3.11.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 363/9
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 9 september 2015 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te 's-Hertogenbosch, Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – X mot Inspecteur van Rijksbelastingdienst (C-72/14) och T. A. van Dijk mot Staatssecretaris van Financiën (C-197/14)
(Förenade målen C-72/14 och C-197/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Migrerande arbetstagare - Social trygghet - Tillämplig lagstiftning - Rhenskeppare - E 101-intyg - Bevisvärde - Anhängiggörande vid domstolen - Skyldighet att begära förhandsavgörande))
(2015/C 363/11)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Gerechtshof te 's-Hertogenbosch, Hoge Raad der Nederlanden
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: X (C-72/14), T. A. van Dijk (C-197/14)
Motparter: Inspecteur van Rijksbelastingdienst (C-72/14), Staatssecretaris van Financiën (C-197/14)
Domslut
1)
Artikel 7.2 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen samt artiklarna 10c–11a, 12a och 12b i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 ska tolkas så, att ett intyg som den behöriga institutionen i en medlemsstat har utfärdat i form av ett E 101-intyg för att intyga att en arbetstagare omfattas av sociallagstiftningen i den medlemsstaten, trots att arbetstagaren omfattas av överenskommelsen om rhenskepparnas sociala trygghet som antogs av regeringskonferensen för att revidera avtalet av den 13 februari 1961 om rhenskepparnas sociala trygghet, undertecknad i Genève den 30 november 1979, inte är bindande för institutionerna i övriga medlemsstater. Den omständigheten att den institution som utfärdade intyget inte hade för avsikt att utfärda ett riktigt E 101-intyg, utan använde standardformuläret för det intyget av administrativa skäl, är inte relevant i det avseendet.
2)
Artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så, att en nationell domstol som den hänskjutande domstolen, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, varken är skyldig att begära att Europeiska unionens domstol meddelar förhandsavgörande på grund av att en nationell domstol i lägre instans har begärt ett förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol i ett mål som liknar målet vid den förstnämnda domstolen och som avser exakt samma problemställning eller att invänta svaret på den frågan.
(1) EUT C 142, 12.5.2014,
EUT C 223, 14.7.2014.
Full & Egal Universal Law Academy