21.9.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 274/15
Talan väckt den 18 juli 2013 — Europeiska unionens råd mot Europeiska kommissionen
(Mål C-409/13)
2013/C 274/27
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska unionens råd (ombud: G. Maganza, A. de Gregorio Merino och I. Gurov)
Svarande: Europeiska kommissionen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 8 maj 2013, genom vilket kommissionen beslutade att dra tillbaka sitt förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna bestämmelser för makroekonomiskt stöd till tredjeländer, och
—
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Rådet anför tre grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att i ett sent skede vid första behandlingen i det ordinarie lagstiftningsförfarandet dra tillbaka ett förslag till förordning.
I första hand gör rådet gällande att återkallelsen av förslaget till förordning utgör ett allvarligt åsidosättande av principen om tilldelade befogenheter i artikel 13.2 i EU-fördraget, samt även principen om institutionell balans. Enligt rådet ger inga bestämmelser i fördragen uttryckligen kommissionen en allmän rätt att dra tillbaka ett förslag som kommissionen har framställt till unionslagstiftaren. Därav följer emellertid, att även om rådet inte bestrider att en sådan befogenhet att återkalla finns på grundval av artikel 293.2 FEUF, så kan inte kommissionen utöva den på ett skönsmässigt eller otillbörligt sätt. Rådet anser att återkallandet av ett sådant förslag på ett långt framskridet stadium i lagstiftningsprocessen skulle vara likvärdigt med att ge kommissionen en form av vetorätt i förhållande till EU:s medlagstiftare. Härav följer att kommissionen hade intagit samma ställning som EU:s medlagstiftare, vilket hade lett till ett kringgående av det normala lagstiftningsförfarandet enligt artikel 294 FEUF, hade gått utöver kommissionens initiativrätt till lagstiftningsåtgärder enligt artikel 293.2 FEUF, och rådets ändringsrätt enligt artikel 293.1 FEUF hade förlorat sin ändamålsenliga verkan. Enligt rådet, hade ett sådant utövande av befogenheten att återkalla vidare stått i strid med artikel 10.1 och 10.2 FEUF, eftersom kommissionen inte längre hade varit en institution som ansvarar för den verkställande funktionen utan hade deltagit i lagstiftningsprocessen på samma nivå som institutionerna med demokratisk legitimitet.
I andra hand, utgör återkallelsen av förslaget till förordning ett åsidosättande av principen om lojalt samarbete enligt artikel 13.2 EU-fördraget. För det första, har rådet gjort gällande att återkallelsen av förslaget till förordning gjordes i ett mycket sent skede. Efter att ett stort antal trepartsmöten hade ägt rum under första behandlingen av ärendet (trepartsförhandlingar), drog kommissionen emellertid tillbaka sitt förslag till förordning den dag då parlamentet och rådet borde paraferat kompromissen som de hade väntat på. För det andra, har rådet hävdat att kommissionen inte har uttömt alla de gällande processuella möjligheterna inom rådets arbetsordning innan beslutet att återkalla togs.
I sista hand, gör rådet gällande att det angripna förslaget som återkallats inte uppfyller skyldigheten att motivera rättsakter enligt artikel 296 andra stycket FEUF. Rådet har hävdat att kommissionen har meddelat sitt beslut om återkallande utan någon förklaring och utan att ha publicerat något meddelande om detta beslut.
Full & Egal Universal Law Academy