EUR-Lex -  62013CN0124 - SV

1.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 156/21

Talan väckt den 14 mars 2013 — Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd

(Mål C-124/13)

2013/C 156/32

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europaparlamentet (ombud: L.G. Knudsen, I. Liukkonen och R. Kaškina)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 1243/2012 av den 19 december 2012 om ändring av förordning (EG) nr 1342/2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden (1), och

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europaparlamentet åberopar en enda grund till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen, genom att göra gällande att artikel 43.3 FEUF inte är den korrekta rättsliga grunden för den omtvistade förordningen och att den skulle ha antagits med stöd av artikel 43.2 FEUF, eftersom den senare ger unionslagstiftaren de befogenheter som krävs för att anta en rättsakt med det mål och innehåll som den omtvistade förordningen har. Den rättsliga grunden som användes uteslöt parlamentet från att vara delaktigt i antagandet av rättsakten, medan det i artikel 43.2 FEUF föreskrivs att det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska följas. Den felaktiga rättsliga grunden måste leda till att den omtvistade förordningen ogiltigförklaras.

I den första delen av grunden gör parlamentet gällande att varje flerårig plan, som i förevarande mål ett instrument för bevarande och förvaltning av fiskbestånd, utgör en helhet som endast innehåller bestämmelser för att uppnå hållbarhets- och bevarandemålen i den gemensamma fiskeripolitiken, och ska därför antas i sin helhet under artikel 43.2 FEUF.

I den andra delen av parlamentets grund görs gällande att antagandet av den omtvistade förordningen åtskilt från resten av kommissionens förslag i vart fall utgör förfarandemissbruk och medför att fast rättspraxis om att den rättsliga grunden ska väljas utefter aktens tyngdpunkt blir betydelselös. Genom att dela upp förslaget blev det möjligt för rådet att på ett konstgjort sätt välja en annan rättslig grund för vissa delar av den förslagna rättsakten, medan dessa skulle ha omfattats av den enda rättsliga grunden i artikel 43.2 FEUF om rättsakten hade antagits i den helhet som föreslogs.

(1)  EUT L 352, s. 10.

Full & Egal Universal Law Academy