15.2.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 45/19
Överklagande ingett den 25 november 2013 av Issam Anbouba av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 13 september 2013 i mål T-563/11, Anbouba mot rådet
(Mål C-605/13 P)
2014/C 45/34
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Issam Anbouba (ombud:, J.-M. Salva och M.-A. Bastin, avocats)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 13 september 2013 i mål T-563/11, Issam Anbouba mot Europeiska unionens råd,
—
slå fast att beslutet att föra upp klaganden på förteckningen över personer och enheter som omfattas av de ekonomiska sanktionerna var rättsstridigt,
—
ogiltigförklara de beslut och förordningar som angripits i mål T-563/11,
—
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.
Grunder och huvudargument
Klaganden anför två grunder till stöd för överklagandet.
För det första anser klaganden att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att rådet, som inte kunde bevisa att sökanden har stött den syriska regimen, korrekt tillämpade en presumtion om att ledare för de största företagen i Syrien stödjer den syriska regimen. Den första delen av grunden avser att det saknas rättslig grund för en sådan presumtion. De restriktiva åtgärderna är extremt allvarliga och begränsande, vilket innebär att de inte kan tillämpas på grundval av en presumtion som inte föreskrivs i någon lagstiftning. Den andra delen av grunden avser att presumtionen inte står i proportion till det eftersträvade målet, bland annat på grund av dess extremt allmänna karaktär. Grundens tredje del rör den omständigheten att presumtionen inte kan kullkastas. Det är materiellt omöjligt att föra negativ bevisning avseende att klaganden inte stödjer regimen och det kan inte rimligen anses att bevisning om att klaganden motarbetar regimen är det enda sättet att styrka att klaganden inte har någon anknytning till densamma.
För det andra kritiserar klaganden tribunalen för att ha dömt i målet trots att rådet inte hade lagt fram någon bevisning. Den första delgrunden avser att klaganden anser att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning dels genom att inte göra en normal prövning av de angripna besluten, dels genom att döma i målet utan att rådet hade lagt fram någon bevisning. Som andra delgrund gör klaganden gällande att tribunalen borde ha funnit att det var uppenbart att rådet hade åsidosatt den kontradiktoridska principen och klagandens rätt till försvar. Tribunalen undantog rådet från skyldigheten att kommunicera bevis och skälen för att bevisen inte lämnades ut och medgav att rådet grundade sitt beslut enbart på en presumtion som det emellertid inte var rättsenligt möjligt att tillämpa.
Full & Egal Universal Law Academy