31.8.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 252/18
Överklagande ingett den 27 maj 2013 av Fresh Del Monte Produce, Inc. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 14 mars 2013 i mål T-587/08, Fresh Del Monte Produce, Inc. mot Europeiska kommissionen
(Mål C-293/13 P)
2013/C 252/27
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Fresh Del Monte Produce, Inc. (ombud: B. Meyring, Rechtsanwalt, L. Suhr, advocate, och O. Van Ermengem, avocat)
Övriga parter i målet: Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert GmbH & Co. KG, Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom av den 14 mars 2013 i mål T-587/08,
—
ogiltigförklara kommissionens beslut K(2008) 5955 slutlig av den 15 oktober 2008 i ärende COMP/39.188 — Bananer, i den del det avser klaganden, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.
Grunder och huvudargument
Klaganden gör för det första gällande att kommissionen och tribunalen har gjort en felaktig tillämpning av artikel 81.1 EG (nu artikel 101 FEUF) och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 (1) genom att hålla Del Monte ansvarigt för överträdelsen. Kriteriet om moderbolagets ansvarighet förutsätter att dotterbolaget inte självständigt kan bestämma sitt beteende på marknaden. Detta innebär att moderbolaget endast kan ådra sig ansvar i de fall där ett dotterbolag följer moderbolagets instruktioner i alla materiella avseenden. Kommissionen och tribunalen höll Del Monte ansvarigt för Weicherts beteende trots att de visste att ”Weichert inte alltid följde Del Montes instruktioner” och att ”det kunde förhålla sig så att Weicherts prissättningsbeslut inte motsvarade Del Montes förväntningar”. Det framgår inte heller av vare sig beslutet eller domen att Weichert faktiskt följde någon av Del Montes instruktioner. Klaganden tillägger att tribunalens bedömning inskränker sig till ett antal faktorer som efter vad som uppgetts gav Del Monte ett visst inflytande, utan att tillämpa de kriterier om har angetts i rättspraxis för bedömningen av vad som har medför att detta inflytande kan anses vara ”avgörande”.
Klaganden gör genom en subsidiär grund för överklagande gällande att tribunalen missuppfattade viss bevisning, i synnerhet i samband med sin bedömning av Weicherts samverkansavtal och redogörelser från andra importörer.
Klaganden hävdar vidare att tribunalen, genom att underkänna individuella bevis endast på den grunden att de inte visar att ett avgörande inflytande inte har förekommit, faktiskt har omvänt bevisbördan. Detta utgör ett åsidosättande av artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (presumtion för oskuld), artikel 6.6 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och principen in dubio pro reo.
Klaganden gör slutligen gällande att tribunalen gjorde en felaktig tillämpning av artikel 81.1 EG när den bedömde att Dole, Chiquita och Weichert hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse, trots att Weichert inte kände till att det förekom någon kontakt mellan Chiquita och Dole.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy