Mål C-1/14: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 juni 2015 (begäran om förhandsavgörande från Grondwettelijk Hof – Belgien) – Base Company NV, tidigare KPN Group Belgium NV, Mobistar NV mot Ministerraad (Begäran om förhandsavgörande — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiv 2002/22/EG — Artiklarna 4, 9, 13 och 32 — Skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och sociala skyldigheter — Tillhandahållande av tillträde i en fast anslutningspunkt och av telefonitjänster — Överkomliga taxor — Särskilda taxealternativ — Finansiering av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster — Ytterligare obligatoriska tjänster — Mobila kommunikationstjänster och/eller internetabonnemang)
C2702015SV520120150611SV00065262
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 juni 2015 (begäran om förhandsavgörande från Grondwettelijk Hof – Belgien) – Base Company NV, tidigare KPN Group Belgium NV, Mobistar NV mot Ministerraad
(Mål C-1/14) ( 1 )
”(Begäran om förhandsavgörande — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiv 2002/22/EG — Artiklarna 4, 9, 13 och 32 — Skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och sociala skyldigheter — Tillhandahållande av tillträde i en fast anslutningspunkt och av telefonitjänster — Överkomliga taxor — Särskilda taxealternativ — Finansiering av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster — Ytterligare obligatoriska tjänster — Mobila kommunikationstjänster och/eller internetabonnemang)”2015/C 270/06Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Grondwettelijk Hof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Base Company NV, tidigare KPN Group Belgium NV, Mobistar NV
Motpart: Ministerraad
Ytterligare deltagare i rättegången: Belgacom NV
Domslut
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att de särskilda taxor och det finansieringssystem som föreskrivs i artikel 9 respektive artikel 13.1 b i direktivet är tillämpliga på internetabonnemang som kräver en internetanslutning i en fast anslutningspunkt, men inte på mobila kommunikationstjänster, inbegripet internetabonnemang som tillhandahålls genom mobila kommunikationstjänster. Även om de sistnämnda tjänsterna och abonnemangen – såsom ”ytterligare obligatoriska tjänster” i den mening som avses i artikel 32 i direktiv 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 – görs allmänt tillgängliga inom det egna territoriet, kan finansieringen av dem inte säkerställas i nationell rätt genom ett system där särskilda företag deltar.
( 1 ) EUT C 102, 7.4.2014.
Full & Egal Universal Law Academy