FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
ELEANOR SHARPSTON
föredraget den 30 april 2014 ( 1 )
Mål C‑47/13
Martin Grund
mot
Landesamt für Landwirtschaft, Umwelt und ländliche Räume des Landes Schleswig-Holstein
(Begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht (Tyskland))
”Jordbruk — System för direktstöd — Definition av ”permanent betesmark” — Mark som använts under mer än fem år till odling av gräs eller annat örtbaserat foder — Byte av sort av örtbaserat foder under perioden”
1.
Denna begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) gäller vad som kan förefalla vara en i grunden enkel fråga, men som i viss mån försvåras av komplicerad lagstiftning och vissa skillnader mellan språkversionerna. Utgör den omständigheten att betesmark har blivit sådd med olika sorter av örtartat foder en växtföljd eller ska marken anses vara permanent betesmark?
Bakgrund
2.
Innan jag anger de tillämpliga bestämmelserna kan det vara lämpligt att redogöra för den allmänna bakgrunden till målet vid den nationella domstolen och några av de specifika frågor som gör lösningen av den tvisten komplicerad.
3.
För direktstöd till jordbrukare med stöd av den allmänna jordbrukspolitiken kan uppställas villkor på att vissa normer ska vara uppfyllda, bland annat i syfte att uppmuntra ett miljövänligt beteende. Exempelvis kan stöd beviljas för att bibehålla permanent betesmark, men dras in om marken omvandlas till åkermark. Under vissa omständigheter kan en sådan omvandling förbjudas. Jordbrukare kan emellertid vilja omvandla betesmark till åkermark när de kan generera en större vinst från åkermarken.
4.
Målet vid den nationella domstolen gäller en tysk jordbrukare, som bland annat har två åkrar som skulle bli föremål för förbud mot omvandling om de skulle klassificeras som permanent betesmark i den mening som avses i Europeiska Unionens (EU) lagstiftning. Han önskar därför få fastställt att de inte skulle klassificeras som sådan vid den aktuella tidpunkten. I detta syfte har han gjort gällande att utbytet av gräs till en blandning av klöver och gräs på åkrarna innebar att klassificeringen som permanent betesmark upphörde och i realiteten utgjorde en växtföljd. ( 2 ) De behöriga nationella myndigheterna har bestritt detta.
5.
Situationen försvåras i viss mån av att, medan det i de flesta språkversioner av unionslagstiftningen används ett ord liknande ”omvandling” avseende ändringen från betesmark till åkermark, det i den tyska versionen används ord som avser plöjning. Det framgår att jordbrukaren inte plöjde marken utan använde en metod (översådd efter harvning av jorden, även kallad mellansådd eller sådd utan markberedning), enligt vilken den föregående grödan inte avlägsnas och jorden inte ställs om utan ytan löses upp eller förgrovas med hjälp av en harv och samma eller en annan gröda sås utöver den redan befintliga grödan.
6.
En fråga av mindre betydelse är vidare den omständigheten att unionslagstiftningen har implementerats i Tyskland både på nationell och på regional nivå. Medan den nationella lagstiftningen gör en dynamisk hänvisning till unionslagstiftningen i den lydelse den har ändrats till eller kan komma att ändras till, gör den regionala lagstiftningen en statisk hänvisning till en version av unionslagstiftningen som nu har upphävts och ersatts.
Unionsrätten
7.
Två efter varandra följande system för direktstöd till jordbrukare enligt den gemensamma jordbrukspolitiken har citerats, först det som omfattas av rådets förordning nr 1782/2003 ( 3 ) och kommissionens förordning nr 796/2004 ( 4 ) (det första systemet), och därefter, med verkan från den 1 januari 2009 beträffande rådets förordning och den 1 januari 2010 beträffande kommissionens lagstiftning, det som omfattas av rådets förordning nr 73/2009 ( 5 ) och kommissionens förordning nr 1122/2009 ( 6 ) (det andra systemet). När det gäller de delar som är relevanta i förevarande mål föreligger det få, om ens några, materiella skillnader mellan de båda rättsakterna.
Bibehållande av permanent betesmark
8.
Beträffande det första systemet innehöll ingressen till förordning nr 1782/2003 bland annat följande skäl:
”2.
Full utbetalning av direktstöd bör kopplas till uppfyllelse av bestämmelser som gäller jordbruksmark, jordbruksproduktion och jordbruksverksamhet. Dessa bestämmelser bör bidra till att grundläggande normer för miljöskydd, livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurskydd, god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden införlivas i de gemensamma organisationerna av marknaderna. Om dessa grundläggande normer inte uppfylls bör medlemsstaterna helt eller delvis dra in direktstöd …”
”4.
Eftersom permanent betesmark har positiva miljöeffekter bör det antas bestämmelser för att främja bevarandet av befintlig permanent betesmark och undvika en storskalig omvandling till åkermark.”
9.
Dessa syften återges och bekräftas i skälen 3 och 7 i ingressen till förordning nr 73/2009 i det andra systemet:
”3.
I förordning (EG) nr 1782/2003 fastställs det att jordbrukare som inte uppfyller vissa krav på områdena folkhälsa, djurhälsa och växtskydd, miljö och djurskydd ska få minskat direktstöd eller bli uteslutna. Detta system med tvärvillkor utgör en integrerad del av gemenskapens direktstöd och bör därför bibehållas. …”
”7.
I förordning (EG) nr 1782/2003 erkändes de positiva miljöeffekterna av permanent betesmark. Åtgärderna i den förordningen för att främja bevarandet av befintlig permanent betesmark och se till att omvandling till åkermark i stor skala kan undvikas bör bibehållas.”
10.
När det gäller materiella bestämmelser krävdes enligt artikel 3.1 i förordning nr 1782/2003 att en jordbrukare som fick direktstöd skulle iaktta ”kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden” i enlighet med artikel 5. I det andra systemet upprepades det kravet i artikel 4.1, med hänvisning till villkoret i artikel 6.1 i förordning nr 73/2009.
11.
Det relevanta villkoret föreskrivs i första stycket i artikel 5.2 i förordning nr 1782/2003 och i artikel 6.2 i förordning nr 73/2009, vilka kräver att medlemsstaterna ska ”se till att mark som var permanent betesmark vid tidpunkten för ansökan om arealstöd för 2003 bibehålls som permanent betesmark”. Andra stycket i dessa bestämmelser tillåter en medlemsstat att avvika från bestämmelserna i första stycket, ”under förutsättning att den vidtar åtgärder för att förhindra en betydande minskning av den totala permanenta betesmarksarealen”.
12.
När det, vid sidan av rådets lagstiftning, gäller kommissionens närmare tillämpningsföreskrifter, angav i det första systemet artikel 3 i förordning nr 796/2004 medlemsstaternas skyldigheter beträffande bibehållande av mark som permanent betesmark, i enlighet med artikel 5.2 i förordning nr 1782/2003. I synnerhet angav artikel 3.1 att medlemsstaterna skulle se till att den permanenta betesmarkens andel av den totala jordbruksarealen, på nationell eller regional nivå, skulle bibehållas, medan det enligt artikel 3.2 krävdes att de skulle säkerställa att denna andel inte minskade med mer än 10 procent i förhållande till referensandelen för 2003. I det andra systemet föreskrivs samma skyldigheter och krav i artikel 3.1 och 3.2 i förordning nr 1122/2009.
13.
De relevanta bestämmelserna i artikel 4 är praktiskt taget identiska i förordning nr 796/2004 och i förordning nr 1122/2009. Artikeln har rubriken ”Bibehållande av permanent betesmark på individuell nivå” och innehåller följande stycken: ( 7 )
”1. Om det konstateras att den andel som avses i artikel 3.1 i denna förordning minskar ska den berörda medlemsstaten på nationell eller regional nivå införa en skyldighet för jordbrukare som ansöker om stöd enligt något av de system för direktstöd som förtecknas i bilaga I [till förordning nr 1782/2003 eller, i förekommande fall, förordning nr 73/2009] att inte ställa om[ ( 8 )] permanent betesmark utan förhandsgodkännande.
…
2. Om det konstateras att den skyldighet som avses i artikel 3.2 i denna förordning inte kan uppfyllas ska den berörda medlemsstaten, utöver de åtgärder som ska vidtas i enlighet med punkt 1 [i denna artikel], på nationell eller regional nivå införa en skyldighet för jordbrukare som ansöker om stöd enligt något av de system för direktstöd som förtecknas i bilaga I [till förordning nr 1782/2003 eller, i förekommande fall, förordning nr 73/2009] och som förfogar över mark som har ställts om ( 9 ) från permanent betesmark till annan användning att återställa marken till permanent betesmark. ( 10 )
…”
Definitioner
Lagstiftningen avseende direktstöd
14.
Definitionen av permanent betesmark är i huvudsak densamma i det första och det andra systemet. Den ingår i artikel 2.2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009, ( 11 ) till vilken artikel 2.2 i förordning nr 1122/2009 hänvisar. Den grundläggande definitionen är ”mark som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under fem år eller mer”.
15.
Genom förordning nr 239/2005 ( 12 ) tillades i förordning nr 796/2004 artikel 2.2 a i vilken ”gräs och annat örtartat foder” definierades som ”örtartade växter som är vanliga i naturliga betesmarker eller brukar ingå i fröblandningar för betes- eller ängsmark i medlemsstaten, oavsett om sådana marker används för bete”. Samma formulering ingick i artikel 2 c i förordning nr 1120/2009. ( 13 )
16.
I det andra systemet anges dessutom i artikel 2 d i förordning nr 1120/2009 att ”gräsmark” avser åkermark som används för produktion av gräs (sått eller naturligt). Vid tillämpning av artikel 49 i förordning (EG) nr 73/2009 ska gräsmark innefatta permanent betesmark”. I artikel 2 b definieras ”permanenta grödor” som ”grödor som inte ingår i växtföljden, utom permanent betesmark, och som odlas på marken i fem år eller mer och ger upprepade skördar …”.
Undersökningar om jordbrukets struktur
17.
Andra definitioner som kan vara relevanta (eller inte) finns i bilaga I till beslut 2000/115 ( 14 ) och bilaga II till förordning nr 1200/2009, ( 15 ) som ersatte beslut 2000/115 med verkan från den 4 januari 2010. Definitionerna är återigen i huvudsak desamma i båda fallen. En skillnad mellan de båda åtgärderna är att bilaga I till beslut 2000/115 innehåller ”definitioner” och ”förklaringar”, medan bilaga II till förordning nr 1200/2009 endast listar ”definitioner”– vilka omfattar vad som beskrivs som ”förklaringar” i den förstnämnda bilagan.
18.
”Åkermark” definieras i avdelning D i bilaga I till beslut 2000/115 och punkt II.2.01 i bilaga II till förordning nr 1200/2009 som mark ”som brukas (plöjs eller bereds) regelbundet, i allmänhet genom växelbruk”. I den förstnämnda rättsakten förklarades sedan att ”[v]äxelbruk innebär att grödorna på en viss åker följer andra grödor enligt en i förväg fastställd ordning”, medan växtföljd i den sistnämnda rättsakten definierades som ”att ettåriga grödor som odlas på ett visst fält byts ut enligt ett bestämt mönster eller i en bestämd följd under flera på varandra följande skördeår så att växter av samma art inte odlas utan avbrott på samma fält”. I båda texterna anges vidare följande: ”Normalt byts grödorna ut varje år, men det kan även ske med flera års mellanrum. För att skilja åkermark från fleråriga grödor […] eller [vall- och ängsmark] finns en gräns på fem år. Detta innebär att om en åker används för en och samma gröda i fem år eller mer utan att den föregående grödan avlägsnas och ersätts med en ny, betraktas den inte som åkermark.”
19.
I punkt D.18 a i bilaga 1 till beslut 2000/115 definieras ”[s]låtter- och betesvall på åker” som ”[g]räsväxter för bete, hö eller ensilage som ett led i normal växtföljd, som varar under minst ett och högst fem skördeår och som besåtts med gräs eller gräsblandningar. Arealen bryts upp genom plöjning eller annan markberedning, eller också förstörs växterna på annat sätt, t.ex. med herbicider, innan arealen sås på nytt.” Det angavs där att ”[h]it hör blandningar av huvudsakligen gräsväxter och andra fodergrödor (vanligen baljväxter), för bete eller som skördas omogna eller som torkat hö”, men inte ”[e]ttåriga gräsväxter (som varar mindre än ett skördeår)”.
20.
I avdelning F definierades ”vall- och ängsmark” som ”[m]ark som utnyttjas permanent (under fem år eller mer) till att odla fodergrödor genom odling (insådd) eller naturligt (självsådd) och som inte ingår i växtföljden på jordbruksföretaget” med förklaringen att den ”kan användas för bete eller slås till ensilage eller hö”.
21.
I punkterna II.2.01.09.01 och II.2.03 i bilaga II till förordning nr 1200/2009 definieras ”[s]låtter- och betesvall på åker” respektive ”[b]etesmark och slåtteräng” i huvudsak på samma sätt som deras motsvarigheter i bilaga I till beslut 2000/115. Uteslutandet av ”[e]ttåriga gräsväxter (som varar mindre än ett skördeår)” från ”[s]låtter- och betesvall på åker” upprepas emellertid inte och ”produktion av förnybar energi” har lagts till bland möjliga användningar av ”[b]etesmark och slåtteräng”.
Tysk rätt
22.
Den federala lagen om skyldigheter avseende direktstöd (Direktzahlungen-Verpflichtungengesetz) av den 21 juli 2004 införlivar förordning nr 1782/2003 och de bestämmelser som antagits för dess tillämpning, med särskild hänsyn till bibehållandet av permanent betesmark för jordbruksföretag som ansöker om direktstöd. Den hänvisar dynamiskt till de versioner av unionslagstiftningen som är tillämpliga vid varje relevant tidpunkt och överensstämde med texterna i dess versioner av år 2009. Enligt 3 § stycke 1 punkt 1 i den lagen ska delstaterna säkerställa att andelen permanent betesmark inte minskar i alltför stor omfattning. Enligt 5 § stycke 3 punkt 1 har de behörighet att förbjuda eller begränsa omställning ( 16 ) av betesmark, om andelen permanent betesmark har minskat med mer än fem procent.
23.
Mot denna bakgrund antog delstaten Schleswig-Holstein lagen om bibehållande av permanent betesmark (Landssverordnung zur Erhaltung von Dauergrünland) den 13 maj 2008. Enligt 1 § stycke 1 i den lagen ska, om det mot bakgrund av den samlade stödansökan kan fastställas att andelen permanent betesmark har minskat med mer än fem procent, detta offentliggöras av den behöriga myndigheten. Enligt 2 § stycke 1 får jordbrukare som ansöker om direktstöd, efter offentliggörandet av en sådan fastställelse avseende arealer med permanent betesmark i den mening som avses i artikel 2.2 i förordning nr 796/2004 inte ställa om ( 17 ) betesmarken under den tid då de erhåller direktstöd. 2 § stycke 2 tillåter emellertid, genom undantag från 2 § stycke 1, den behöriga myndigheten att godkänna att permanent betesmark ställs om. I motsats till den federala lagen hänvisar lagen om bibehållande av permanent betesmark endast och specifikt till förordning nr 796/2004, i stället för till den unionslagstiftning som var tillämplig vid den aktuella tidpunkten, och har uppenbarligen inte uppdaterats sedan införandet av det andra systemet.
24.
Den 23 juni 2008 meddelade den behöriga myndigheten att andelen permanent betesmark hade minskat med mer än fem procent i Schleswig-Holstein och att omställningsförbudet i 1 § stycke 1 lagen om bibehållande av permanent betesmark därför skulle gälla från och med efterföljande dag.
Bakgrund, förfarandet och tolkningsfrågan
25.
Enligt redogörelsen i beslutet om hänskjutande är Martin Grund jordbrukare i Schleswig-Holstein och ansöker årligen om stöd. I sin stödansökan angav han att han från år 1998 och år 1999 odlade åkergräs (Ackergras) på två åkrar (Hohenkamp och Herrbusch). År 2005 sådde han klövergräs (Kleegras) på de båda åkrarna genom översådd efter harvning av jorden ( 18 ) och angav, från år 2005 till år 2008, att de utgjorde klöveråkrar. År 2009 utnyttjades båda åkrarna för odling av åkergräs. År 2010 arrenderades åkern Hohenkamp ut och en ansökan om omklassificering av den till ängsmark har därefter inkommit. På åkern Herrbusch odlas sedan år 2010 majsensilage i enlighet med ett tillstånd, i utbyte mot vilket en annan mark skulle användas som permanent betesmark. ( 19 )
26.
Genom skrivelse av den 9 januari 2009 upplyste den regionala myndigheten för jordbruk, miljö och jordbruksområden för delstaten Schleswig-Holstein (Landesamt für Landwirtschaft, Umwelt und ländliche Räume des Landes Schleswig-Holstein) (nedan kallad Landesamt) Martin Grund att den hade omklassificerat åkrarna som permanenta betesmarker eftersom de oavbrutet hade använts som betesmarker från år 1998 till år 2008. Den påpekade även att förbudet enligt lagen om bibehållande av permanent betesmark var tillämpligt på åkrarna.
27.
Martin Grund överklagade denna omklassificering (uppenbarligen på grund av att han kunde arrendera ut Hohenkamp till en högre hyra som åkermark) och gjorde i huvudsak gällande att marken inte var permanent betesmark. Åkergräsmarker var inte någon permanent betesmark, eftersom de efter ett eller två år skulle plöjas upp. ( 20 ) Permanent betesmark såddes permanent med samma gräs. Detta gav denna typ av mark ett ekologiskt värde som inte gräsmarker hade. Oberoende härav utgjorde ett byte från klövergräs till åkergräs eller tvärtom en växtföljd, vilket innebar att det inte kunde röra sig om permanent betesmark och vilket medförde att en bestående användning som permanent betesmark avslutades.
28.
Landesamt gjorde gällande att åkergräsmarker som plöjs upp regelbundet kunde likställas med naturlig permanent betesmark. Det var härvid avgörande huruvida samma gröda hade odlats utan avbrott. Om så inte var fallet rörde det sig i stället om en växtföljd. Eftersom gräs odlats oavbrutet under en period på mer än fem år, var det fråga om permanent betesmark även om klövergräs därefter såddes.
29.
Martin Grunds överklagande ogillades i första instans på grund av att det, eftersom han under år 2003 respektive år 2004 sedan mer än fem år hade odlat åkergräs på de båda åkrarna, rörde sig om permanent betesmark. Mark som en gång klassificerats såsom permanent betesmark omklassificeras inte endast med hänvisning till att det skett en växtföljd av olika örtartade foder. Martin Grunds överklagande av det avgörandet ogillades på den grunden att oberoende av frågan huruvida det endast föreligger en växtföljd när det sker ett byte från gräs eller andra örtartade foder till jordbruksgrödor, påverkar ett byte från gräs till andra örtartade foder inte klassificeringen av permanent betesmark.
30.
Martin Grunds överklagande av detta avgörande är nu avhängigt inför den hänskjutande domstolen, vilken har ställt följande fråga till domstolen:
”Är det fråga om permanent betesmark i den mening som avses i artikel 2.2 i [förordning nr 796/2004] när nämnda betesmark för närvarande och sedan minst fem år utnyttjas till att odla gräs och annat örtartat foder men marken under denna period plöjts och det örtartade fodret (här: klövergräs) ersatts med ett annat örtartat foder (här: åkergräs), eller är det i sådana fall fråga om en växtföljd, vilket utesluter att det kan anses röra sig om permanent betesmark?”
31.
Martin Grund, Landesamt, den tyska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden samt yttrade sig muntligen vid förhandlingen den 6 februari 2014.
Tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser
32.
Kommissionen har gjort gällande att det är det andra systemet för direktstöd, inte det första, som är tillämpligt i tiden (ratione temporis), eftersom klassificeringen av de båda aktuella markerna ska fastställas avseende år 2010 respektive 2011. Landesamt anser att, eftersom lagen om bibehållande av permanent betesmark hänvisar till förordning nr 796/2004, är det bestämmelserna i det första systemet som ska tolkas. Martin Grund godtar att hänvisningen görs till förordning nr 796/2004 men har påpekat att unionsrättens företräde måste innebära att det andra systemet är direkt tillämpligt. Den tyska regeringen anser att frågan saknar relevans, eftersom definitionerna är i huvudsak desamma enligt båda systemen.
33.
Enligt min uppfattning står det klart att om markernas klassificering i det nationella förfarandet ska fastställas avseende år 2010 respektive 2011 är det den unionsrätt som var ikraft vid dessa tidpunkter – nämligen det andra systemet – som ska tolkas och tillämpas. Den omständigheten att lagen om bibehållande av permanent betesmark fortfarande hänvisar till förordning nr 796/2004 saknar relevans. Nationell lagstiftning kan inte förlänga giltigheten eller verkningarna av direkt tillämplig unionslagstiftning som har upphävts och ersatts.
34.
Det framgår emellertid av beslutet om hänskjutande att målet vid den nationella domstolen först och främst rör ett överklagande av ett beslut som fattats den 9 januari 2009. Vid den tidpunkten hade den lagstiftning som utgör det andra systemet ännu inte antagits, även om förordning nr 73/2009, när systemet trädde ikraft den 1 februari 2009, blev tillämplig från den 1 januari 2009 ( 21 ) (förordningarna nr 1120/2009 och nr 1122/2009 trädde inte ikraft förrän den 1 januari 2010). Under dessa omständigheter, om frågan är huruvida ett beslut som fattats den 9 januari 2009 är giltigt, är det uppenbart att det är lagstiftningen i det första systemet som ska tolkas och tillämpas. Fastställandet av datum för händelserna i målet, med hänsyn till var och en av markerna är en fråga som ska prövas enligt nationell rätt och som EU-domstolen inte har behörighet att avgöra.
35.
Som den tyska regeringen och kommissionen har påpekat föreligger det lyckligtvis ingen skillnad mellan de två unionsrättsliga systemen i den del som tolkningsfrågan avser, varför ingen fråga om tolkningsskillnader i realiteten tycks föreligga. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att, avseende det mål som är avhängigt vid den, avgöra vilka specifika unionsrättsliga regler som är relevanta.
Övriga frågor
36.
Landesamt har tagit upp två omständigheter som inte nämns i beslutet om hänskjutande och som den önskar att domstolen ska beakta. För det första har det, även om det har fastställts att omställningen från åkergräs till klövergräs år 2005 skedde genom översådd efter harvning av jorden, inte visats att återgången till åkergräs år 2009 inte endast var resultatet av en naturlig minskning av andelen klövergräs. För det andra föreligger det ytterligare en meningsskiljaktighet mellan parterna i målet vid den nationella domstolen, nämligen huruvida marken inte redan blivit permanent betesmark mellan år 1998 eller 1999 och år 2004. Martin Grund har gjort gällande att det är hans deklaration av marken som åkermark år 2003 som, genom en rättslig fiktion, räknas, ( 22 ) men Landesamt anser att det endast är dess faktiska användning som är relevant.
37.
Jag anser inte att domstolen i förevarande mål ska undersöka huruvida klassificeringen av markerna ska grundas på den faktiska användningen eller, genom en ”rättslig fiktion”, på deklarationen av år 2003. Detta är en fråga som inte hänger samman med tolkningsfrågan och beträffande vilken det inte har anförts några argument. Vidare framgår det av Landesamts yttrande att frågan har tagits upp i de lägre instanserna, men inte utgör en del av det överklagande som är anhängigt vid den hänskjutande domstolen. Om denna fråga, efter domstolens dom i förevarande mål och de avgöranden som meddelats i det nationella målet, fortfarande måste avgöras, får den behöriga nationella domstolen hänskjuta ytterligare en fråga i detta avseende.
38.
Om betesmark på naturlig väg kan övergå från klövergräs till endast gräs, är detta en omständighet som kan vara relevant vid avgörandet av vad som utgör växtföljd i motsats till bibehållande av permanent betesmark.
Bedömning i sak
39.
Martin Grund och den tyska regeringen har förslagit att tolkningsfrågan ska besvaras så att det under de omständigheter som beskrivs i den föreligger en växtföljd och att marken inte ska klassificeras som permanent betesmark, medan Landesamt och kommissionen har föreslagit att den ska besvaras på motsatt vis. Jag ska redogöra för de motstridiga argumenten innan jag bedömer frågan.
Argument för förlust av klassificering som permanent betesmark
40.
Martin Grund har påpekat att ”permanent betesmark” i förordning nr 796/2004 definieras som motsats till ”åkermark” som är föremål för ”växtföljd”, ett begrepp som inte definieras i lagstiftningen avseende direktstöd. För förvaltnings- och jordbruksändamål används emellertid definitionen av växtföljd i beslut 2000/115. Den innebär att grödan ska bytas ut, om inte årligen så åtminstone oftare än vart femte år. I detta sammanhang är exempelvis klöver och rajgräs olika grödor. Gräset behöver inte förstöras – definitionen kräver inte plöjning och kan omfatta översådd. Definitionen av slåtter- och betesvall på åker i punkt II.2.01.09.01 i bilaga II till förordning nr 1200/2009 klargör att ett utbyte av gräsblandningar utgör växtföljd.
41.
I motsats härtill innebär artikel 4 i förordning nr 796/2004 att permanent betsmark är mark på vilken samma sorts örtartat foder har bibehållits under minst fem år och att varje ändring till en annan sort avbryter denna femårsperiod. Syftet är ekologiskt. Plöjning av betesmark frigör kol och kväve i mängder som ökar med den tid som marken har legat orörd. Först när samma gräslager har legat orört under mer än fem år är miljöfördelarna, särskilt den biologiska mångfalden, tillräckligt betydande för att garantera ett skydd.
42.
Den tyska regeringen har påpekat att för att de aktuella markerna ska kunna klassificeras som permanent betesmark ska två villkor uppfyllas under den femårsperiod som föregår det relevanta datumet. Gräs eller andra örtartade foder ska odlas och det får inte ha förekommit någon växtföljd. Det är ostridigt att det första villkoret är uppfyllt. Frågan är huruvida det förekom någon växtföljd under den aktuella perioden.
43.
”Växtföljd” har inte definierats i lagstiftningen avseende direktstöd, men definitionerna i bilagorna till beslut 2000/115 och förordning nr 1200/2009 kan överföras. Båda regelsystemen är grundade på samma begrepp avseende permanent betesmark, så begreppet växtföljd bör också vara detsamma. Det skulle vara orimligt att definiera växtföljd på olika sätt i de båda sammanhangen utan någon objektiv motivering, vilket inte finns.
44.
Växtföljd innebär att den gamla grödan förstörs och en ny gröda sås, med intervaller som inte är längre än fem år. Att ersätta åkergräs med klövergräs utgör ett utbyte av gröda, då klöver traditionellt används vid växtföljd för att berika jorden med kväve. Det finns ingenting i unionsrätten som antyder att en alternering av olika örtartade foder inte utgör växtföljd. Hänvisningarna till omställning mellan permanent betesmark och annan användning gäller inte alternering mellan olika sorters gräs eller örtartat foder. Syftet med lagstiftningen avseende direktstöd (artiklarna 5.2 i förordning nr 1782/2003 och 6.2 i förordning nr 73/2009) är att bevara mark som betesmark istället för att använda den som åkermark, vilka båda anses vara vidsträckta begrepp (lagstiftningen avseende jordbruksstatistik utesluter slåtter- och betesvall på åker från permanent gräsmark och inkluderar den således i åkermark). Syftet är uttryckligen ekologiskt i både förordning nr 1782/2003 och förordning nr 73/2009, eftersom de ekologiska fördelarna med betesmark (biologisk mångfald, hög humushalt, ökad fixering av koldioxid) uppnås först efter fem år utan plöjning och sådd av en annan gröda. Målet vid den nationella domstolen rör en situation i vilken grödor (åkergräs och klövergräs) alternerades med intervaller på mindre än fem år. Därför förelåg växtföljd och en klassificering som permanent betesmark är utesluten.
Argument för bibehållande av status som permanent betesmark
45.
Landesamt anser för det första att det följer av artikel 2.2 i förordning nr 796/2004 att plöjning inte sätter stopp för användning av mark som betesmark om den därefter åter används som betesmark. Denna bestämmelse avser inte arbete som utförs på marken, utan den användning som den avsätts till. Artikel 4.1 i den förordningen (och tydligare, i den tyska språkversionen, i förordning nr 1122/2009) hänför till att ställa om marken. Artikel 4.2 i förordning nr 796/2009 bekräftar detta genom att (i den tyska versionen) hänföra till mark som ställts om till annan användning. Definitionen i artikel 2.2 bekräftar också, genom att hänföra till odling av örtartat foder, att permanent betesmark inte behöver användas till bete utan också kan skördas, ett förfarande som ur ekologiskt hänseende inte är mer fördelaktig än omställning.
46.
För det andra medför inte den omständigheten att användningen som betesmark ändrar art att perioden av användning som betesmark avbryts. I artikel 2.2 i förordning nr 796/2004 görs en skillnad mellan ”att odla gräs och annat örtartat foder” och ”växtföljd”. Om gräs eller andra örtartade foder odlas (även alternerat) föreligger ingen växtföljd. I artikel 4.2 görs vidare en skillnad mellan ”permanent betesmark” (på vilken gräs eller annat örtartat foder växer) och ”mark som har ställts om till annan användning” (nämligen, vilken annan användning som helst än odling av gräs eller annat örtartat foder) och hänför (i den tyska versionen) till omsådd om mark som har ställts om till annan användning återställs till permanent betesmark – en formulering som endast kan betyda att marken inte hade såtts med gräs eller annat örtartat foder (då begreppet återställande har samma betydelse i andra språkversioner). I motsats till detta ska två efter varandra följande användningar anses vara fortsatt användning för detta ändamål. Beträffande förklaringen av ”växtföljd” i punkt 2.01 i bilaga II till förordning nr 1200/2009 (eller punkt D.II i bilaga I till beslut 2000/115) avser denna endast Europeiska unionens undersökningar av jordbruksstrukturer och har ingen relevans för skyldigheten att bibehålla permanent betesmark. Under alla omständigheter preciserar den inte huruvida ”växt” avser en specifik växt eller kategori av växter.
47.
Slutligen har Landesamt gjort gällande att även om ett byte till ett annat örtbaserat foder ansågs avbryta femårsperioden för förvärvet av klassificeringen som permanent betesmark, ska det inte anses avsluta denna klassificering när den väl har förvärvats.
48.
Kommissionen instämmer att både det åkergräs och klövergräs som sås på den aktuella marken utgör ”gräs eller annat örtartat foder”. Frågan är huruvida alternering av de båda utgör ”växtföljd”. Dessa ord definieras inte i den relevanta lagstiftningen och ska således, i enlighet med fast rättspraxis, tolkas med hänsyn till deras vedertagna betydelse i vanligt språkbruk, samtidigt som det sammanhang i vilket de uppstått och syftet med de bestämmelser som de ingår i ska beaktas.
49.
Som den hänskjutande domstolen har påpekat, omfattar den vedertagna betydelsen av ”växtföljd” i vanligt språkbruk ett byte från en växt till en annan, och kan av vissa anses inkludera det byte som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen.
50.
Det systematiska sammanhang i vilket begreppet används visar emellertid snarare att ”växtföljd” inte inkluderar detta byte. Definitionen av ”permanent betesmark” i artikel 2 c i förordning nr 1120/2009 omfattar alla sorters gräs och örtbaserade foder, varför ett byte från en sort till en annan inte påverkar klassificeringen som permanent betesmark. Artikel 2 b anger att ”permanent betesmark” är en underkategori av ”permanent gröda”, men ska inte vidare delas upp, vilket bekräftas av syftet med bibehållande av permanent betesmark i artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 1122/2009, nämligen att undvika omställning av en annan sorts gröda än permanent betesmark. Andra språkversioner är tydligare än den tyska i detta avseende. Det går inte att av användningen av substantivet ”umbruch” eller verbet ”umbrechen” dra slutsatsen att enbart plöjning (utan byte till ett annat slags gröda) avbryter kontinuiteten av permanent betesmark.
51.
Målet att bibehålla permanent betesmark grundar sig på vetenskaplig forskning som visar att permanent betesmark i allmänhet har en positiv verkan för att minska utsläppen av växthusgaser, förebygga erosion och bibehålla den biologiska mångfalden. Effekten förblir densamma när en areal permanent betesmark ändras från en sorts gräs eller örtartat foder till en annan. Det byte som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen saknar således betydelse för en fortsatt klassificering som permanent betesmark.
Bedömning
52.
Definitionen av permanent betesmark i lagstiftningen avseende direktstöd, ”mark som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som under fem år eller mer inte ingår i växtföljden på jordbruksföretaget”, ( 23 ) omfattar två villkor. Medan ”gräs och annat örtartat foder” definieras (tillsammans, som en kategori), ( 24 ) har andra (kategorier av) gröda inte definierats på detta sätt. Det finns inte heller någon definition i den lagstiftningen av begreppet ”växtföljd”. Avsaknaden av definition av ”växtföljd” innebär – som de skriftliga yttranden som inkommit till domstolen tydligt visar – att det är möjligt att tolka definitionen av ”permanent betesmark” på olika sätt. Är det den användning som marken avsatts till, odla gräs eller annat örtartat foder snarare än (andra) grödor, som är avgörande? ( 25 ) Eller är det vad som görs med marken – det vill säga vilken teknik som tillämpas på den? Räknas åkergräs (Ackergras) som samma gröda (eftersom de båda omfattas av definitionen av ”gräs och andra örtartade foder” ( 26 ))? Eller är de olika grödor, vilket innebär att ett byte från den ena till den andra räknas som en växtföljd?
53.
En ytterligare fråga kan vara: Har den ordning i vilken de båda villkoren räknas upp i förordningen någon betydelse? Om detta är fallet skulle man först fråga ”Är denna mark för närvarande odlad med ”gräs och örtartat foder?” Om svaret på den frågan var jakande skulle man därefter fråga:”Är det den aktuella användningen på grund av att marken odlas enligt ett växtföljdssystem (och ska den aktuella grödan ersättas (med vad? med en gröda inom samma kategori eller med en annan gröda?), eller har ”gräs eller annat örtbaserat foder” växt där i mer än fem år? Om det sistnämnda är fallet är marken permanent betesmark”.
54.
Det ska här påpekas att det inte förekom något expertutlåtande vid domstolen avseende a) syftet med växtföljden och dess huvudsakliga egenskaper, såsom den förstås av agronomer och b) huruvida ett byte mellan gräs och annat örtbaserat foder skulle omfattas av detta syfte eller dessa egenskaper. Av detta skäl kan jag inte grunda bedömningen nedan på ett antagande (för det skulle inte kunna vara något annat) att lagstiftaren ”måste ha menat” att ”gräs och annat örtbaserat foder” ska tolkas i kontrast med ”annan gröda” och att ett byte inom den första kategorin därför aldrig skulle kunna räknas som en växtföljd.
55.
Min utgångspunkt är således att för att mark ska klassificeras som permanent betesmark ska två villkor vara uppfyllda, dels ska marken ha ingått i kategorin ”gräs och annat örtbaserat foder” under minst fem år och den får inte ha ingått i jordbruksföretagets växtföljd under samma period. Dessa villkor är kumulativa. Om endast ett av dem är uppfyllt kan marken inte klassificeras som permanent betesmark. Om båda är uppfyllda måste den vidare klassificeras i denna kategori.
56.
Om de båda villkoren är kumulativa måste det logiskt sett vara möjligt för ett villkor att vara uppfyllt och inte det andra. I avsaknad av en tydlig formulering som innebär att ”gräs och annat örtbaserat foder” ska behandlas som ett enhetligt begrepp när det gäller att besluta huruvida det har skett en växtföljd, måste det därför vara möjligt att det föreligger växtföljd medan gräs eller annat örtbaserat foder bibehålls.
57.
Följaktligen räcker det inte, som Landesamt och kommissionen har hävdat, särskilt vid förhandlingen, att säga att vad som räknas när det ska fastställas huruvida mark har förlorat sin status som ”permanent betesmark” helt enkelt är huruvida det har skett ett byte från användningen att odla gräs eller annat örtbaserat foder till användning för andra ändamål, särskilt åkermark. Detta är en möjlighet, men en annan måste vara att det föreligger en växtföljd inom kategorin gräs och annat örtbaserat foder.
58.
I målet vid den nationella domstolen framgår att under minst fem år före det relevanta datumet för varje åker odlades båda åkrarna med ett eller annat slags gräs eller örtbaserat foder. Frågan är således huruvida det sätt på vilket denna gröda byttes ut under den perioden utgjorde en växtföljd.
59.
I den ena änden av skalan är det enligt min mening uppenbart att ett byte från klövergräs till endast gräs till följd av en naturlig minskning av andelen klöver ( 27 ) inte skulle uppfylla någon definition av växtföljd, vare sig i dess betydelse i vanligt språkbruk eller jordbruksanvändning eller enligt avdelning D i bilaga I till beslut 2000/115 eller punkt II.2.01 i bilaga II till förordning nr 1200/2009.
60.
I den andra änden av skalan ska växtföljd inom kategorin ”gräs och annat örtbaserat foder” antas ske när mark ställs om med avlägsnande av den tidigare grödan och insådd av olika slag av gräs eller örtartat foder (vilket är det scenario som beskrivs i den fråga som den hänskjutande domstolen har ställt). Annars skulle det aldrig vara möjligt att en sådan växtföljd inträffar.
61.
Mot bakgrund av detta sistnämnda scenario är det således svårt att besvara tolkningsfrågan på annat sätt än att det under de ovannämnda omständigheterna föreligger en växtföljd och att marken inte kan klassificeras som permanent betesmark.
62.
Det scenario som beskrivs i tolkningsfrågan (plöjning med avlägsnande av den tidigare grödan och insådd av ett annat slag av gräs eller örtbaserat foder) förefaller emellertid inte vara exakt detsamma som det som anges i beskrivningen av de faktiska omständigheterna i beslutet om hänskjutande (harvning och översådd med delvis ett annat slag av örtbaserat foder). Denna skillnad kan bero på att den hänskjutande domstolen när den formulerade sin fråga använde lagstiftningens formulering i den tyska språkversionen, vilken specifikt hänför till plöjning medan de övriga språkversionerna använder begrepp som betyder omställning.
63.
Följaktligen kan det, för att ge ett mer fullständigt svar, vara önskvärt att beakta byten som är mindre radikala än plöjning och insådd av en ny gröda men mer radikala än naturlig minskning eller ökning av ett slag av örtbaserat foder i en gräsblandning, exempelvis a) plöjning och insådd av samma slags gräs eller örtbaserat foder, eller b) harvning och insådd av delvis ett annat slag av gräs eller örtbaserat foder.
64.
Jag instämmer med kommissionen att (eftersom den nödvändiga definitionen saknas) ska begreppet ”växtföljd” tolkas i enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket det används och de mål som eftersträvas genom det regelverk i vilket det ingår. ( 28 ) Detta synsätt förefaller i än högre grad nödvändigt mot bakgrund av den språkliga variationen i andra delar av lagstiftningen, då ett begrepp som har den allmänna betydelsen ”ändra användning av” används i de flesta, eller rentav alla, de övriga språkversionerna, medan den tyska språkversionen använder ett verb som betyder ”bryta upp” marken eller jorden, uppenbarligen i betydelsen en första, eller åtminstone grundlig, plöjning.
65.
Om man betraktar betydelsen av begreppet ”växtföljd” i vanligt språkbruk, anser jag det osannolikt att något av mina exempel a) och b) i punkt 63 ovan skulle anses omfattas av det, vare sig av en lekman eller av en jordbrukare. När det gäller a) medför en växtföljd nödvändigtvis något byte av gröda, ofta i syfte att bibehålla balansen i jorden. Att så samma gröda gör det inte. Beträffande b) används översådd (vanligtvis efter harvning) i allmänhet till att förnya en befintlig gräsareal (åtminstone utanför jordbruket, som på gräsmattor eller idrottsplatser), snarare än att byta till ett nytt slags gräs (från klöver/gräsblandning till åkergräs).
66.
Beaktandet av det sammanhang i vilket begreppet ”växtföljd” ingår ska, enligt min uppfattning, i första hand begränsas till själva lagstiftningen avseende direktstöd. Lagstiftningen avseende jordbruksstatistik har ett annat syfte och det kan därför inte (i motsats till den tyska regeringens uppfattning) antas att begreppet har exakt samma betydelse i båda sammanhangen. Om tolkningen mot bakgrund av direktstödlagstiftningens sammanhang och syfte skulle leda till samma betydelse som den i statistiklagstiftningen skulle emellertid den sistnämnda ge ett visst stöd.
67.
När det gäller lagstiftningen avseende direktstöd är kriterierna ”sammanhang” och ”syfte” nära sammankopplade.
68.
Det angivna syftet med de aktuella bestämmelserna är att främja bevarandet av befintlig permanent betesmark och se till att omvandling till åkermark i stor skala kan undvikas, eftersom permanent betesmark har positiva miljöeffekter. ( 29 )
69.
Alla de parter som har inkommit med yttranden är överens om att gräsmark gynnar miljön, men Martin Grund och den tyska regeringen har gjort gällande att fördelen endast kan uppnås när gräset eller det andra örtbaserade fodret har legat orört under fem år eller mer, medan kommissionen har anfört att effekten förblir positiv även när den specifika arten av marktäcke byts ut under perioden. Eftersom detta är en fråga som avser de faktiska omständigheterna avseende vilken motsatta uppfattningar har anförts men som vare sig EU-domstolen eller den hänskjutande domstolen har behörighet att avgöra, ( 30 ) är det inte enligt min uppfattning möjligt att grunda den tolkning som begärts på något annat än dubbelförslaget att det att låta mark vara odlad med gräs eller annat örtbaserat foder i sig gynnar miljön och att nyttan ökar i förhållande till hur lång tid den förblir odlad på detta sätt, särskilt när marktäcket får ligga orört.
70.
Det sätt på vilket lagstiftningen avseende direktstöd eftersträvar målet att bibehålla permanent betesmark är genom att hålla inne stödet till jordbrukare som inte bibehåller existerande permanent betesmark som sådan. I ingresserna till rådets förordningar som här är relevanta bekräftas ( 31 ) principen att jordbrukare som inte uppfyller vissa krav på områdena folkhälsa, djurhälsa och växtskydd, miljö och djurskydd ska få minskat direktstöd eller bli uteslutna – ett system med tvärvillkor som utgör en integrerad del av unionens direktstöd. Detta får effekt, beträffande bibehållande av permanent betesmark, i artikel 4.1 jämförd med artikel 6.2.
71.
Bundesverwaltungsgericht har emellertid i beslutet om hänskjutande angett att Martin Grund har ett intresse av att erhålla en förklaring att Hohenkamp-åkern inte är permanent betesmark, eftersom han kan arrendera ut den till en högre hyra som åkermark.
72.
En sådan utgång skulle motverka syftet med de aktuella bestämmelserna. Enligt min uppfattning ska, i konsekvens med syftet med dessa bestämmelser, begreppet omställning från permanent betesmark till mark för annan användning (genom växtföljd) tolkas på ett sätt som inte underlättar en sådan omställning.
73.
När en sådan omställning har skett, föreligger det inte längre något ”avbrott” som underlättar för att bibehålla permanent betesmark, och varje motiv till att återställa marken till permanent betesmark kan vara minimalt eller icke-existerande om hyran är betydligt högre för åkermark. Det ska erinras om att syftet är att bibehålla permanent betesmark, inte att efter behag byta mellan betesmark och åkermark – och det tycks vara vedertaget att den eftersträvade positiva miljöeffekten ökar ju längre marken förblir betesmark.
74.
Det förklarades i detta hänseende vid förhandlingen att harvning och översådd i princip var mer miljövänligt än plöjning och insådd av ny gröda. Normalt sett sker båda under hösten, men harvning och översådd lämnar i stor utsträckning kvar den tidigare befintliga grödan, varvid marken förblir grön under vintern och marktäcket förnyas under våren, medan plöjning och insådd av ny gröda lämnar marken bar under vintern. Följaktligen anser jag att det är av viss relevans för målet vilken teknik som använts, i motsats till vad flera av parterna har gjort gällande.
75.
När, som tycks vara fallet i målet vid den nationella domstolen, översådd resulterar i ett partiellt byte av sort av örtartat foder (mellan åkergräs och klövergräs), kan detta inte enligt min uppfattning medföra ett annat avgörande än när det, exempelvis, föreligger en naturlig minskning av andelen av en sort i en blandning. ( 32 ) En sådan situation gynnar sannolikt miljön, eftersom den, som förklarades vid förhandlingen, kan medföra att gödningsmedel inte behövs.
76.
Jag anser således att det, i den mening som avses i förordningarna, föreligger en växtföljd när jordbruksmark som är odlad med gräs eller annat örtbaserat foder plöjs, grödan avlägsnas och marken sås med en ny gröda antingen i samma kategori eller i en annan kategori. ( 33 ) Det föreligger emellertid ingen växtföljd när den tidigare grödan inte avlägsnas genom att marken plöjs upp utan delvis byts ut genom översådd.
77.
Det ska vidare påpekas att denna uppfattning faktiskt snarare finner stöd än motsägs av lagstiftningen avseende jordbruksstatistik, vilken utesluter växtföljd om en mark används för samma gröda i fem år eller mer, ”utan att den föregående grödan avlägsnas och ersätts med en ny” men anser att växtföljd föreligger när ”[a]realen bryts upp genom plöjning eller annan markberedning, eller … växterna [förstörs] på annat sätt, t.ex. med herbicider, innan arealen sås på nytt”. ( 34 )
Förslag till avgörande
78.
Mot bakgrund av anförda överväganden föreslår jag att domstolen besvarar den tolkningsfråga som Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) har ställt på följande sätt:
I den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 eller kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för [förordning nr] 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn, föreligger växtföljd som utesluter klassificering som permanent betesmark, när jordbruksmark används under minst fem år för odling av gräs eller annat örtbaserat foder och arealen, under den perioden, har plöjts, den tidigare grödan har avlägsnats och marken har såtts med en annan sort örtbaserat foder. När den tidigare grödan inte har avlägsnats genom att marken plöjts, men delvis har bytts ut genom översådd, föreligger emellertid ingen växtföljd och marken ska klassificeras som permanent betesmark.
( 1 ) Originalspråk: engelska.
( 2 ) Med växtföljd avses allmänt ”ett jordbruksförfarande genom vilket olika växter odlas efter varandra på samma mark under en period för att bevara jordens fertilitet och minska negativa verkningar av skadeväxter” (Dictionary of Biology, Elizabeth Martin och Robert Hine, Oxford University Press, 2008).
( 3 ) Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1).
( 4 ) Kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordningar (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 73/2009 och för tillämpningen av de tvärvillkor som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 479/2008 (EUT L 141, s. 18).
( 5 ) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, s. 16).
( 6 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (EUT L 316, s. 65).
( 7 ) _ Skillnader i lydelsen är markerade med hakparenteser.
( 8 ) _ I förordning nr 796/2004 används i den tyska språkversionen av denna bestämmelse, till skillnad från andra språkversioner, verbet ”umbrechen”, vilket betyder bryta upp (jorden), och således att plöja eller bereda (för första gången). I förordning nr 1122/2009 är det verbet ”umwidmen” (bokstavligen anpassa)” som har använts. När i den engelska språkversionen det enkla verbet ”convert” har använts, har i flera andra språkversioner specifikt hänförts till omställning ”till annan användning”.
( 9 ) I den tyska språkversionen används åter verbet ”umbrechen” i båda förordningarna.
( 10 ) I den tyska språkversionen har i båda förordningarna ”att återställa marken till permanent betesmark” benämnts ”Flächen wieder als Dauergrünland einzusäen” (bokstavligen ”att åter odla mark som permanent betesmark”).
( 11 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009 av den 29 oktober 2009 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i avdelning III i förordning nr 73/2009 (EUT L 316, s. 1).
( 12 ) Kommissionens förordning (EG) nr 239/2005 av den 11 februari 2005 om ändring och rättelse av förordning (EG) nr 796/2004 (EUT L 42, s. 3)
( 13 ) Medlemsstaterna fick även inbegripa de jordbruksgrödor som förtecknas i bilaga IX till förordning nr 1782/2003 eller, i förekommande fall, bilaga I till förordning nr 1120/2009. Dessa bilagor innehåller identiska förteckningar över olika slag av spannmål, oljeväxter, proteingrödor, lin och hampa, som normalt sett inte skulle betraktas som bete. Det angavs emellertid vid förhandlingen att Tyskland inte hade utnyttjat möjligheten att inkludera dessa grödor.
( 14 ) Kommissionens beslut 2000/115/EG av den 24 november 1999 om definitioner av variablerna, förteckningen över jordbruksprodukter, undantagen från definitionerna samt regioner och distrikt för undersökningarna av företagsstrukturen i jordbruket (EGT L 38, s. 1), i ändrad lydelse genom kommissionens förordning (EG) nr 1444/2002 av den 24 juli 2002 (EGT L 216, s. 1).
( 15 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1200/2009 av den 30 november 2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1166/2008 om undersökningar om jordbrukets struktur och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket när det gäller koefficienter för djurenheter och fastställande av variabler (EUT L 329, s. 1).
( 16 ) Verbet ”umbrechen”, vilket i den tyska språkversionen av förordning nr 796/2004 motsvarar att ”omställa (till annan användning)” eller dess motsvarighet på andra språk.
( 17 ) Det verb som används är återigen ”umbrechen”.
( 18 ) Den hänskjutande domstolen använder ordet ”einschlitzen”.
( 19 ) Se artikel 5.2 andra stycket i förordning nr 1782/2003 och artikel 6.2 andra stycket i förordning nr 73/2009 (ovan fotnot 11).
( 20 ) Den hänskjutande domstolen har här använt verbet ”umbrechen”.
( 21 ) Artikel 149 i förordning nr 73/2009.
( 22 ) I artikel 3.4 a i både förordning 796/2004 och förordning nr 1122/2009 föreskrivs att ”[p]ermanent betesmark ska vara den permanenta betesmark som deklarerats av jordbrukarna år 2003”.
( 23 ) Artikel 2.2 i förordning nr 796/2004 och artikel 2 c i förordning nr 1120/2009.
( 24 ) Se ovan punkt 10. Se även punkt 11 avseende ”betesmark och slåtteräng” och ”permanent gröda”.
( 25 ) Växtföljd av primitivt slag praktiserades redan på medeltiden och kunde typiskt sett grunda sig på en treårig följd under vilken man på remsor sådde (exempelvis) vete, följt av korn, och marken sedan lades i träda under ett år för att återställas. Äran för den omfattande användningen av ”modern” växtföljd tillskrivs vanligtvis Charles Townshend, den andre greve Townshend (1674–1738), som i Norfolk introducerade en ny form av fyrväxtföljd som redan hade prövats av jordbrukare i Waaslandregionen i Low Countries. Townshend tillade rova och klöver till de traditionella grödorna vete och korn (därav hans smeknamn ”Turnip Townshend”) och beordrade att växtföljden skulle omfatta fyra individuella marker i stället för smala remsor. Växtföljden eliminerade markernas behov av att ligga i träda (och således inte vara produktiva) för att återfå deras fertilitet, eftersom klöverklumparna (ibland av detta skäl kallade gröngödsel) ”fixerar” nitrater i jorden och således återför vad andra grödor som vete och korn tar bort. Townshends innovation kopierades brett och blev ett betydande bidrag till den jordbruksrevolution som föregick den industriella revolutionen.
( 26 ) Inbegripet, i förekommande fall, de övriga grödor som uppräknas i bilaga IX till förordning nr 1782/2003 och bilaga I till förordning nr 1120/2009 (se fotnot 13 ovan).
( 27 ) Se punkterna 36 och 38 ovan.
( 28 ) Se exempelvis dom Partena, C-137/11, EU:C:2012:593, punkt 56 och där angiven rättspraxis.
( 29 ) Se punkterna 8 och 9 ovan.
( 30 ) Bundesverwaltungsgericht har uttryckligen angett att den är bunden av andrainstansdomstolens fastställande av de faktiska omständigheterna och inte kan göra en egen prövning av dessa.
( 31 ) Se punkterna 8 och 9 ovan.
( 32 ) Se punkterna 36, 38 och 59 ovan.
( 33 ) Det kan vara så att lagstiftaren avsåg att göra den åtskillnad som jag har beskrivit ovan i punkt 54. Lydelsen i förordningen anger emellertid inte uttryckligen detta och, i avsaknad av expertutlåtande, känner jag mig inte tillräckligt säker för att föreslå att domstolen ska tolka den så och att den nya gröda som sås måste vara av en annan kategori.
( 34 ) Se punkterna 18–21 ovan.
Full & Egal Universal Law Academy