FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
NIILO JÄÄSKINEN
föredraget den 17 juli 2014 ( 1 )
Mål C‑422/13
Landesamt für Landwirtschaft, Umwelt und ländliche Räume des Landes Schleswig-Holstein
mot
Uta Wree
(begäran om förhandsavgörande från Schleswig-Holsteinisches Oberverwaltungsgericht (Tyskland))
”Begäran om förhandsavgörande — Gemensam jordbrukspolitik — Systemet med samlat gårdsstöd — Förordning (EG) nr 73/2009 — Artikel 34 — Begreppet ’permanent betesmark’ — Övertäckande vegetationsskikt på avfallsdeponi som befinner sig i efterbehandlingsfasen — Begreppet ’huvudsaklig användning för jordbruksverksamhet’ vid blandad användning av en jordbruksareal”
I – Inledning
1.
Tillämpningen av systemet med samlat gårdsstöd kräver bland annat ”stödberättigande hektar”, såsom de definieras i artikel 34.2 a i rådets förordning nr 73/2009. ( 2 )
2.
Förevarande mål rör två frågor avseende huruvida de arealer som är aktuella i det nationella målet är ”stödberättigande hektar”, nämligen:
—
Kan begreppet ”permanent betesmark” ( 3 ) som en del av definitionen av begreppet ”jordbruksareal” ( 4 ), inbegripa det övertäckande skiktet på en avfallsdeponi som befinner sig i efterbehandlingsfasen (nedan kallat de omtvistade arealerna)?
—
Hur ska det krav på en ”huvudsaklig … användning för jordbruksverksamhet”, ( 5 ) som ska vara uppfyllt för att de aktuella arealerna ska omfattas av systemet med samlat gårdsstöd, tolkas när ”jordbruksarealen” även används för andra verksamheter än jordbruk?
3.
Dessa frågor följer, i huvudsak, av en begäran om förhandsavgörande, som Schleswig-Holsteinisches Oberverwaltungsgericht (högsta förvaltningsdomstolen i Schleswig-Holstein, Tyskland) har ingett inom ramen för en tvist mellan Uta Wree och Landesamt für Landwirtschaft, Umwelt und ländliche Räume des Landes Schleswig-Holstein (regionalkontor för jordbruk, miljö och jordbruksområden i Land de Schleswig-Holstein) (nedan kallat Landesamt), angående frågan huruvida en areal bestående av det övertäckande skiktet på avfallsdeponi som befinner sig i efterbehandlingsfasen ska betraktas som en stödberättigande areal.
4.
Inom ramen för detta mål har domstolen således ombetts att uttala sig om centrala jordbruksbegrepp, såsom ”jordbruksverksamhet”, kvalificering av ”jordbruksareal” och identifikation av stödberättigande hektarer och användning av en jordbuksanläggningsareal ”huvudsakligen” för jordbruksverksamhet. Det ska inledningsvis påpekas att beslutet om hänskjutande enbart avser villkoren för systemet med samlat gårdsstöd och utesluter varje annat övervägande, såsom dem knutna till folkhälsan, livsmedelssäkerheten och övrigt.
II – Tillämpliga bestämmelser
A – Förordning nr 73/2009
5.
Skäl 7 i förordning nr 73/2009 har följande lydelse:
”I [rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1)] erkändes de positiva miljöeffekterna av permanent betesmark. Åtgärderna i den förordningen för att främja bevarandet av befintlig permanent betesmark och se till att omvandling till åkermark i stor skala kan undvikas bör bibehållas”.
6.
I artikel 2 c och h i förordning nr 73/2009 avses med:
”c)
jordbruksverksamhet: produktion, uppfödning eller odling av jordbruksprodukter, inbegripet skörd, mjölkning, djuruppfödning och djurhållning för animalieproduktion, och verksamhet för att bevara god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden i enlighet med artikel 6,
…
h)
jordbruksareal: den totala areal som upptas av åkermark, permanent betesmark eller permanenta grödor.”
7.
I artikel 34, under avdelning III med rubriken ”Systemet med samlat gårdsstöd”, i förordning nr 73/2009 föreskrivs följande:
”1. Inom ramen för systemet med samlat gårdsstöd ska jordbrukare beviljas stöd vid aktivering av en stödrättighet per stödberättigande hektar. Aktiverade stödrättigheter ska ge rätt till utbetalning av de belopp som anges i dem.
2. Med stödberättigande hektar avses följande:
a)
Alla jordbruksföretagets jordbruksarealer och arealer planterade med skottskog med kort omloppstid (KN-nummer ex06029041), som används för jordbruksverksamhet eller, om arealer även används för annan verksamhet än jordbruksverksamhet, som huvudsakligen används för jordbruksverksamhet.
…”
B – Förordning nr 1120/2009
8.
I förordning nr 1120/2009 ( 6 ) fastställs tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i avdelning III i förordning nr 73/2009.
9.
Artikel 2 c i förordning nr 1120/2099 har följande lydelse:
”Vid tillämpning av avdelning III i förordning (EG) nr 73/2009 och den här förordningen används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
…
c)
permanent betesmark: mark som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som under fem år eller mer inte ingår i växtföljden på jordbruksföretaget, dock inte [uttagen] areal … I detta sammanhang avses med gräs eller annat örtartat foder alla örtartade växter som är vanliga i naturliga betesmarker eller brukar ingå i fröblandningar för betes- eller ängsmark i medlemsstaten, oavsett om sådana marker används för bete. …”
10.
I artikel 9 i förordning nr 1120/2009 föreskrivs följande:
”Vid tillämpning av artikel 34.2 a i förordning (EG) nr 73/2009 ska en jordbruksareal som även används för andra ändamål än jordbruksverksamhet betraktas som en areal som huvudsakligen används för jordbruksverksamhet om jordbruksverksamheten kan bedrivas utan större hinder av den andra verksamhetens intensitet, slag, varaktighet eller tidpunkt.
Medlemsstaterna ska fastställa villkor för genomförandet av första stycket på sina respektive territorier”.
III – Målet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågan och förfarandet vid domstolen
11.
Uta Wree är veterinär och håller får. I detta sammanhang föder hon bland annat upp får och lamm som ska slaktas. Hennes djurflockar betar på olika grönområden inom kommunförbunden Nordfriesland och Schleswig-Flensburg.
12.
Till denna betesmark hör bland annat de grönområden som anlagts ovanpå deponin Ahrenshöft i kommunförbundet Nordfriesland samt deponien Schleswig-Haferteich i kommunförbundet Schleswig-Flensburg (nedan tillsammans kallade deponierna). Dessa båda ovanjordiska deponier används inte längre för lagring av avfall. Deponin Ahrenshöft är fortfarande under avveckling och övergår snart i efterbehandlingsfasen. Deponin Schleswig-Haferteich befinner sig redan i efterbehandlingsfasen. Det ska påpekas att beslutet om hänskjutande endast avser det andra fallet, trots att även situationen avseende deponien Ahrenshöft beskrivs i detta.
13.
Enligt de avtal som Uta Wree har ingått med de båda deponihanteringsföretagen, har hon rätt att, utan vederlag, låta sina får beta på betesmarkerna, som består av det övertäckande vegetationsskiktet på två avfallsdeponier.
14.
Den 11 maj 2010 ingav Uta Wree en ansökan till Landesamt om beviljande av samlat gårdsstöd för skördeåret 2010. Landesamt avslog ansökan. Uta Wree hade beräknat den stödberättigande areal som hon förfogade över till 25,5098 hektar, inbegripet de grönområden som var belägna på deponierna. Den stödberättigade arealen uppgick endast till 5,7243 hektar enligt Landesamt som gjorde gällande att den övriga marken inte fanns upptagen som jordbruksareal i fastighetsregistret. Enligt Landesamt utgör inte dessa områden mark som används för jordbruksändamål.
15.
Uta Wree överklagade detta beslut. Hon gjorde gällande att hon använder områdena på deponierna som betesmark för får och att hon jämnar till och klipper delar av området. Hon anförde vidare, till stöd för sin begäran om omprövning, att hela arealen på deponierna utan inskränkning kunde användas som betesmark för får.
16.
Genom beslut av den 31 mars 2011 avslog Landesamt Uta Wrees överklagande med hänvisning till att det saknade grund. Landesamt angav till stöd för sitt beslut att de arealer som var föremål för begäran inte var användbara jordbruksarealer i den mening som avses i förordning nr 73/2009, utan avvecklade deponier i den mening som avses i deponislagstiftningen (Deponieverordnung). ( 7 )
17.
Den 15 april 2011 överklagade Uta Wree detta avslagsbeslut vid Schleswig Holsteinisches Verwaltungsgericht (förvaltningsdomstolen i Schleswig Holstein). Till stöd för sitt överklagande gjorde hon bland annat gällande att de omtvistade arealerna inte kunde anses vara föremål för en huvudsaklig användning som avvecklade deponier, eftersom detta var ett tillstånd och inte en användning. Landesamt gjorde däremot gällande att dessa arealer i huvudsak används som deponier som befinner sig i efterbehandlingsfasen och att arealerna, av skäl som är att hänföra till deponiernas stabilitet, under kontroll kan användas som betesmark för får. Enligt Landesamt är det framför allt för att förebygga skadliga biologiska processer med inverkan på deponiernas stabilitet som deponihanteringsföretagen har låtit Uta Wree förfoga över marken utan kostnad.
18.
I dom av den 19 januari 2012 biföll Schleswig Holsteinisches Verwaltungsgericht Uta Wrees överklagande. Denna domstol fann att hon hade rätt till det samlade gårdsstödet för år 2010 och att deponiarealerna hade beaktats vid beräkningen av stödet. Landesamt överklagade detta avgörande till den hänskjutande domstolen.
19.
Eftersom utgången av tvisten vid den nationella domstolen beror på tolkningen av unionsrätten beslutade Schleswig-Holsteinisches Oberverwaltungsgericht, genom beslut av den 15 juli 2013, att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
”Rör det sig om en jordbruksareal, i den mening som avses i artikel 34.2 a i [förordning nr 73/2009], när arealen visserligen används för jordbruksändamål (betesgång för uppfödning av får), men emellertid består av det övertäckande skiktet på en avfallsdeponi som befinner sig i efterbehandlingsfasen?”
20.
Uta Wree, Landesamt, den danska regeringen och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Ingen förhandling har hållits.
IV – Rättslig bedömning
A – Inledande anmärkningar
21.
För att besvara tolkningsfrågan är det lämpligt att i tur och ordning undersöka begreppen ”jordbruksverksamhet”, kvalifikation av ”jordbruksareal” och fastställande av stödberättigade hektar samt användningen en jordbruksareal ”huvudsakligen” för jordbruksverksamhet.
B – Begreppet ”jordbruksverksamhet ” i målet
22.
Landesamt har gjort gällande att användningen av en areal som utgör ett övertäckande skikt på en avfallsdeponi som befinner sig i efterbehandlingsfasen inte är en jordbruksanvändning, utan en användning som ingår i avfallshantering. Användningen av nämnda areal som betesmark är ett medel som svarar mot ändamålen med denna användning.
23.
Såväl Landesamt som kommissionen förefaller emellertid erkänna att ytorna även är föremål för jordbruksanvändning, eftersom Uta Wree låter sina djur beta på de omtvistade markerna i vinstsyfte.
24.
Den hänskjutande domstolen har inte uttryckligen frågat domstolen huruvida den omständigheten, att Uta Wree låter sina får beta på betesmarker som utgörs av det övertäckande vegetationsskiktet på avfallsdeponier, innebär att Uta Wrees verksamhet ska kvalificeras som ”jordbruksverksamhet” i den mening som avses i artikel 2 c i förordning nr 73/2009.
25.
Icke desto mindre anser jag att det i sig kan utgöra en jordbruksverksamhet, att låta djurflockar beta på mark som består av det övertäckande vegetationsskiktet på avfallsdeponier, eftersom denna verksamhet utgörs av ”djuruppfödning och djurhållning för animalieproduktion” i den mening som avses i artikel 2 c i förordning nr 73/2009, till skillnad från exempelvis verksamhet som inte bedrivs i vinstsyfte.
26.
Däremot anser jag inte att verksamhet som utgörs av att låta djurflockar beta på betesmark som består av det övertäckande vegetationsskiktet på avfallsdeponier kan tolkas som en ”verksamhet för att bevara god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden” enligt artikel 2 c i förordning nr 73/2009. Jag delar således, på denna punkt, Landesamts uppfattning att det, även om efterbehandlingen också avser miljöskydd, emellertid inte rör sig om en ”verksamhet för att bevara god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden”, vilken i enlighet med artikel 2 c i förordning nr 73/2009 också utgör jordbruksverksamhet.
27.
Min ståndpunkt grundar sig på att platsen för en före detta avfallsdeponi, även om den befinner sig i efterbehandlingsfasen, svårligen kan anses motsvara det krav på ”god jordbrukshävd” som föreskrivs i artikel 2 c i förordning nr 73/2009. ( 8 ) Platser där god jordbrukshävd enkelt kan bibehållas kräver inte lika mycket övervakning beträffande hälsoskydd som de i det nationella målet aktuella avfallsdeponierna.
28.
Vidare ingår det i tolkningen av begreppet jordbruksareal att avgöra huruvida de aktuella markerna kan kvalificeras som ”mark”, eftersom definitionen av permanent betesmark enligt artikel 2 c i förordning nr 1120/2009 hänvisar till detta begrepp eller om det, tvärtom, ska anses att det övertäckande vegetationsskiktet på avfallsdeponier ska omfattas av begreppet ”konstruktion”. Jag anser nämligen, i likhet med kommissionen, att betesmark i sig måste vara mark och att en konstruktion eller en byggnad inte kan motsvara definitionen av betesmark. ( 9 )
29.
Uta Wree har i sitt skriftliga yttrande gjort gällande att det fukttäta skiktet i egentlig mening befinner sin ovanpå ett gasdräneringsskikt och ett utjämningsskikt. Enligt Uta Wree består det av två delar, nämligen ett mineralskikt och ett geosyntetiskt tätskikt. I den nedre delen av avfallsdeponin är mineralskiktet av Trisoplast, en blandning av sand, bentonit och polymer. I den övre delen av avfallsdeponin består mineralskiktet av 50 cm lera.
30.
Avfallsdeponierna är alltså täckta med olika skikt. Även om avfallsdeponiernas övertäckande vegetationsskikt har tillförts, innehåller det emellertid beståndsdelar som finns i naturlig jord, nämligen sand och lera. Av detta följer, enligt min uppfattning, att inte all terrassmark nödvändigtvis måste anses vara en del av en konstruktion. Tvärtom finns det ingenting som hindrar att avfallsdeponiernas övertäckande vegetationsskikt kan betraktas som mark, eftersom det just har som funktion att i största möjliga mån likna en naturlig areal täckt av gräs och annat örtartat foder. På samma sätt är arealer som består av vägrenar längs motorvägar resultat av schaktning, men skiljer sig inte från naturliga arealer efter det att en övertäckande vegetationsskikt har tillförts. Det är emellertid fastställt att sådana arealer omfattas av begreppet mark. Således anser jag att avfallsdeponiernas övertäckande vegetationsskikt juridiskt sett kan betraktas som mark.
C – Kvalificering av ”jordbruksareal”och identifiering av ”stödberättigande hektar”
31.
Det följer av artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009 att en ”stödberättigande hektar” onekligen är en del av jordbruksarealen. Som generaladvokaten Mazák tidigare har konstaterat ska med ”stödberättigande hektar” avses all åkermark och permanent betesmark – utom arealer med permanenta grödor och skog – som används i jordbruksverksamheten. ( 10 )
32.
I enlighet med den tolkning som domstolen har gjort ska landskapsinslag som sluttningar, gångstigar och diken i princip inte beaktas vid fastställandet av den stödberättigande arealen. ( 11 )
33.
Däremot utgör en permanent betesmark en jordbruksareal. I detta hänseende hänvisar jag till artikel 2 i förordning nr 1120/2009 enligt vilken permanent betesmark är ”mark som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som under fem år eller mer inte ingår i växtföljden på jordbruksföretaget, dock inte [uttagen] areal … I detta sammanhang avses med gräs eller annat örtartat foder alla örtartade växter som är vanliga i naturlig betesmark eller brukar ingå i fröblandningar för betes- eller ängsmark i medlemsstaten (oavsett om sådan mark används för bete)”.
34.
I domen i målet Landkreis Bad Durkheim ( 12 ) tolkade domstolen artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003 vars räckvidd var identisk med den i artikel 34 i förordning nr 73/2009. Domstolen slog fast att kvalificeringen av ”åkermark”, ”permanent betesmark” och följaktligen även ”jordbruksareal” är avhängig av markens faktiska användning (min kursivering). ( 13 )
35.
I förevarande fall anser jag emellertid inte att vare sig kvalificeringen av de omtvistade arealerna med hänsyn till begreppet betesmark eller deras faktiska användning på allvar kan bestridas i förevarande mål.
D – Användningen av en jordbruksareal huvudsakligen för jordbruksverksamhet
36.
I artikel 9 i förordning nr 1120/2009 preciseras på vilka villkor en jordbruksareal som även används för andra ändamål än jordbruksverksamhet kan betraktas som en areal som ”huvudsakligen” används för jordbruksverksamhet vid tillämpningen av artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009. Enligt artikel 9 första stycket i förordning nr 1120/2009 är dessa villkor uppfyllda ”om jordbruksverksamheten kan bedrivas utan större hinder av den andra verksamhetens intensitet, slag, varaktighet eller tidpunkt”. Med stöd av andra stycket i denna artikel 9 ska medlemsstaterna fastställa villkor för genomförandet av första stycket på sina respektive territorier.
37.
I förevarande mål ska det således undersökas huruvida åtgärder inom ramen för efterbehandlingen av en avfallsdeponi utgör större hinder för jordbruksverksamheten genom deras intensitet, slag, varaktighet eller tidpunkt.
38.
Enligt min uppfattning är det de objektiva kriterier för areal och för verksamheten som är avgörande vid bedömningen av huruvida en areal kan anses användas för jordbruksändamål och om den verksamhet som inte avser jordbruk utgör ”större” hinder för jordbruksverksamheten. En jordbrukares subjektiva uppfattning kan inte vara avgörande, liksom den danska regeringen inte utan anledning har påpekat. Vidare kan, i vissa fall, de objektiva egenskaperna hos en areal eller en verksamhet utgöra ett större hinder för en jordbruksverksamhet. ( 14 )
39.
Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida den jordbruksverksamhet som Uta Wree utövar hindras i någon större utsträckning av den icke-jordbruksrelaterade verksamhetens slag, vilken består av konkreta åtgärder knutna till efterbehandlingen av deponierna. Användningen av de omtvistade arealerna som övertäckande skikt på de tidigare deponierna är inte avgörande i sig. Däremot ska en bedömning göras av den verksamhet som utövas av deras användare i syfte att uppfylla de krav som följer av unionsrättsliga och nationella bestämmelser på deponierna. ( 15 )
40.
Sammanfattningsvis ska det också påpekas att domstolen i sin dom i målet Landkreis Bad Dürkheim ( 16 ) granskade begreppet ”användning” varvid den slog fast att detta ”[inte] innebär … att jordbrukaren har obegränsad förfoganderätt över den berörda arealen när han använder den för jordbruksändamål”. Domstolen angav att ”jordbrukaren … emellertid [måste] ha viss självständighet att fatta egna beslut beträffande den berörda arealen för att han ska kunna utöva sin jordbruksverksamhet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva med beaktande av samtliga omständigheter i målet”. ( 17 ) Jag anser att detta kriterium avseende en viss självständighet kan användas i tillämpliga delar för att bedöma huruvida den övriga verksamheten utgör större hinder för jordbruksverksamheten.
41.
Jag föreslår således att domstolen ska besvara tolkningsfrågan på följande sätt: Artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009 ska tolkas så, att en sådan areal som den som är aktuell i det nationella målet ska betraktas som en jordbruksareal i den mening som avses i den bestämmelsen, om bete för uppfödning av får kan utövas utan större hinder av åtgärder som är nödvändiga för behandlingen av den tidigare deponin. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida så verkligen är fallet.
V – Förslag till avgörande
42.
Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara Schleswig-Holsteinisches Oberverwaltungsgerichts fråga enligt följande:
En areal som är täckt av gräs eller annat örtartat foder, som utgör ett övertäckande skikt på en avfallsdeponi som befinner sig i efterbehandlingsfasen, och som även används som betesmark för fåruppfödning, ska betraktas som jordbruksareal i den mening som avses i artikel 34.2 a i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, om denna verksamhet kan utövas utan större hinder av de åtgärder som är nödvändiga för efterbehandling av den tidigare deponin. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida så verkligen är fallet.
( 1 ) Originalspråk: franska.
( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, s. 16 och rättelse EUT L 43, 2010, s. 7).
( 3 ) Se artikel 2 c i kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009 av den 29 oktober 2009 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i avdelning III i förordning nr 73/2009 (EUT L 316, s. 1).
( 4 ) Se artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009.
( 5 ) Se artikel 9 i förordning nr 1120/2009.
( 6 ) Se fotnot längst ned på s. 3
( 7 ) Deponieverordnung av den 27 april 2009 (BGBl, 2009 I, s. 900).
( 8 ) Det ska erinras om att de omtvistade platserna står till Uta Wrees förfogande utan kostnad.
( 9 ) Kommissionen har, som ett exempel på situationer där det inte rör sig om mark, nämnt betesmarker på hustak.
( 10 ) Förslag till avgörande i målet Landkreis Bad Dürkheim (C–61/09, EU:C:2010:265, punkt 23).
( 11 ) Dom Vonk Noordegraaf (C–105/13, EU:C:2014:1126, punkt 47).
( 12 ) C–61/09, EU:C:2010:606, punkterna 36–37.
( 13 ) I domen i det målet erkände domstolen också att skiften som faktiskt används som jordbruksmark eller som permanent betesmark och där det huvudsakliga syftet är att skydda naturen och bevara landskapet kan kvalificeras som jordbruksareal (punkt 38).
( 14 ) Det är till exempel möjligt att betesmark på vägrenar längs motorvägar eller flygplatser täckta av vegetation underställs sådana säkerhetskrav att jordbrukaren förlorar all autonomi beträffande tidsplanering eller tillgång till dessa betesmarker, vilket medför att de verksamheter som inte avser jordbruk utgör större hinder för jordbruksverksamheten.
( 15 ) Enligt artikel 3.10 i den tyska lagen om främjandet av en kretsloppsekonomi och om att säkerställa en miljövänlig avfallshantering (Gesetz zur Förderung der Kreislaufwirtschaft und Sicherung der umweltverträglichen Beseitigung von Abfällen (Kreislaufwirtschafts ‑ und Abfallgesetz, av den 27 september 1994 (BGBl. 1994 I, s. 2705)), utgör avfallsdeponier konstruktioner eller installationer för avfallshantering. De behåller under alla omständigheter denna kvalifikation så länge de är underställda ett krav på efterbehandling eller säkerhetsbestämmelser.
( 16 ) EU:C:2010:606, punkt 61.
( 17 ) Ibidem (punkt 62).
Full & Egal Universal Law Academy