16.6.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 184/10
Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte Suprema di Cassazione (Italien) den 5 mars 2014 – Ministero delle Politiche Agricole, Alimentari e Forestali mot Federazione Italiana Consorzi Agrari m.fl.
(Mål C-104/14)
2014/C 184/13
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Corte Suprema di Cassazione
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Ministero delle Politiche Agricole, Alimentari e Forestali
Motparter: Federazione Italiana Consorzi Agrari Soc.coop.arl – Federconsorzi in concordato preventivo e Liquidazione Giudiziale dei Beni Ceduti ai Creditori della Federazione Italiana Consorzi Agrari Soc. coop. arl
Tolkningsfrågor
1)
Ska det uppdragsförhållande enligt lag som föreligger mellan den statliga förvaltningen och jordbrukskooperativen (vilket har gett upphov till den fordran som senare överläts till Federconsorzi och därefter till den sammanslutningens borgenärer i samband med ett insolvensförfarande) avseende försörjning och distribution av jordbruksprodukter, såsom detta uppdragsförhållande följer av lagstiftningsdekret nr 169/1948 och lag nr 1294/1957, anses utgöra en handelstransaktion i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2000/35/EG (1) och artikel 2 i direktiv 2011/7/EU (2)?
2)
Om svaret på fråga 1 är jakande, innebär skyldigheten att genomföra direktiven 2000/35/EG (artikel 6.2) och 2011/7/EU (artikel 12.3), varvid det är tillåtet behålla mer gynnsamma bestämmelser, också ett förbud mot att ändra till det sämre den räntesats vid sen betalning som är tillämplig på förhållanden som redan förelåg då direktiven trädde i kraft, eller mot att rent av avskaffa ränta vid sen betalning?
3)
Om svaret på fråga 2 är jakande, ska det anses att förbudet mot att inte till det sämre ändra den räntesats vid sen betalning som är tillämplig på redan existerande förhållanden också gäller med avseende på enhetliga bestämmelser om ränta som fram till en viss tidpunkt (här från den 31 januari 1982 till den 31 december 1995) medger en annan räntesats än den lagstadgade och kapitalisering (förvisso årsvis och inte halvårsvis som borgenären begärt) och som efter nämnda tidpunkt endast medger lagstadgad ränta, enligt en ordning som med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall inte nödvändigtvis är ogynnsam för borgenären?
4)
Innebär skyldigheten att genomföra direktiven 2000/35/EG (artikel 6) och 2011/7/EU (artikel 12), i den del direktiven med avseende på förbudet mot missbruk av avtalsfriheten till borgenärens nackdel föreskriver (artiklarna 3.3 respektive 7) att oskäliga avtalsvillkor och bruk saknar verkan, ett förbud för staten att anta bestämmelser vilka i fråga om förhållanden i vilka staten är part och som förelåg då direktiven trädde i kraft utesluter ränta vid sen betalning?
5)
Om svaret på fråga 4 är jakande, gäller förbudet mot att ingripa i redan existerande förhållanden i vilka staten är part genom bestämmelser som utesluter ränta vid sen betalning också med avseende på enhetliga bestämmelser om ränta som fram till en viss tidpunkt (här från den 31 januari 1982 till den 31 december 1995) medger en annan räntesats än den lagstadgade och kapitalisering (förvisso årsvis och inte halvårsvis som borgenären begärt) och som efter nämnda tidpunkt endast medger lagstadgad ränta, enligt en ordning som med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall (ovan punkt 3) inte nödvändigtvis är ogynnsam för borgenären?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EGT L 200, s. 35).
(2) Europaparlamentets och rådet direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy