7.12.2013
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 359/4
Talan väckt den 20 september 2013 — Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
(Mål C-507/13)
2013/C 359/05
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. Jenkinson, S. Behzadi-Spencer och K. Beal QC)
Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara artikel 94.1 g, artikel 94.2 och/eller artikel 162.1 och 162.3 i direktiv CRD IV (1),
—
ogiltigförklara artiklarna 450.1 d, 450.1 i och/eller 450.1 j och/eller 521.2 i kapitalkravsförordningen (2),
—
förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Förenade kungariket yrkar om ogiltigförklaring av ett begränsat antal bestämmelser i viss lagstiftning från Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, i enlighet med artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Yrkandet om ogiltigförklaring avser ”CRD IV-paketet”, vilket trädde i kraft den 17 juli 2013. Paketet innehåller ett nytt kapitalkravsdirektiv, direktiv 2013/36/EU, och en ny kapitalkravsförordning. Förenade kungariket bestrider endast vissa bestämmelser i dessa rättsakter, nämligen:
i)
Artiklarna 94.1 g, 94.2, 162.1 och 162.3 i direktiv 2013/36/EU (CRD IV-direktivet), vilket offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 27 juni 2013. I enlighet med artikel 164 trädde direktivet i kraft den 17 juli 2013.
ii)
Artiklarna 450.1 d, 450.1 i, 450.1 j och 521.2 i förordning nr 575/2013 om kapitalkrav (kapitalkravsförordningen). Kapitalkravsförordningen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 27 juni 2013 men trädde i kraft den 28 juni 2013 i enlighet med artikel 521.1. Den ska tillämpas från 1 januari 2014 enligt artikel 521.2.
Genom de omtvistade rättsakterna har parlamentet och rådet vidtagit ett antal åtgärder avseende den rörliga ersättning som kan betalas ut till vissa anställda vid olika institutioner (kreditinstitut och värdepappersföretag, så som de definieras i artikel 4 i kapitalkravsförordningen). Artikel 94.1 g i CRD IV-direktivet har framförallt satt en gräns för den rörliga ersättning som kan betalas till vissa ”väsentliga risktagare”. Det här har i dagligt tal varit känt som ett ”lock för bankmäns bonusar”. Vidare, på grund av artikel 94.2 i CRD IV-direktivet, har EU-lagstiftningen gett den Europeiska bankmyndigheten (EBA), en myndighet som inrättats enligt artikel 114 FEUF, uppgiften att definiera det kriterium som identifierar ”väsentliga risktagare” i en viss institution och att utveckla riktlinjer avseende en diskonteringsränta som kan tillämpas vid långsiktig rörlig ersättning. Artikel 450 i kapitalkravsförordningen föreskriver att institutionerna, när de individuella lönerna väl är identifierade, ska publicera vissa detaljer om dessa för allmän redovisning.
Förenade kungariket vidhåller att de omtvistade bestämmelserna ska ogiltigförklaras på följande grunder:
i)
De omtvistade bestämmelserna har en felaktig fördragsrättslig grund,
ii)
De omtvistade bestämmelserna är oproportionerliga och/eller strider mot subsidiaritetsprincipen,
iii)
De omtvistade bestämmelserna har inrättats på ett sätt som strider mot principen om rättsäkerhet,
iv)
Tilldelningen av vissa uppgifter till EBA och överskjutandet av viss makt till kommissionen saknar befogenhet (ultra vires),
v)
De identifierade upplysningskraven i kapitalkravsförordningen strider mot EU-rättens principer om dataskydd och privatliv,
vi)
I den utsträckning artikel 94.1 g måste tillämpas på anställda i institutioner utanför EES-området, strider den mot artikel 3.5 FEU och territorialitetsprincipen i sedvanlig internationell rätt.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.
Full & Egal Universal Law Academy