25.5.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 147/13
Överklagande ingett den 15 mars 2013 av Versalis SpA, Eni SpA av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 13 december 2012 i mål T-103/08, Versalis SpA, tidigare Polimeri Europa SpA, och Eni SpA mot kommissionen
(Mål C-123/13 P)
2013/C 147/23
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Versalis SpA, Eni SpA (ombud: M. Siragusa, G.M. Roberti, F. Moretti, I. Perego, F. Cannizzaro, A. Bardanzellu, D. Durante och V. Laroccia, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
helt eller delvis ogiltigförklara Europeiska unionens tribunals dom av den 13 december 2012 i den del Versalis och Enis gemensamma talan där ogillades, och följaktligen
—
helt eller delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 5 december 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.629 — Kloroprengummi), och
—
ogiltigförklara eller åtminstone sätta ned de böter som ålades Versalis och Eni i beslutet, eller
i andra hand
—
helt eller delvis ogiltigförklara domen i den del Versalis och Enis talan i mål T-103/08 där ogillades, samt återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning i sak mot bakgrund av domstolens anvisningar, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna avseendemålet i förevarande instans och i mål T-103/08.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagade av den ovannämnda domen anför Versalis och Eni för det första att tribunalen i strid mot artikel 101 FEUF avvikit från relevant unionsrättspraxis och ålagt moderbolaget Eni ansvar för en överträdelse som påstås ha begåtts av bolag inom kloroprengummisektorn som kontrolleras av Eni och i synnerhet åsidosatt skyldigheten att göra en relevant prövning och lämna en relevant motivering vid bedömningen av den bevisning som lagts fram för att motbevisa presumtionen om utövande av avgörande inflytande. Tribunalen åsidosatte därmed de grundläggande principerna om rättssäkerhet och om eget ansvar inom konkurrensrätten, oskuldspresumtionen och rätten till försvar samt principen om begränsat ansvar för bolag.
För det andra anser klagandebolagen att tribunalen tillämpade relevant unionsrättspraxis felaktigt när den ålade Versalis ansvar för den överträdelse som begåtts av Syndial S.p.A. och motiverade bristfälligt varför den underkände Enis och Versalis invändningar under förfarandet i första instans.
Som tredje grund för överklagandet anför klagandena att tribunalen på ett felaktigt och motstridigt sätt tillämpade principen enligt rättspraxis om uttryckligt avståndstagande från en konkurrensbegränsande samverkan och åsidosatte principen in dubio pro reo genom att finna EniChem S.p.A. hade deltagit i mötet den 12–13 maj 1993 i Florens och att de möten som ägde rum år 2002, där Versalis, hade av konkurrensbegränsande art. Tribunalen gjorde därmed en felaktig värdering och underlät dessutom att utöva sin domstolskontroll i sak genom att finna att de bolagen hade deltagit i samverkan utan hela den tid den varade (det vill säga från maj 1993 till maj 2002).
Tribunalen har också åsidosatt unionsrätten genom att inte ta upp de allvarliga fel som kommissionen gjorde när den fastställde grundbeloppet för böterna enligt riktlinjerna för beräkning av böter.
Tribunalen åsidosatte även unionsrätten genom att bekräfta att upprepade överträdelser kunde läggas Versalis till last som försvårande omständighet och motivera sin slutsats på denna punkt bristfälligt. I andra hand hävdas att tribunalen fastställde procentsatsen för nedsättningen av höjningen av böterna felaktigt och höll fortsatt Eni solidariskt ansvarigt för betalningen av böterna även vad gäller den del som avser upprepade överträdelser.
Enligt klagandena tillämpade tribunalen vidare artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003 (1) uppenbart felaktigt när den fastställde maximibeloppet för böterna och underlät oriktigt att utöva sin fulla prövningsrätt för att överpröva hur kommissionen tillämpat tillkännagivandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. Tribunalen tog inte heller upp att kommissionen åsidosatte skälighetsprincipen, likabehandlingsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar när den dels berövade klagandena deras möjlighet att konkurrera ”på lika villkor” med de andra företagen vad gällde att få sina böter nedsatta, dels fann att deras samarbete inte motiverade en nedsättning av böterna enligt tillkännagivandet och riktlinjerna.
Slutligen hävdar klagandena att tribunalen underlät att utöva sin fulla prövningsrätt för att i sak överpröva kommissionens bedömning rörande storleken på de slutliga böterna.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1,2003 s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy