtenhet att driva in sin fordran, varför det finns ett orsakssamband mellan den skada som gjorts gällande och kommissionens beteende. Klagandena hävdar slutligen att skadan hänger samman med det faktum att det har varit omöjligt för dem att vidta åtgärder i tid för att uppfylla kommissionens anspråk.

Full & Egal Universal Law Academy