4.5.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 129/7
Överklagande ingett den 26 februari 2013 av Alfier Costruzioni Srl m.fl. av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 12 december 2012 i mål T-261/00, Sacaim SpA m.fl. mot Europeiska kommissionen
(Mål C-95/13 P)
2013/C 129/14
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Alfier Costruzioni Srl m.fl. (ombud: A.Vianello, A. Bortoluzzi och A. Veronese, avvocati)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Republiken Italien, Sacaim SpA m.fl.
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
upphäva eller ändra det överklagade beslutet samt förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande gör klaganden gällande att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den tillämpat principerna från domen i målet ”Comitato Venezia vuole vivere”, dels vad avser kommissionens motiveringsskyldighet avseende beslut om statligt stöd, dels vad gäller bevisbördans fördelning vad gäller artikel 107.1 FEUF.
I det överklagade beslutet har tribunalen inte följt vad som slagits fast av domstolen i målet ”Comitato Venezia vuole vivere” i vilket dom meddelades den 9 juni 2011. I denna dom slog domstolen fast att kommissionens beslut ”ska i sig innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna verkställas av de nationella myndigheterna”. Trots att beslutet inte innehöll nödvändiga uppgifter för att kunna verkställas av de nationella myndigheterna fann tribunlen inte att kommissionens metod att anta det överklagade beslutet var på något sätt bristfällig, vilket utgör felaktig rättstillämpning.
Enligt de principer som angavs i domen i målet ”Comitato Venezia vuole vivere” ankommer det i fråga om återkrav av statligt stöd på medlemsstaten — och inte på stödmottagaren — att från fall till fall visa att villkoren i artikel 107.1 FEUF är uppfyllda. I förevarande fall hade emellertid kommissionen inte angett villkoren för en sådan kontroll med följd att Republiken Italien vid återkraven av detta stöd hos mottagarna inte hade tillgång till nödvändiga uppgifter för att visa att det var fråga om statligt stöd och därför genom lag nr 228 av den 24 december 2012 (artikel 1.351 och följande) beslutade om en omvänd bevisbörda, i strid med gemenskapsrättslig praxis. Det ankommer enligt den italienska lagstiftaren särskilt på det enskilda företaget som tagit emot stöd i form av undantag från sociala avgifter och inte på staten, att visa att de aktuella förmånerna inte snedvrider konkurrensen eller påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Om så inte sker gäller en presumtion att förmånen snedvrider konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Detta strider klart mot principerna i dom i målet ”Comitato Venezia vuole vivere”.
Full & Egal Universal Law Academy