3.11.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 363/2
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 9 september 2015 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin – Tyskland) – Daniel Unland mot Land Berlin
(Mål C-20/13) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2000/78/EG - Likabehandling i arbetslivet - Artiklarna 2, 3.1 c och 6.1 - Direkt diskriminering på grund av ålder - Domares grundlön - Övergångsbestämmelser - Omklassificering och löneutveckling - Upprätthållande av särbehandlingen - Skäl))
(2015/C 363/02)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgericht Berlin
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Daniel Unland
Motpart: Land Berlin
Domslut
1)
Artikel 3.1 c i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att domares lönevillkor omfattas av direktivets tillämpningsområde.
2)
Artiklarna 2 och 6.1 i direktiv 2000/78, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken en domares grundlön vid rekryteringen fastställs enbart på grundval av domarens ålder.
3)
Artiklarna 2 och 6.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, vilken fastställer metoderna för att omklassificera domare som anställts innan nämnda lagstiftning trädde i kraft i ett nytt lönesystem och som föreskriver att löneklassen för dessa domare ska fastställas enbart på grundval av den grundlön som domarna erhöll i enlighet med det tidigare lönesystemet, fastän detta tidigare system medförde att domarna diskriminerades på grund av ålder, i den mån den särbehandling som denna lagstiftning medför kan motiveras av syftet att skydda de rättigheter som förvärvats.
4)
Artiklarna 2 och 6.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, vilken fastställer metoderna för uppflyttning av domare som anställts redan innan nämnda lagstiftning trädde i kraft, i ett nytt lönesystem, och som föreskriver att domare som den dag som satts som frist för övergången till det nya systemet hade uppnått en viss ålder får en snabbare löneökning från och med en viss löneklass än den som domarna som var yngre den dag som satts som frist för övergången till det nya systemet får, i den mån den särbehandling som denna lagstiftning medför kan motiveras med hänsyn till artikel 6.1 i direktivet.
5)
Under sådana omständigheter som dem i det nationella målet ger unionsrätten inte upphov till någon skyldighet att retroaktivt bevilja diskriminerade domare ett belopp som motsvarar mellanskillnaden mellan den lön som faktiskt betalats ut och den lön som motsvarar den högsta löneklassen i deras respektive lönegrad.
Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida samtliga de villkor som uppställs i domstolens praxis och som avgör huruvida Förbundsrepubliken Tyskland kan hållas ansvarig enligt unionsrätten, är uppfyllda.
6)
Unionsrätten utgör inte hinder mot en sådan nationell bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet, där det föreskrivs att nationella domare enbart har en relativt kort tid på sig, närmare bestämt intill utgången av innevarande budgetår, för att göra gällande anspråk på utbetalningar som inte direkt följer av lag, förutsatt att denna bestämmelse varken strider mot likvärdighetsprincipen eller mot effektivitetsprincipen. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida dessa villkor är uppfyllda i det nationella målet.
(1) EUT C 86, 23.3.2013.
Full & Egal Universal Law Academy