4.5.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 129/7
Överklagande ingett den 26 februari 2013 av Cooperativa tra i Lavoratori della Piccola Pesca di Pellestrina Soc. coop. rl m.fl. av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 12 december 2012 i mål T-260/00, Cooperativa San Marco fra Lavoratori della Piccola Pesca — Burano Soc. coop. rl m.fl. mot Europeiska kommissionen
(Mål C-94/13 P)
2013/C 129/13
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Cooperativa tra i Lavoratori della Piccola Pesca di Pellestrina Soc. coop. rl m.fl. (ombud: advokaterna A. Vianello, A. Bortoluzzi och A. Veronese)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Republiken Italien, Cooperativa Pescatori di San Pietro in Volta Soc. coop. Rl m.fl.
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
upphäva och/eller ändra den överklagade domen samt förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan har klagandena gjort gällande att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av de principer som domstolen uttalat i domen i målet ”Comitato Venezia vuole vivere”, dels när det gäller motiveringsskyldigheten avseende kommissionsbeslut rörande statligt stöd, dels när det gäller bevisbördan avseende de villkor som anges i artikel 107.1 FEUF.
I den överklagade domen följde inte tribunalen domstolens dom i målet ”Comitato Venezia vuole vivere” av den 9 juni 2011, i vilken domstolen fastställde att kommissionens beslut ”i sig [ska] innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna verkställas av de nationella myndigheterna”. Trots att beslutet i förevarande fall inte innehöll alla uppgifter som var nödvändiga för att kunna verkställas av de nationella myndigheterna, konstaterade inte tribunalen något fel i kommissionens beslut. Detta utgör felaktig rättstillämpning.
Enligt de principer som domstolen uttalat i domen i målet ”Comitato Venezia vuole vivere” är det medlemsstaten — och således inte den enskilde mottagaren — som vid återkrav ska visa att villkoren i artikel 107.1 FEUF är uppfyllda. I förevarande fall har kommissionen emellertid i det omtvistade beslutet underlåtit att klargöra det sätt på vilket denna bedömning gjorts. I avsaknad av bevisning, vid återkravet, för att de beviljade förmånerna utgör statligt stöd för mottagarna, har Republiken Italien — genom lag nr 228 av den 24 december 2012 (artikel 1.351 och följande) — beslutat att kasta om bevisbördan, i strid med vad som fastställts i gemenskapens rättspraxis. Enligt den italienska lagstiftaren åligger det inte staten, utan de enskilda företagen som mottagit stöd i form av lättnader, att visa att lättnaderna i fråga inte snedvrider konkurrensen eller påverkar handeln mellan medlemsstaterna. I annat fall presumeras att lättnaderna snedvrider konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Allt detta står uppenbart i strid med de principer som domstolen uttalat i domen i målet ”Comitato Venezia vuole vivere”.
Full & Egal Universal Law Academy