19.5.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 151/9
Överklagande ingett den 10 december 2013 av Sven A. von Storch m.fl. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 7 februari 2014 i mål T-492/12, Sven A. von Storch m.fl. mot Europeiska centralbanken
(Mål C-64/14 P)
2014/C 151/11
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Sven A. von Storch m.fl. (ombud: M. C. Kerber, Rechtsanwalt, B. von Storch, Rechtsanwältin)
Övrig part i målet: Europeiska centralbanken
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
upphäva det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 10 december 2013 i mål T-492/12,
—
bifalla de yrkanden som klagandena framställt i sin ansökan av den 11 november 2012, och
—
förplikta Europeiska centralbanken att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 122 första stycket i domstolens rättegångsregler.
Grunder och huvudargument
Klagandena har anfört följande grunder till varför de anser att det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 10 december 2013 i mål T-492/12 är rättsstridigt:
1.
Ordalydelsen i ECB:s beslut av den 6 september 2012 om de tekniska förutsättningarna för Eurosystemets monetära operationer på sekundärmarknaderna för statsobligationer och i beslutet från samma datum om ytterligare åtgärder för att garantera tillgången på säkerheter för motparter, för att säkerställa Eurosystemets tillgång till likviderande transaktioner, samt
—
(subsidiärt) i Europeiska centralbankens riktlinje 2012/641/EU av den 10 oktober 2012 om ändring av riktlinje ECB/2012/18 om ytterligare tillfälliga åtgärder som berör Eurosystemets refinansieringstransaktioner och de säkerheter som godtas (ECB/2012/23) (1), medför rättsverkningar, varför talan kan väckas mot dessa beslut. Enligt fast rättspraxis baserad på artikel 19 FEUF ska en rättsakts bindande karaktär bedömas på grundval av dess syfte.
2.
De angripna beslutens ordalydelse innebär att klagandena är direkt och personligen berörda, även om beslutet inte är riktat till klagandena.
3.
Beslutet av den 10 december 2013 är felaktigt eftersom tribunalen godtagit ECB:s argument att de aktuella besluten inte har någon verkan för medborgarnas rättsliga ställning. På samma sätt bortsåg tribunalen från att besluten de facto innebär långtgående följder för värdepappersmarknaderna, och särskilt för utgivningen av statspapper, vilket är exakt vad ECB åsyftade.
4.
Beslutet av 10 december 2013 är felaktigt eftersom tribunalen fann klagandens talerätt var avhängig av faktiska åtgärder eller senare mer konkreta transaktioner från ECB:s sida, vilket klagandena i förevarande fall inte kunnat känna till, oberoende av att en eventuell hävning av köpen av värdepapper i praktiken är omöjlig.
5.
Beslutet av 10 december 2013 är felaktigt eftersom tribunalen åsidosatt klagandenas rätt till ett effektivt domstolsskydd, som slås fast i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950. I synnerhet har den möjlighet till laglighetsprövning i enlighet med artikel 277 FEUF som tribunalen hänvisat till inte samma rättsverkningar som en talan i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF.
(1) EUT L 284, s. 14.
Full & Egal Universal Law Academy