Mål C-52/14: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 juni 2015 (begäran om förhandsavgörande från Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen -Tyskland) – Pfeifer & Langen GmbH & Co. KG mot Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung (Begäran om förhandsavgörande — Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen — Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 — Artikel 3.1 — Preskriptionstid — Tidpunkt vid vilken fristen börjar löpa — Upprepade oegentligheter — Preskriptionsavbrott — Villkor — Behörig myndighet — Berörd person — Åtgärd som har till syfte att utreda eller beivra oegentligheten — Tid som motsvarar den dubbla preskriptionstiden)
C2702015SV810120150611SV00098192
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 juni 2015 (begäran om förhandsavgörande från Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen -Tyskland) – Pfeifer & Langen GmbH & Co. KG mot Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung
(Mål C-52/14) ( 1 )
”(Begäran om förhandsavgörande — Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen — Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 — Artikel 3.1 — Preskriptionstid — Tidpunkt vid vilken fristen börjar löpa — Upprepade oegentligheter — Preskriptionsavbrott — Villkor — Behörig myndighet — Berörd person — Åtgärd som har till syfte att utreda eller beivra oegentligheten — Tid som motsvarar den dubbla preskriptionstiden)”2015/C 270/09Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Pfeifer & Langen GmbH & Co. KG
Motpart: Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung
Domslut
1)
Artikel 3.1 tredje stycket i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ska tolkas så, att begreppet ”behörig myndighet” i den mening som avses i denna bestämmelse ska förstås som den myndighet som enligt nationell rätt är behörig att vidta de aktuella åtgärderna för att utreda och beivra oegentligheter. Denna myndighet kan vara en annan en den som tilldelar och återkräver belopp som uppburits på ett otillbörligt sätt till skada för Europeiska unionens finansiella intressen.
2)
Artikel 3.1 tredje stycket i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att ”den berörda personen”, i den mening som avses i denna bestämmelse, har underrättats om åtgärder som vidtagits i syfte att utreda och beivra oegentligheter när det mot bakgrund av samtliga relevanta sakomständigheter kan konstateras att den berörda personen faktiskt har underrättats om de åtgärder som vidtagits i syfte att utreda och beivra de aktuella oegentligheterna. När det gäller juridiska personer är detta villkor uppfyllt om en person, vars handlande kan tillskrivas den juridiska personen enligt nationell rätt, faktiskt har underrättats om den aktuella åtgärden, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
3)
Artikel 3.1 tredje stycket i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att en åtgärd måste definiera de transaktioner som misstänks vara behäftade med oegentligheter på ett tillräckligt precist sätt för att den ska kunna kvalificeras som en ”åtgärd … som har till syfte att utreda eller bedriva oegentligheten” i den mening som avses i denna bestämmelse. Detta krav på precision innebär emellertid inte att det inom ramen för den aktuella åtgärden måste anges att en påföljd kan komma att åläggas eller att en viss administrativ åtgärd kan komma att vidtas. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida den rapport som är aktuell i det nationella målet uppfyller detta villkor.
4)
Artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95 ska – när det gäller det tidsmässiga samband som ska föreligga mellan oegentligheterna för att de ska anses utgöra en ”upprepad oegentlighet” i den mening som avses i denna bestämmelse – tolkas så, att det endast krävs att perioden mellan varje oegentlighet understiger den preskriptionstid som föreskrivs i första stycket i artikel 3.1. Sådana oegentligheter som de som är aktuella i det nationella målet – vilka gäller beräkningen av de kvantiteter socker som tillverkaren lagrat, vilka har begåtts under olika regleringsår samt vilka har medfört att tillverkaren lämnat felaktiga uppgifter om dessa kvantiteter och att det därmed betalats ersättning för lagringskostnader som tillverkaren inte varit berättigad till – utgör i princip en ”upprepad oegentlighet” i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95. Prövningen av huruvida så är fallet ankommer på den hänskjutande domstolen.
5)
Artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att en rad oegentligheter sammantaget kan kvalificeras som en ”kontinuerlig eller upprepad oegentlighet” i den mening som avses i denna bestämmelse, även om den behöriga myndigheten inte har genomfört vederbörliga och djupgående kontroller avseende den berörda personen.
6)
Artikel 3.1 fjärde stycket i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att den preskriptionstid som föreskrivs i detta stycke – för det fall det rör sig om en kontinuerlig eller upprepad oegentlighet – löper från den dag då oegentligheten upphörde, oavsett när de nationella myndigheterna fick kännedom om den.
7)
Artikel 3.1 i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att åtgärder som den behöriga myndigheten vidtar för att utreda eller beivra oegentligheter, och som den berörda personen underrättas om i enlighet med tredje stycket i detta lagrum, inte avbryter den preskriptionstid som föreskrivs i fjärde stycket i samma lagrum.
( 1 ) EUT C 142, 12.5.2014.
Full & Egal Universal Law Academy