25.1.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 24/13
Överklagande ingett den 25 november 2013 av Aloys F. Dornbracht GmbH & Co. KG mot den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 16 september 2013 i mål T-386/10, Aloys F. Dornbracht GmbH & Co. KG mot Europeiska kommissionen
(Mål C-604/13 P)
2014/C 24/24
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Aloys F. Dornbracht GmbH & Co. KG (ombud: H. Janssen och T. Kapp, Rechtsanwälte)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 september 2013 i mål T-386/10 i dess helhet samt ogiltigförklara kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39.092 — Badrumsutrustning, såvitt beslutet rör klaganden,
—
alternativt, sätta ned de böter som klagandena erlagts i det omtvistade beslutet,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klagandena åberopar följande grunder till stöd för sitt överklagande
För det första åsidosatte tribunalen artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 (1), legalitetsprincipen, likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen när den tolkade artikel 23.2 andra meningen i förordning nr 1/2003 som en maximigräns och därigenom underlät att konstatera att kommissionens fastställande av bötesbeloppet var rättsstridigt. Därigenom gjorde tribunalen det omöjligt för sig själv att rättsenligt sätta ned böterna.
För det andra åsidosatte tribunalen artikel 23.3 i förordning nr 1/2003, eftersom den inte konstaterade att 2006 års riktlinjer var rättsstridiga genom att inte beakta varaktigheten och allvaret vid överträdelser av enproduktsföretag.
För det tredje underlät tribunalen att fastställa att kommissionen borde ha utnyttjat sitt bedömningsutrymme enligt punkt 37 i 2006 års riktlinjer på så sätt att den för enproduktsföretag borde ha fastställt ett bötesbelopp under tioprocentsgränsen.
Tribunalen åsidosatte dessutom förbudet mot retroaktiv verkan genom att slå fast att kommissionen lagligen beräknade böterna enligt 2006 års riktlinjer.
Vidare gjorde tribunalen en felaktig rättslig bedömning vid beräkningen av det bötesbelopp som ålagts klaganden och när det gäller den geografiska utbredningen, omständigheten att deltagandet endast avsåg en av tre produktgrupper och klagandens underordnade roll.
Slutligen åsidosatte tribunalen principen om prövning inom skälig tid.
(1) EUT L 1, 2003, s. 1.
Full & Egal Universal Law Academy