FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
PAOLO MENGOZZI
föredraget den 12 mars 2015 ( 1 )
Mål C‑20/14
BGW Beratungs-Gesellschaft Wirtschaft mbH, (tidigare BGW Marketing- & Management‑Service GmbH)
mot
Bodo Scholz
(begäran om förhandsavgörande från Bundespatentgericht (Tyskland))
”Tillnärmning av lagstiftning — Varumärken — Direktiv 2008/95/EG — Artikel 4.1 b — Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder — Yngre varumärke bestående av en sammansättning av en bokstavsföljd som återger det äldre varumärkets ordelement och en ordkombination som utgörs av ord vilkas begynnelsebokstäver motsvarar bokstäverna i bokstavsföljden — Risk för förväxling — Bedömningskriterier”
1.
Begäran om förhandsavgörande i förevarande mål rör tolkningen av artikel 4.1 b i direktiv 2008/95/EG ( 2 ) och har getts in till domstolen inom ramen för en tvist rörande ett avslag på en invändning från bolaget BGW Beratungs‑Gesellschaft Wirtschaft mbH (tidigare BGW Marketing- & Management-Service GmbH) (nedan kallat BGW) mot Deutsches Patent- und Markenamts (den tyska patent- och varumärkesmyndigheten) (nedan kallad DPMA) registrering av ordmärket ”BGW Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft”.
I – Tillämpliga bestämmelser
2.
Genom direktiv 2008/95, som trädde i kraft den 28 november 2008, kodifierades direktiv 89/104/EEG. ( 3 )
3.
Artikel 3 i direktiv 2008/95 har rubriken ”Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder”. I punkt 1 b och 1 c i den artikeln stadgas följande:
”1. Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna ogiltigförklaras:
…
b)
Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.
c)
Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.
…”
4.
Artikel 4 i direktiv 2008/95 har rubriken ”Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med avseende på konflikter med äldre rättigheter”. I punkt 1 a och 1 b i den artikeln föreskrivs följande:
”1. Ett varumärke ska inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras
a)
om det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,
b)
om det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.”
II – Målet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågan och förfarandet vid EU-domstolen
5.
Bakgrunden till det nationella målet, såsom denna beskrivs i begäran om förhandsavgörande, kan sammanfattas enligt följande.
6.
Ordmärket ”BGW Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft” (nedan kallat det yngre varumärket) registrerades den 11 december 2006 i DPMA:s register för varor i klasserna 16, 35, 41 och 43 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster för varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg. ( 4 ) En invändning mot denna registrering framställdes med hänvisning till följande tyska ord- och figurmärke:
som sedan den 21 juli 2004 har varit registrerat för varor och tjänster i klasserna 16, 35 och 41 enligt Niceöverenskommelsen (nedan kallat det äldre varumärket). ( 5 )
7.
Varumärkesavdelningen för klass 44 vid DPMA beslutade den 2 oktober 2009, efter att ha konstaterat att det förelåg en risk för förväxling mellan de motstående varumärkena, att delvis upphäva registreringen av det yngre varumärket och att avslå invändningen i övrigt. Innehavaren av det yngre varumärket begärde omprövning av beslutet. Varumärkesavdelningen för klass 44 vid DPMA upphävde beslutet den 9 januari 2012 med motiveringen att det inte hade styrkts att det äldre varumärket hade använts på ett sådant sätt att de förvärvade rättigheterna hade vidmakthållits.
8.
BGW överklagade beslutet av den 9 januari 2012 till Bundespatentgericht (den tyska patentdomstolen).
9.
På grundval av de uppgifter som BGW lade fram har Bundespatentgericht funnit det styrkt att det äldre varumärket verkligen hade använts på ett sådant sätt att de förvärvade rättigheterna hade vidmakthållits, åtminstone såvitt avsåg varor i kategorin ”trycksaker” och tjänster i kategorierna ”annons- och reklamverksamhet”, ”arrangerande och hållande av seminarier” och ”anordnande av tävlingar”. Bundespatentgericht har härvid noterat att de aktuella tjänsterna huvudsakligen tillhandahölls till företag inom hälsosektorn, särskilt optiker och försäljare av hörapparatsakustik. Utifrån detta har Bundespatentgericht dragit slutsatsen att de motstående varumärkena avser varor som är identiska, nämligen trycksaker, och tjänster som är delvis identiska och delvis liknar varandra.
10.
När det gäller likheten mellan de motstående varumärkena anser Bundespatentgericht att helhetsintrycket av det äldre varumärket uteslutande domineras av bokstavsföljden ”BGW”, eftersom varumärkets figurativa beståndsdel är försumbar i visuellt hänseende och helt saknar relevans i fonetiskt hänseende. Helhetsintrycket av det yngre varumärket domineras, enligt Bundespatentgericht, också av samma bokstavsföljd. Härvid anser Bundespatentgericht, med hänvisning till praxis från Bundesgerichtshof (högsta domstolen i Tyskland), att ordkombinationen ”Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft” (de tyska hälsoföretagens nationella sammanslutning), som återfinns i det yngre varumärket, är beskrivande och helt saknar särskiljningsförmåga. Denna ordkombination anger nämligen, enligt Bundespatentgericht, endast att de aktuella varorna och tjänsterna tillhandahålls av en sammanslutning som är verksam i hela landet och består av företag inom hälsosektorn. Den gör det inte möjligt att närmare identifiera varornas och tjänsternas kommersiella ursprung. Oavsett hur denna ordkombination ska bedömas, anser Bundespatentgericht att bokstavsföljden ”BGW” i det yngre varumärket under alla omständigheter åtminstone ska tillmätas en självständig och kännetecknande ställning i den mening som avses i domen Medion (C‑120/04, EU:C:2005:594). När omsättningskretsen får se detta varumärke på marknaden, kommer den nämligen, enligt Bundespatentgericht, att känna igen det äldre varumärket, med den enda skillnaden att detta förefaller ha förtydligats genom att (det beskrivande) uttrycket ”Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft” förklarar den i sig intetsägande förkortningen ”BGW”.
11.
Under dessa omständigheter har Bundespatentgericht, med hänvisning till domen AMS/harmoniseringsbyrån – American Medical Systems (AMS Advanced Medical Services) (T‑425/03, EU:T:2007:311), dragit slutsatsen att det inte råder något som helst tvivel om att det, såvitt avser de ovan i punkt 9 angivna varorna och tjänsterna, föreligger risk för att omsättningskretsen förväxlar de motstående varumärkena.
12.
Bundespatentgericht anser sig emellertid vara förhindrad att meddela ett avgörande på grundval av den slutsatsen genom domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147), där domstolen fann att artikel 3.1 b och 3.1 c i direktiv 2008/95 ska anses tillämplig på ett ordmärke som består av en sammansättning av en beskrivande ordkombination och en i sig icke-beskrivande bokstavsföljd, om omsättningskretsen uppfattar bokstavsföljden som en förkortning av ordkombinationen, på grund av att den återger begynnelsebokstäverna i vart och ett av orden i denna ordkombination, och det aktuella varumärket i sin helhet därmed kan uppfattas som en kombination av beskrivande upplysningar och förkortningar. Härvid har Bundespatentgericht också erinrat om att det i punkt 38 i nämnda dom förtydligas att den bokstavsföljd som återger begynnelsebokstäverna i ordkombinationens ord intar en underordnad ställning i förhållande till ordkombinationen. Enligt Bundespatentgericht är det emellertid uteslutet att en beståndsdel i ett sammansatt varumärke – i det aktuella fallet bokstavsföljden ”BGW” i det yngre varumärket, vilken uppfattas som en förkortning – ska kunna anses vara dominerande eller ens kunna tillmätas en självständig och kännetecknande ställning, om denna beståndsdel har en underordnad ställning i det aktuella varumärket.
13.
Att domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) rörde registreringshinder i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2008/95, medan det här aktuella nationella målet i stället rör sådana ytterligare registreringshinder som avses i artikel 4.1 b i det direktivet, motiverar enligt Bundespatentgericht inte att en annan bedömning görs i det här aktuella målet. En nödvändig förutsättning för att en sådan annan bedömning skulle kunna göras vore, enligt Bundespatentgericht, att det var möjligt att vid bedömningen av helhetsintrycket av det yngre varumärket beakta den omständigheten att det äldre varumärket faktiskt används på marknaden. Detta har domstolen emellertid uteslutit i, bland annat, domen Calvin Klein Trademark Trust/harmoniseringsbyrån (C‑254/09 P, EU:C:2010:488, punkterna 53 och 58) och domen Ferrero/harmoniseringsbyrån (C‑552/09 P, EU:C:2011:177, punkt 58).
14.
Under dessa omständigheter har Bundespatentgericht beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
”Ska artikel 4.1 b i direktiv 2008/95 tolkas så, att det – i fråga om varor och tjänster som är identiska eller som liknar varandra – ska anses föreligga risk för förväxling hos omsättningskretsen när en bokstavsföljd, som har särskiljningsförmåga och som dominerar ett äldre ord- eller figurkännetecken med medelhög särskiljningsförmåga, används i ett yngre ordkännetecken tillhörande tredje man på så sätt att det till bokstavsföljden fogas en beskrivande ordkombination, vilken hänför sig till bokstavsföljden på det sättet att den förklarar att bokstavsföljden är en förkortning av de beskrivande orden?”
15.
Skriftliga yttranden har inkommit endast från Europeiska kommissionen och Republiken Polen, vilka båda – med hänvisning till väsentligen samma argument – föreslår att tolkningsfrågan besvaras jakande.
III – Bedömning
16.
Eftersom Bundespatentgericht väsentligen önskar vinna klarhet i vilka konsekvenser domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) får för bedömningen av likheten mellan de i det nationella målet motstående varumärkena, är det lämpligt att först kortfattat erinra om innehållet i den domen (avsnitt A) och sedan slå fast dess räckvidd och bedöma dess relevans för det nationella målet (avsnitt B). Därefter kommer jag att erinra om de kriterier som ska ligga till grund för den bedömning av likheten mellan de motstående varumärkena som ska göra det möjligt att slå fast huruvida det föreligger en risk för förväxling i den mening som avses i artikel 4.1 b i direktiv 2008/95 (avsnitt C).
A – Domen Strigl och Securvita
17.
När det gäller domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147), hade Bundespatentgericht begärt förhandsavgörande från EU-domstolen inom ramen för två olika nationella mål, varav det ena rörde registrering som ordmärke av kännetecknet ”Multi Markets Fund MMF” och det andra rörde en ansökan om upphävande av ordmärket ”NAI – Der Natur-Aktien-Index”. Därvid ville Bundespatentgericht vinna klarhet i huruvida registreringshindren enligt artikel 3.1 b och/eller 3.1 c i direktiv 2008/95 är tillämpliga på ett ordmärke bestående av en sammansättning av en beskrivande ordkombination och en bokstavsföljd som i sig inte är beskrivande men som återger begynnelsebokstäverna i de ord som ingår i ordkombinationen.
18.
I domen noterade domstolen inledningsvis, med ledning av de uppgifter som Bundespatentgericht hade lämnat, att de kännetecken som var i fråga i de nationella målen bestod av dels en ordkombination som i handeln visade ”ett slag av tjänster och vissa egenskaper hos dessa” och som kunde anses beskriva de erbjudna tjänsternas egenskaper i den mening som avses i artikel 3.1 c i direktiv 2008/95, dels en bokstavsföljd som, betraktad för sig, inte var av beskrivande karaktär i den mening som avses i den artikeln, eftersom den inte i sig kunde ”visa någon som helst egenskap hos de aktuella tjänsterna”. ( 6 )
19.
Efter att i punkterna 30 och 31 i domen ha erinrat om målsättningen med registreringshindren i artikel 3.1 b och 3.1 c i direktiv 2008/95, gjorde domstolen sedan en helhetsbedömning av de aktuella kännetecknen. Därvid fann domstolen att de tre versalerna i vartdera kännetecknet (”MMF” respektive ”NAI”) motsvarade begynnelsebokstäverna i de ordkombinationer som dessa versaler var fogade till och att ”[o]rdkombinationen och bokstavsföljden … i båda fallen [var] avsedda att förtydliga varandra och att betona att de hör[de] samman”, eftersom var och en av bokstavsföljderna var ”utformad som en hjälp för omsättningskretsen att uppfatta ordkombinationen genom att användningen av den förenkla[de]s och genom att det bl[ev] lättare att komma ihåg den”, varvid det i detta sammanhang helt saknade betydelse huruvida bokstavsföljden kom före eller efter ordkombinationen. ( 7 )
20.
Avslutningsvis förtydligade domstolen att även om omsättningskretsen uppfattade de aktuella bokstavsföljderna som förkortningar av de ordkombinationer som de var fogade till, kunde dessa bokstavsföljder ”inte bli något mer än summan av beståndsdelarna i varumärket i dess helhet”, inte ens ”om bokstavsföljderna i sig k[unde] anses ha särskiljningsförmåga”. Domstolen fann, med hänvisning till punkt 56 i generaladvokatens förslag till avgörande, ( 8 ) att sådana bokstavsföljder tvärtom endast intar en ”underordnad ställning” i förhållande till de ordkombinationer som de är fogade till. ( 9 )
B – Räckvidden av domen Strigl och Securvita samt den domens relevans för det nationella målet
21.
Bundespatentgericht anser sig vara tvingad att vid bedömningen av likheten mellan de i det nationella målet motstående varumärkena tillämpa de principer som domstolen slog fast i domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147). Den slutsatsen vilar på två premisser, nämligen dels att det yngre varumärket som helhet är beskrivande, dels att bedömningen av det helhetsintryck som ett varumärke skapar hos omsättningskretsen inte kan variera beroende på huruvida syftet med bedömningen är att avgöra om det föreligger ett absolut registreringshinder eller om det föreligger ett relativt sådant (det vill säga ett ”ytterligare” registreringshinder enligt terminologin i direktiv 2008/95).
22.
Utan att ifrågasätta dessa båda premissers giltighet vill jag göra nedanstående förtydliganden.
1. Premissen att det yngre varumärket är beskrivande
23.
Domstolen och tribunalen har i praxis redan för länge sedan slagit fast vilka kriterier som ska användas vid bedömning av huruvida det föreligger ett sådant registreringshinder som avses i artikel 3.1 c i direktiv 2008/95, eller i den likalydande artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. ( 10 ) Utgångspunkten har därvid varit det allmänintresse som ligger bakom detta registreringshinder, nämligen att förhindra att sådana kännetecken eller upplysningar som avses i dessa artiklar förbehålls ett enda företag genom att de registreras som varumärke. ( 11 ) Huruvida ett kännetecken är beskrivande ska enligt nämnda rättspraxis endast bedömas i förhållande till de berörda varorna eller tjänsterna och i förhållande till uppfattningen hos omsättningskretsen, vilken består av konsumenterna av dessa varor eller tjänster. ( 12 ) Vidare har det slagits fast i praxis att de kännetecken och upplysningar som avses i de ovannämnda artiklarna endast är sådana som, vid ett bruk som är normalt från den omsättningskretsens synpunkt, kan användas för att beskriva den vara eller tjänst för vilken ansökan om registrering har gjorts – antingen direkt eller genom omnämnande av någon av varans eller tjänstens väsentliga egenskaper ( 13 ) – och att ett kännetecken omfattas av förbudet enligt dessa artiklar endast om det har ett tillräckligt direkt och konkret samband med de berörda varorna eller tjänsterna, så att omsättningskretsen omedelbart och utan vidare eftertanke kan uppfatta en beskrivning av den kategori som dessa varor och tjänster tillhör eller av någon av deras egenskaper. ( 14 ) Dessa kriterier har förvisso ofta tillämpats strikt av unionsdomstolarna, ( 15 ) men likväl kan en ansökan om registrering av ett kännetecken inte avslås med hänvisning till att kännetecknet är beskrivande annat än om det är rimligt att anta att omsättningskretsen kommer att uppfatta kännetecknet som en beskrivning av någon av ”egenskaperna” hos de varor eller tjänster för vilka ansökan om registrering har gjorts, det vill säga som en beskrivning av ”en egenskap hos [dessa] vilken lätt kan kännas igen av omsättningskretsen”. ( 16 )
24.
I vilken mån är då kriterierna ovan uppfyllda för ordkombinationen ”Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft” i det yngre varumärket? Förteckningen över de varor och tjänster för vilka detta varumärke har registrerats ( 17 ) ger vid handen att dessa varor och tjänster endast till viss del tillhör hälsosektorn – vilken i övrigt oftast ska förstås i vid mening såsom ”fitnessektorn” ( 18 ) –eller är specifikt avsedda för den sektorn. Detta gör det berättigat att fråga sig huruvida den aktuella ordkombinationen företer ett sådant ”tillräckligt direkt och konkret samband” med dessa varor och tjänster som krävs enligt den praxis som jag erinrade om i föregående punkt och som ska medföra att den relevanta omsättningskretsen ”omedelbart och utan vidare eftertanke kan uppfatta” en beskrivning av den kategori som dessa varor och tjänster tillhör eller av någon av deras egenskaper.
25.
Som framgår av punkt 10 i detta förslag till avgörande, har Bundespatentgericht dragit slutsatsen att beståndsdelen ”Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft” i det yngre varumärket är beskrivande , eftersom en ordkombination som uteslutande anger att de berörda varorna och tjänsterna tillhandahålls av en aktör som är verksam inom en viss sektor (nämligen, när det gäller det yngre varumärket, en sammanslutning av företag verksamma inom hälsosektorn) redan till sin natur är av beskrivande karaktär. Denna slutsats – som till yttermera visso förefaller grunda sig på en generalisering snarare än en konkret prövning – ska dessutom, med beaktande av systematiken i Bundespatentgerichts resonemang, förstås som att den inte gäller för alla de varor och tjänster för vilka det yngre varumärket har registrerats (såsom de framgår av förteckningen i fotnot 4 i detta förslag till avgörande), utan endast för de varor och tjänster med avseende på vilka de här aktuella motstående varumärkena konkret kan tänkas komma i kontakt med varandra på marknaden, nämligen – enligt Bundespatentgerichts avgränsning –varan ”trycksaker” och tjänsterna ”annons- och reklamverksamhet”, ”arrangerande och hållande av seminarier” och ”anordnande av tävlingar”, vilka tillhandahålls ”företag inom hälsosektorn, särskilt optiker och försäljare av hörapparatsakustik”.
26.
Mot bakgrund av ovanstående kan det ifrågasättas huruvida det här aktuella yngre varumärket verkligen omfattas av det registreringshinder eller den ogiltighetsgrund som anges i artikel 3.1 c i direktiv 2008/95, såsom detta hinder och denna grund tolkades och tillämpades av domstolen i domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147), vilket var fallet med de varumärken som var aktuella i det målet. Ett nekande svar på den frågan skulle visserligen inte i sig göra det möjligt att utesluta att domstolens slutsatser i domen i de förenade målen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) fortfarande kan vara relevanta för det här aktuella nationella målet, men ett sådant svar skulle ändå utgöra ett argument mot en bedömning där den situation som var i fråga i de målen helt likställs med den situation som är aktuell i det mål som nu ska avgöras av Bundespatentgericht. .
2. Premissen att bedömningen av det helhetsintryck som ett varumärke skapar hos omsättningskretsen inte kan variera beroende på huruvida syftet med bedömningen är att avgöra om det föreligger ett absolut registreringshinder eller om det föreligger ett relativt sådant
27.
Det följer av fast rättspraxis att bedömningen av huruvida ett kännetecken är beskrivande och har särskiljningsförmåga och bedömningen av huruvida det föreligger risk för förväxling mellan kännetecken ska göras med beaktande av samma faktorer, nämligen dels de berörda varorna och/eller tjänsterna, dels omsättningskretsens uppfattning. ( 19 ) När det rör sig om ett sammansatt kännetecken ska bedömningen dessutom i båda fallen göras med beaktande av det helhetsintryck som kännetecknet ger. ( 20 ) Underlaget är således detsamma för prövningen av huruvida det föreligger absoluta registreringshinder och prövningen av huruvida det föreligger relativa registreringshinder, i den mening som avses i artikel 3.1 b och 3.1 c respektive artikel 4.1 b i direktiv 2008/95 (och i motsvarande bestämmelser i förordning nr 207/2009).
28.
Här ska emellertid två omständigheter framhållas. För det första har dessa bestämmelser olika syften och är avsedda att skydda olika intressen. För artikel 3.1 c i direktiv 2008/95 (och artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009) har domstolen slagit fast att det bakomliggande allmänintresset är att se till att kännetecken som beskriver en eller flera egenskaper hos de varor eller tjänster som avses i ansökan om registrering av varumärke ska kunna användas fritt av alla aktörer som erbjuder sådana varor eller tjänster. ( 21 ) Allmänintresset bakom artikel 3.1 b i nämnda direktiv (och artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009) sammanfaller med varumärkets grundläggande funktion, nämligen att, i fråga om en vara eller tjänst som kännetecknas av varumärket, garantera konsumenten eller slutanvändaren varans eller tjänstens ursprung, så att det är möjligt att utan risk för förväxling särskilja denna vara eller tjänst från andra med ett annat ursprung. ( 22 ) De relativa registreringshindren i artikel 4.1 i direktiv 2008/95 (och i artikel 8.1 i förordning nr 207/2009] avser fall där ett kännetecken saknar nyhet och därför skulle riskera att förväxlas med äldre varumärken. Det finns förvisso ett tydligt samband mellan dessa relativa registreringshinder och varumärkets ursprungsangivelsefunktion, ( 23 ) men huvudsyftet med dessa registreringshinder är ändå att skydda enskilda intressen hos innehavare av äldre varumärken som kommer i konflikt med det kännetecken som registreringsansökan avser. Detta återspeglas bland annat i att prövning av dessa registreringshinder sker endast om en invändning har framställts, medan en prövning avseende absoluta registreringshinder görs ex officio. ( 24 )
29.
Den andra omständigheten som ska framhållas är att omsättningskretsens uppfattning av ett kännetecken förvisso inte – som Bundespatentgericht också på goda grunder har påpekat – kan bero på vilket registreringshinder som är aktuellt vid en bedömning, men däremot kan denna uppfattning betraktas ur olika synvinklar, beroende på om det är fråga om en bedömning av huruvida ett kännetecken har beskrivande karaktär eller en bedömning av huruvida det föreligger risk för förväxling mellan två kännetecken. I det förstnämnda fallet riktas uppmärksamheten mot de mentala processer som kan resultera i att det görs en koppling mellan, å ena sidan, kännetecknet eller dess olika beståndsdelar och, å andra sidan, de berörda varorna och/eller tjänsterna. I det sistnämnda fallet avser bedömningen däremot snarare processer för att komma ihåg kännetecknet, för att känna igen det och för att återkalla det i minnet samt associativa mekanismer. ( 25 ) För sammansatta kännetecken innebär detta att bedömningen bland annat ska avse förmågan hos kännetecknets olika beståndsdelar att påverka dessa mentala processer och mekanismer genom att fånga omsättningskretsens uppmärksamhet och bidra till det helhetsintryck som kännetecknet ger.
30.
De båda synvinklar som har diskuterats ovan är uppenbarligen inte helt oberoende av varandra. Det följer till exempel av fast rättspraxis att allmänheten i regel inte anser att en beskrivande beståndsdel i ett sammansatt varumärke utgör den särskiljande och dominerande delen i det helhetsintryck som varumärket ger. ( 26 ) Trots detta är synvinklarna självständiga från varandra. Oaktat den regel som jag nyss har erinrat om, har tribunalen förtydligat att den omständigheten att ”en beståndsdel i ett sammansatt varumärke[ ( 27 )] har låg särskiljningsförmåga … inte nödvändigtvis [innebär] att denna beståndsdel inte kan vara dominerande, eftersom den bland annat på grund av sin placering i kännetecknet eller sin storlek kan uppfattas av konsumenten och stanna kvar i dennes minne”. ( 28 )
3. Räckvidden av domen Strigl och Securvita
31.
Det framgår av domskälen i domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) att frågan huruvida ett kännetecken bestående av en sammansättning av en bokstavsföljd och en ordkombination är omöjlig att registrera i den mening som avses i artikel 3.1 b och 3.1 c i direktiv 2008/95 ska bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och att denna bedömning inte ska bygga på förutbestämda objektiva kriterier, utan på omsättningskretsens uppfattning dels av det inbördes beroendeförhållandet mellan kännetecknets olika beståndsdelar, dels av kännetecknet som helhet. I punkterna 32 och 34 i domen ägnar sig domstolen också, med ledning av ett antal argument som härrör från en empirisk analys av de aktuella kännetecknen, åt att pröva och slå fast huruvida det mellan dessa känneteckens olika beståndsdelar föreligger ett samband som kan påverka dels omsättningskretsens uppfattning av kännetecknen, dels den mentala process som leder till att kännetecknen läggs på minnet. Denna dom lämnar således inte något utrymme för automatik, , utan hänvisar tvärtom till reglerna för människans varseblivning. ( 29 )
32.
Det påpekande i punkt 38 i den domen som Bundespatentgericht har hänvisat till, enligt vilket ”bokstavsföljden, som återger begynnelsebokstäverna i de ord som ingår i ordkombinationen, … endast [intar] en underordnad ställning i förhållande till ordkombinationen”, ska enligt min uppfattning tolkas i linje med det ovan anförda. Detta påstående ger nämligen inte alls uttryck för någon allmän bedömningsregel, utan förtydligar endast, såvitt gäller tillämpningen av registreringshindren i artikel 3.1 b och 3.1 c i direktiv 2008/95, att en bokstavsföljd som i sig har särskiljningsförmåga kan få beskrivande karaktär när den ingår i ett sammansatt varumärke och där kombineras med ett huvudsakligen beskrivande uttryck som bokstavsföljden skulle kunna uppfattas som en förkortning av. Huruvida så verkligen är fallet ska avgöras genom en bedömning i varje enskilt fall.
33.
Detta påstående ska vidare, med tanke på det sammanhang där det återfinns, förstås så att det – i fall där det mellan de berörda bokstavsföljderna och de till dessa fogade ordkombinationerna föreligger ett sådant inbördes beroendeförhållande som det som beskrivs i punkterna 32–35 i domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) – är uteslutet att den särskiljningsförmåga som bokstavsföljderna har när de står ensamma kan överföras på de aktuella kännetecknen som helhet och ge dessa en övergripande särskiljningsförmåga, trots att ordkombinationerna är beskrivande. Hänvisningen till att dessa bokstavsföljder har en ”underordnad ställning” ska således inte tolkas som någon bedömning av bokstavsföljdernas förmåga att i egenskap av beståndsdelar i ett sammansatt varumärke fånga omsättningskretsens uppmärksamhet och göra det lättare att komma ihåg det aktuella kännetecknet och återkalla detta i minnet.
4. Slutsats rörande relevansen för det nationella målet av domen Strigl och Securvita
34.
Med tanke på att domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) avser en situation präglad av andra faktiska och rättsliga omständigheter och att domskälen i denna dom väsentligen är av empirisk karaktär, och även med tanke på den räckvidd som domen lämpligen bör tillmätas, , förefaller de konstateranden som görs i domen inte utan vidare kunna tillämpas på det här aktuella nationella målet. Jämförelsen av de motstående kännetecknen och bedömningen av förväxlingsrisken i det här aktuella nationella målet ska därför bygga på de kriterier som allmänt tillämpas på det berörda området. Jag kommer i det följande att kortfattat erinra om dessa kriterier.
C – Kriterier som ska ligga till grund för bedömningen av risken för förväxling mellan de i det nationella målet motstående varumärkena
35.
Att det föreligger risk för förväxling är grundförutsättningen för det skydd som registreringen av ett varumärke ger bland annat mot tredje mans användning av kännetecken som inte är identiska med varumärket. Domstolen har slagit fast att risk för förväxling föreligger om det finns risk för att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller, i förekommande fall, från företag med ekonomiska band. ( 30 )
36.
Enligt skäl 11 i direktiv 2008/95 måste bedömningen av huruvida det föreligger en sådan risk göras ”mot bakgrund av flera faktorer, särskilt i hur hög grad märket är känt på marknaden, den association som det använda eller registrerade märket framkallar, graden av likhet mellan märket och tecknet samt mellan de ifrågavarande varorna eller tjänsterna”. Det ska således göras en helhetsbedömning av förväxlingsrisken mot bakgrund av samtliga faktorer som är relevanta i det enskilda fallet. ( 31 )
37.
För att bedöma graden av likhet mellan de berörda varumärkena ska graden av deras visuella likhet, ljudlikhet och begreppsmässiga likhet fastställas, och i förekommande fall ska det avgöras vilken betydelse som ska tillmätas dessa olika faktorer, med hänsyn tagen till vilket slags varor eller tjänster det är fråga om och under vilka villkor dessa saluförs. ( 32 )
38.
Den visuella likheten, ljudlikheten och den begreppsmässiga likheten mellan de berörda kännetecknen ska bli föremål för en helhetsbedömning där avgörande betydelse ska tillmätas den uppfattning som genomsnittskonsumenten av de berörda varorna eller tjänsterna har av varumärkena. ( 33 ) Härvid har det förtydligats i rättspraxis att genomsnittskonsumenten vanligtvis uppfattar ett varumärke som en helhet och inte ägnar sig åt att undersöka varumärkets olika detaljer. ( 34 ) Helhetsbedömningen ska därför grunda sig på det helhetsintryck som de motstående varumärkena ger, med särskild hänsyn tagen till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. ( 35 ) I synnerhet har domstolen slagit fast att bedömningen av likheten mellan två varumärken inte får inskränkas till att avse en jämförelse mellan en enskild beståndsdel i ett sammansatt varumärke och ett annat varumärke, utan att jämförelsen ska göras genom att de båda aktuella varumärkena, betraktade vart och ett för sig, undersöks i sin helhet. ( 36 )
39.
Omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger kan visserligen, under vissa förhållanden, domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar, men det är endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen. ( 37 ) Härvid har domstolen också förtydligat – på grundval av domen Medion (C‑120/04, EU:C:2005:594), vilken Bundespatentgericht har hänvisat till – att en beståndsdel i ett sammansatt varumärke, vilken inte kan anses vara dominerande, ändå ska beaktas vid bedömningen av det varumärkets likhet med ett äldre varumärke, om denna beståndsdel i sig utgör det äldre varumärket och har en självständig och kännetecknande ställning i det sammansatta varumärket. Om en gemensam beståndsdel har en självständig och kännetecknande ställning i det sammansatta varumärket, kan nämligen helhetsintrycket av detta kännetecken leda till att omsättningskretsen tror att de berörda varorna eller tjänsterna åtminstone härrör från företag med ekonomiska band, vilket betyder att det ska anses föreligga risk för förväxling. ( 38 ) Därutöver har domstolen också förtydligat att en beståndsdel i ett sammansatt kännetecken inte har en sådan självständig och kännetecknande ställning om den tillsammans med kännetecknets övriga beståndsdelar utgör en enhet med en betydelse som skiljer sig från betydelsen av dessa beståndsdelar tagna var för sig. ( 39 )
40.
Avslutningsvis vill jag erinra om att även en beståndsdel med endast låg särskiljningsförmåga i princip kan dominera helhetsintrycket av ett sammansatt varumärke eller ha en självständig och kännetecknande ställning i ett sådant varumärke i den mening som avses i den rättspraxis som bygger på domen (C‑120/04, EU:C:2005:594), om denna beståndsdel på grund av exempelvis sin placering i kännetecknet eller sin storlek ”kan uppfattas av konsumenten och stanna kvar i dennes minne”. ( 40 )
41.
Det är på grundval av de ovan angivna principerna som Bundespatentgericht ska bedöma likheten mellan de motstående varumärkena och den eventuella risken för förväxling.
42.
I synnerhet ankommer det på Bundespatentgericht att bedöma det yngre varumärkets olika beståndsdelar, deras relativa betydelse inom ramen för det varumärket och deras inbördes samspel för att därefter genom sammanvägning slå fast vilket helhetsintryck som detta varumärke är ägnat att avsätta i omsättningskretsens minne. Vid denna bedömning ska Bundespatentgericht – mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet, där det yngre märket består av dels ett kännetecken som återger den bokstavsföljd som utgör det äldre varumärkets enda ordelement, dels en ordkombination – beakta bland annat bokstavsföljdens och ordkombinationens inbördes ställning inom ramen för kännetecknet, ( 41 ) ordkombinationens längd ( 42 ) och eventuella beskrivande karaktär ( 43 ) och det samband som omsättningskretsen kan uppfatta mellan bokstavsföljden och ordkombinationen (däribland möjligheten att bokstavsföljden tolkas som en förkortning av ordkombinationen) samt huruvida detta samband uppfattas omedelbart eller inte (och vilka konsekvenser detta får för möjligheterna att återkalla kännetecknet i minnet ( 44 )), hur typologin för de berörda varorna ser ut, vilka egenskaper som kännetecknar omsättningskretsen, omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå och vilken typ av minne som krävs (korttidsminne, långtidsminne eller något däremellan). Dessutom ska Bundespatentgericht, i förekommande fall, bedöma huruvida den omständigheten att beståndsdelarna i det yngre varumärket utgör en avgränsad logisk enhet – på grund av det samband som omsättningskretsen kan uppfatta mellan bokstavsföljden och ordkombinationen – kan förhindra att denna bokstavsföljd, vilken är den beståndsdel som är gemensam för de motstående varumärkena, uppfattas och memoreras självständigt av omsättningskretsen och därmed att den i väsentlig grad bidrar till att det skapas en helhetsbild av det yngre varumärket, vilken omsättningskretsen lägger på minnet. Därvid ska Bundespatentgericht, liksom när det gäller att bedöma den begreppsmässiga likheten mellan de motstående varumärkena, också beakta sannolikheten för att konsumenter som har sett det äldre varumärket tillmäter den bokstavsföljd som detta varumärke utgörs av samma betydelse som bokstavsföljden i det yngre varumärket. ( 45 )
43.
Som jag har förklarat ovan, behöver Bundespatentgericht däremot inte basera sin bedömning på de slutsatser som domstolen med avseende på ett annorlunda faktiskt och rättsligt sammanhang drog i domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147).
IV – Förslag till avgörande
44.
Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara Bundespatentgerichts tolkningsfråga på följande sätt:
Artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ska tolkas så att det, när det gäller varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag, kan föreligga en risk för att allmänheten förväxlar två kännetecken när den bokstavsföljd som är det äldre kännetecknets enda ordelement återges i det yngre ordkännetecknet och där fogas till en beskrivande ordkombination bestående av ord vilkas begynnelsebokstäver motsvarar bokstäverna i nämnda bokstavsföljd, så att omsättningskretsen uppfattar bokstavsföljden som en förkortning av den ordkombination till vilken den är fogad. Huruvida det föreligger en risk för förväxling ska avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn ska tas till samtliga faktorer som är relevanta i det enskilda fallet.
( 1 ) Originalspråk: franska.
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, s. 25).
( 3 ) Rådets direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).
( 4 ) Varorna och tjänsterna beskrivs på följande sätt:
– Klass 16: ”Trycksaker”.
– Klass 35: ”Reklam; Företagsledning; Företagsadministration; Kontorstjänster; Företagskonsultation; Företagsorganisationskonsultationer; Konsulttjänster avseende management; Organisation av utställningar och mässor för kommersiella ändamål eller för reklamändamål; Public relationstjänster.”
– Klass 41: ”Undervisning/utbildning; Anordnande av handledning/instruktion; Underhållning; Sport- och idrottsaktiviteter, kulturverksamhet; Anordnande av utställningar för kulturella ändamål eller utbildningsändamål; Rekreationstjänster; Idrottsklubbar (”Betrieb von Gesundheits-Klubs” på tyska); Arrangerande och hållande av kollokvier; Arrangerande och hållande av konferenser, kongresser och symposier; Upplåtande av sportanläggningar; Uthyrning av sportanläggningar; Tjänster som tillhandahålls av idrotts- och gymnastiklärare; Organisering och genomförande av seminarier, workshops, föredrag, samtalsrundor och kurser; Rådgivning avseende fritidsverksamhet; Organisering och genomförande av utbildnings- och fortbildningsevenemang; Informationstjänster som tillhandahålls gäster på kurorter avseende idrotts- och kulturarrangemang; Information avseende kurer.”
– Klass 43:”Utskänkning av mat och dryck, upplåtande av kortvarigt boende; Reservation och förmedling av logi för gäster, särskilt gäster på kurorter; Tjänster avseende äldreboenden; Tjänster avseende semesterbyar.”
( 5 ) Varorna och tjänsterna beskrivs på följande sätt:
– Klass 16: ”Papper, kartong samt produkter därav, ej ingående i andra klasser; Trycksaker; Bokbinderimaterial; Fotografier; Pappersvaror (skriv- och kontorsmaterial); Klister och lim för pappersvaror och hushållsändamål; Konstnärsmaterial; Målarpenslar; Skrivmaskiner och kontorsförnödenheter (ej möbler); Instruktions- och undervisningsmaterial (ej apparater); Plastmaterial för emballering (ej ingående i andra klasser); …”.
– Klass 31: ”Annons- och reklamverksamhet; Företagsledning; Företagsadministration; Kontorstjänster.”
– Klass 41: ”Undervisning/utbildning; Anordnande av handledning/instruktion; Underhållning; Sport- och idrottsaktiviteter, kulturverksamhet; Publicering och utgivning av tidningar, tidskrifter och böcker; Utgivning av texter; Anordnande av mässor och utställningar för underhållnings-, kultur- och idrottsändamål; Filmproduktion; Uthyrning av spelfilmer; Uthyrning av filmkameror, ljudinspelningar och tv- och radioapparater; Korrespondenskurser; Arrangerande och hållande av konferenser, kongresser och symposier; Publicering av elektroniska böcker och tidskrifter on-line; Radiounderhållning; Arrangerande och hållande av seminarier och studiecirklar; Översättning och tolkning; Utbildningstjänster; Arrangerande och hållande av kollokvier; Manusförfattartjänster; Videofilmproduktion; Anordnande av tävlingar.”
( 6 ) Se punkterna 25–28.
( 7 ) Se punkterna 32 och 33.
( 8 ) Generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i de förenade målen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147).
( 9 ) Se punkterna 37 och 38.
( 10 ) Rådets förordning av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).
( 11 ) Se dom Eurohypo/harmoniseringsbyrån (C‑304/06 P, EU:C:2008:261, punkterna 55 och 56 samt där angiven rättspraxis).
( 12 ) Se dom Matratzen Concord (C‑421/04, EU:C:2006:164, punkt 24 och där angiven rättspraxis) och dom Eurocool Logistik/harmoniseringsbyrån (EUROCOOL) (T‑34/00, EU:T:2002:41, punkt 38).
( 13 ) Se, bland annat, dom Procter & Gamble/harmoniseringsbyrån (C‑383/99 P, EU:C:2001:461, punkt 39).
( 14 ) Se, bland annat, dom Metso Paper Automation/harmoniseringsbyrån (PAPERLAB) (T‑19/04, EU:T:2005:247, punkt 25).
( 15 ) I vissa fall har till och med ett ytterst svagt samband ansetts tillräckligt; se, till exempel, dom Ellos/harmoniseringsbyrån (ELLOS) (T‑219/00, EU:T:2002:44).
( 16 ) Se dom Windsurfing Chiemsee (C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230, punkt 31), dom Koninklijke KPN Nederland (C‑363/99, EU:C:2004:86, punkt 56) och dom Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringsbyrån (C‑51/10 P, EU:C:2011:139, punkt 50).
( 17 ) Denna förteckning återges i fotnot 4 i detta förslag till avgörande.
( 18 ) Det rör sig här om ”Informationstjänster som tillhandahålls gäster på kurorter avseende idrotts- och kulturarrangemang”, ”Information avseende kurer” och ”Reservation och förmedling av logi för gäster, särskilt gäster på kurorter” samt ”tjänster avseende äldreboenden” eller vissa tjänster i klass 41 som rör idrott och motion (”sport- och idrottsaktiviteter, kulturverksamhet; ”idrottsklubbar”; ”upplåtande av sportanläggningar”; ”uthyrning av sportanläggningar”; ”tjänster som tillhandahålls av idrotts- och gymnastiklärare”).
( 19 ) När det gäller bedömningen av huruvida ett kännetecken är beskrivande och har särskiljningsförmåga, se ovan punkt 23. När det gäller bedömningen av risken för förväxling har domstolen och tribunalen vid upprepade tillfällen framhållit att den uppfattning som genomsnittskonsumenten av de ifrågavarande varorna eller tjänsterna har av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling; se, bland annat, dom SABEL (C‑251/95, EU:C:1997:528, punkt 23).
( 20 ) Se, bland annat, domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147, punkt 34). Se nedan punkt 35 och följande punkter.
( 21 ) Se dom Windsurfing Chiemsee (C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230, punkt 25), dom harmoniseringsbyrån/Wrigley (C‑191/01 P, EU:C:2003:579, punkt 31), dom Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147, punkt 31), dom Agencja Wydawnicza Technopol/harmoniseringsbyrån (C‑51/10 P, EU:C:2011:139, punkt 37 och där angiven rättspraxis) och dom Streamserve/harmoniseringsbyrån (STREAMSERVE) (T‑106/00, EU:T:2002:43, punkt 36).
( 22 ) Se, bland annat, dom Eurohypo/harmoniseringsbyrån (C‑304/06 P, EU:C:2008:261, punkt 56 och där angiven rättspraxis).
( 23 ) Se, bland annat, dom Canon (C‑39/97, EU:C:1998:442, punkt 27).
( 24 ) Domen adidas och adidas Benelux (C‑102/07, EU:C:2008:217) ger en god illustration av denna skillnad i perspektiv, bland annat mellan det absoluta registreringshindret enligt artikel 3.1 c i direktiv 2008/95 och det relativa registreringshindret enligt artikel 4.1 b i samma direktiv. I punkt 30 i nämnda dom förtydligade domstolen, efter att ha erinrat om att ett stort antal faktorer ska beaktas vid bedömningen av förväxlingsrisken, att ”[o]mständigheten att de ekonomiska aktörerna har ett behov av att kännetecknet hålls tillgängligt [inte] utgör … någon sådan relevant faktor”. Domstolen tillade att svaret på frågan huruvida det föreligger risk för förväxling, ”[s]åsom framgår av ordalydelsen i artikel 5.1 b i direktivet och av ovan angivna rättspraxis, ska grundas på hur allmänheten uppfattar dels de varor som betecknas med innehavarens varumärke, dels de varor som betecknas med det kännetecken som används av tredje man”.
( 25 ) Detta innebär att hänsyn ska tas bland annat till omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå, produkternas typologi och möjligheterna att direkt jämföra varumärken, vilket betyder att även de olika varumärkenas saluföringsvillkor ska beaktas, se bland annat dom Lloyd Schuhfabrik Meyer (C-342/97, EU:C:1999:323, punkterna 26–27).
( 26 ) Se, bland annat, dom Alejandro/harmoniseringsbyrån – Anheuser-Busch (BUDMEN) (T‑129/01, EU:T:2003:184, punkt 53) och dom New Look/harmoniseringsbyrån – Naulover (NLSPORT, NLJEANS, NLACTIVE och NLCollection) (T‑117/03–T‑119/03 och T‑171/03, EU:T:2004:293, punkt 34).
( 27 ) I det aktuella fallet rörde det sig om ett figurelement bestående av en teckning av en kohud, som var av underförstått beskrivande karaktär i förhållande till de berörda varorna (mejeriprodukter).
( 28 ) Se dom AVEX/harmoniseringsbyrån – Ahlers (a) (T‑115/02, EU:T:2004:234, punkt 20) och dom Inex/harmoniseringsbyrån – Wiseman (återgivning av en kohud) (T 153/03, EU:T:2006:157, punkt 32).
( 29 ) Se, för ett liknande resonemang, Sandri, S., ”Serie di lettere e serie di parole”, Giurisprudenza comunitaria del marchio e del design, Commento tematico II, 2012, s. 39–45.
( 30 ) Se, bland annat, dom Lloyd Schuhfabrik Meyer (C‑342/97, EU:C:1999:323, punkt 17), dom Medion (C‑120/04, EU:C:2005:594, punkterna 24 och 26) och dom adidas e adidas Benelux (C-102/07, EU:C:2008:217, punkt 28)..
( 31 ) Se dom SABEL (C‑251/95, EU:C:1997:528, punkt 22), dom Marca Mode (C‑425/98, EU:C:2000:339, punkt 40), dom Medion (EU:C:2005:594, punkt 27), dom adidas och adidas Benelux (C‑102/07, EU:C:2008:217, punkt 29), dom harmoniseringsbyrån/Shaker (C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 34) och dom Nestlé/harmoniseringsbyrån (C‑193/06 P, EU:C:2007:539, punkt 33).
( 32 ) Dom harmoniseringsbyrån/Shaker (C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 36) och dom Ferrero/harmoniseringsbyrån (C‑552/09 P, EU:C:2011:177, punkt 85).
( 33 ) Se, bland annat, dom SABEL (C‑251/95, EU:C:1997:528, punkt 23).
( 34 ) Se, bland annat, dom SABEL (C-251/95, EU:C:1997:528, punkt 23), dom harmoniseringsbyrån/Shaker (C-334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 35) och dom Nestlé/harmoniseringsbyrån (C‑193/06 P, EU:C:2007:539, punkt 34).
( 35 ) Se, bland annat, dom SABEL (C‑251/95, EU:C:1997:528, punkt 23), dom Lloyd Schuhfabrik Meyer (C‑342/97, EU:C:1999:323, punkt 25), dom harmoniseringsbyrån/Shaker (C-334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 35) och dom Aceites del Sur-Coosur/Koipe (C-4698/07 P, EU:C:2009:503, punkt 60).
( 36 ) Se, bland annat, dom harmoniseringsbyrån/Shaker (C-334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 41) och dom Aceites del Sur-Coosur/Koipe (C-498/07 P, EU:C:2009:503, punkt 61).
( 37 ) Dom harmoniseringsbyrån/Shaker (C-334/05 P, EU:C:2007:333, punkterna 41 och 42) och dom Nestlé/harmoniseringsbyrån (C-193/06 P, EU:C:2007:539, punkterna 42 och 43 samt där angiven rättspraxis).
( 38 ) Se, för denna formulering, beslut ecoblue/harmoniseringsbyrån och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (C‑23/09 P, EU:C:2010:35, punkt 45). Se även dom Medion (C‑120/04, EU:C:2005:594, punkterna 30 och 36), beslut Perfetti Van Melle/harmoniseringsbyrån (C‑353/09 P, EU:C:2011:73, punkt 36) samt mitt förslag till avgörande i målet Bimbo/harmoniseringsbyrån (C‑591/12 P, EU:C:2014:34, punkt 24) och dom Bimbo/harmoniseringsbyrån (C-591/12 P, EU:C:2014:305, punkt 24).
( 39 ) Se, för ett liknande resonemang. beslut ecoblue/harmoniseringsbyrån och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (C‑23/09 P, EU:C:2010:35, punkt 47), dom Becker/Harman International Industries (C-51/09 P, EU:C:2010:368, punkterna 37 och 38) och beslut Perfetti Van Melle/harmoniseringsbyrån (C-353/09 P, EU:C:2011:73, punkterna 36 och 37).
( 40 ) Se, för ett liknande resonemang, dom AVEX/harmoniseringsbyrån – Ahlers (a) (T‑115/02, EU:T:2004:234, punkt 20) och dom Inex/harmoniseringsbyrån – Wiseman (återgivning av en kohud) (T 153/03, EU:T:2006:157, punkt 32).
( 41 ) Oaktat vad domstolen slog fast i punkt 33 i domen i de förenade målen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) förefaller det mig inte a priori sakna betydelse huruvida bokstavsföljden kommer före eller efter ordkombinationen; detta kan tvärtom inverka på omsättningskretsens processer för begreppsbildning och memorering med anknytning till kännetecknet. Se även dom AMS/harmoniseringsbyrån – American Medical Systems (AMS Advanced Medical Services) (T‑425/03, EU:T:2007:311, särskilt punkt 79).
( 42 ) Se, bland annat , dom Klein Trademark Trust/harmoniseringsbyrån – Zafra Marroquineros (CK CREACIONES KENNYA) (T‑185/07, EU:T:2009:147, punkt 42).
( 43 ) Se dom AMS/harmoniseringsbyrån – American Medical Systems (AMS Advanced Medical Services) (T‑425/03, EU:T:2007:311, punkt 81).
( 44 ) Se, såvitt avser den fonetiska aspekten av varumärket, dom AMS/harmoniseringsbyrån – American Medical Systems (AMS Advanced Medical Services) (T‑425/03, EU:T:2007:311, punkt 84). Se även dom Klein Trademark Trust/harmoniseringsbyrån – Zafra Marroquineros (CK CREACIONES KENNYA) (T‑185/07, EU:T:2009:147, punkterna 44 och 45).
( 45 ) Se dom AMS/harmoniseringsbyrån – American Medical Systems (AMS Advanced Medical Services) (T‑425/03, EU:T:2007:311, punkt 86).
Full & Egal Universal Law Academy