2.2.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 32/7
Överklagande ingett den 26 november 2012 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France SAS mot Europeiska kommissionen
(Mål C-536/12 P)
2013/C 32/10
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, D. Colas, N. Rouam och J. Rossi)
Övriga parter i målet: Corsica Ferries France SAS, Europeiska kommissionen, Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM) SA
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France mot Europeiska kommissionen, i vilken tribunalen ogiltigförklarade artikel 1 andra och tredje styckena i kommissionens beslut 2009/611/EG av den 8 juli 2008 om de åtgärder C 58/02 (f.d. N 118/02) som Frankrike har genomfört till förmån för Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM), (1)
—
avgöra målet eller återförvisa detsamma till tribunalen, och
—
förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden åberopar fyra grunder till stöd för sitt yrkande om upphävande av tribunalens dom.
Klaganden gör som första grund gällande att tribunalen åsidosatte artikel 107.1 FEUF, då den fann att kommissionen gjorde en felaktig bedömning då den ansåg att avyttringen av Société nationale maritime Corse-Méditerranée till ett negativt pris om 158 miljoner euro inte utgjorde något statligt stöd. Klaganden anser att tribunalen gjorde fel då den fann att kommissionen inte fick beakta risken för att bilden av staten såsom en global aktör på den privata marknaden skulle lida skada inom ramen för testet avseende en privat investerare för att avgöra huruvida de kompletterande avgångsvederlagen till SNCM:s anställda, för det fall SNCM skulle försättas i likvidation, även hade utbetalats av en privat investerare. Vidare anser klaganden att tribunalen gjorde fel då den ålade kommissionen bevisbördan för att det bland privata företag är praxis eller till och med mycket vanligt att de utbetalar kompletterande avgångsvederlag.
Som andra grund gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och därvid åsidosatte artikel 107.1 FEUF genom att finna att kommissionen inte beaktat samtliga relevanta omständigheter i sin bedömning av jämförbarheten mellan det kapitaltillskott om 8,75 miljoner som lämnats av SNCM:s offentliga aktieägare och det kapitaltillskott om 26,25 miljoner euro som lämnats av de privata förvärvarna samt att kommissionen borde ha beaktat den uppsägningsklausul som medgetts de privata förvärvarna i samband med privatiseringen av SNCM.
Vidare gör klaganden som tredje grund gällande att tribunalen åsidosatte artikel 36, jämförd med artikel 53 första stycket, i domstolens stadga och artikel 81 i tribunalens rättegångsregler, då tribunalen fann att personstöden om 38,5 miljoner euro var att anse som statligt stöd, utan att därvid alternativt pröva om stödet uppfyllde de krav som påkallas av testet avseende en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor, vilket påståtts av kommissionen i det omtvistade beslutet och av den franska regeringen vid förhandlingen vid tribunalen.
Som fjärde och sista grund gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den fann att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning då den godkände omstruktureringsstödet med stöd av artikel 107.3 c FEUF och riktlinjerna.
(1) EUT L 225, 2009, s. 180.
Full & Egal Universal Law Academy