3.8.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 225/38
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 30 maj 2013 (begäran om förhandsavgörande från Conseil Constitutionnel — Frankrike) — Jeremy F mot Premier ministre
(Mål C-168/13 PPU) (1)
(Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Rambeslut 2002/584/RIF - Artiklarna 27.4 och 28.3 c - Europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna - Specialitetsbestämmelsen - Framställan om utvidgning av europeisk arresteringsorder som motiverat ett överlämnande eller framställan om efterföljande överlämnande till en annan medlemsstat - Avgörande från rättslig myndighet i den verkställande medlemsstaten som ger samtycke - Överklagande med suspensiv verkan - Tillåtet)
2013/C 225/65
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Conseil Constitutionnel
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Jeremy F
Motpart: Premier ministre
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Conseil Constitutionnel — Tolkning av artiklarna 27 och 28 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1) — Utvidgning av europeisk arresteringsorder — Möjlighet till överklagande i den överlämnande medlemsstaten av det beslut som fattas av den verkställande rättsliga myndigheten, i förevarande fall förundersökningsavdelningen vid en appellationsdomstol — Frist på 30 dagar
Domslut
Artiklarna 27.4 och 28.3 c i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess ändrade lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för att medlemsstaterna föreskriver en möjlighet att med suspensiv verkan överklaga det beslut som, senast 30 dagar efter det att framställan har mottagits, fattas av den rättsliga myndighet som ger samtycke antingen till att en person åtalas, döms eller frihetsberövas för att verkställa ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd för ett annat brott, som begicks före det att personen överlämnades med stöd av en europeisk arresteringsorder, än det brott för vilket personen överlämnades eller till att en person ska överlämnas till en annan medlemsstat än den verkställande medlemsstaten, med stöd av en europeisk arresteringsorder som utfärdats för ett brott som begåtts före överlämnandet. Detta gäller dock under förutsättning att det slutgiltiga beslutet fattas inom de tidsfrister som anges i artikel 17 i rambeslutet.
(1) EUT C 156, 1.6.2013.
Full & Egal Universal Law Academy