17.11.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 409/14
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 september 2014 (begäran om förhandsavgörande från Eparchiako Dikastirio Lefkosias – Cypern) – Sotiris Papasavvas mot O Fileleftheros Dimosia Etaireia Ltd m.fl.
(Mål C-291/13) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2000/31/EG - Tillämpningsområde - Förtal))
2014/C 409/20
Rättegångsspråk: grekiska
Hänskjutande domstol
Eparchiako Dikastirio Lefkosias
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Sotiris Papasavvas
Svarande: O Fileleftheros Dimosia Etaireia Ltd, Takis Kounnafi och Giorgos Sertis
Domslut
1)
Artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) ska tolkas så, att begreppet informationssamhällets tjänster i den mening som avses i denna bestämmelse omfattar tjänster för tillhandahållande av information online för vilka tjänsteleverantören inte får betalt av mottagaren av tjänsten, utan genom inkomster via reklam som visas på en webbplats.
2)
Direktiv 2000/31 utgör inte hinder för att i ett sådant mål som det nationella målet tillämpa lagstiftning om civilrättsligt ansvar för förtal.
3)
De begränsningar av det civilrättsliga ansvaret som föreskrivs i artiklarna 12–14 i direktiv 2000/31 är inte tillämpliga när ett tidningsutgivningsbolag har en webbplats på vilken publiceras den elektroniska versionen av en tidning, och bolaget får intäkter tack vare den reklam som visas på webbplatsen, om bolaget har kännedom om de publicerade uppgifterna och har kontroll över dessa. Detta gäller oavsett om tillgång till webbplatsen är gratis eller avgiftsbelagd.
4)
De begränsningar av det civilrättsliga ansvaret som föreskrivs i artiklarna 12–14 i direktiv 2000/31 är tillämpliga i tvister mellan enskilda angående civilrättsligt ansvar för förtal, förutsatt att de villkor som anges i nämnda artiklar är uppfyllda.
5)
Artiklarna 12–14 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att de inte innebär en möjlighet för en tjänsteleverantör som levererar en informationssamhällets tjänst att hindra att det väcks talan mot denne om civilrättsligt ansvar, och följaktligen hindra att en nationell domstol förordnar om interimistiska åtgärder. De ansvarsbegränsningar som behandlas i dessa artiklar kan åberopas av tjänsteleverantören i enlighet med de nationella bestämmelser genom vilka de införlivats, eller, i avsaknad av sådana bestämmelser, i syfte att tolkningen av den nationella rätten ska ske i överensstämmelse med direktivet. Däremot kan direktiv 2000/31 inte, inom ramen för ett sådant mål som det nationella målet, i sig själv skapa skyldigheter för en enskild och direktivet kan således inte åberopas mot en enskild.
(1) EUT C 207, 20.7.2013.
Full & Egal Universal Law Academy