10.6.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 175/26
Talan väckt den 21 mars 2014 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd
(Mål C-134/14)
2014/C 175/32
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal, W. Mölls och D. Martin)
Svarande: Europeiska unionens råd
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara rådets direktiv 2013/62/EU av den 17 december 2013 om ändring av direktiv 2010/18/EU om genomförande av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS till följd av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen, (1)
—
förordna att verkningarna av direktiv 2013/62/EU ska bestå till dess att ett nytt direktiv som antagits med stöd av en lämplig rättslig grund har trätt i kraft,
—
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Kommissionen yrkar att direktiv 2013/62/EU, som antagits med artikel 349 FEUF som rättslig grund, ska ogiltigförklaras.
Kommissionen invänder mot att rådet antagit detta direktiv, trots att kommissionen hade föreslagit att det skulle antas med stöd av en rättslig grund avseende ett specifikt område, i detta fall artikel 155.2 FEUF.
Kommissionen anser att artikel 349 FEUF inte kan användas som en giltig rättslig grund för direktivet med hänsyn till dess syfte och ändamål. Artikel 349 FEUF är endast tillämplig när det är fråga om att göra undantag från principen att primärrätten är tillämplig i unionens yttersta randområden, vilken slås fast i artikel 355.1 FEUF. Direktivet gör emellertid inte något undantag från fördragen, utan innebär endast att sekundärrätten anpassas till följd av Mayottes ändrade ställning. Denna tolkning vinner inte enbart stöd av lydelsen i artikel 349 FEUF, utan även av systemet med rättsliga grunder i fördraget samt av artikeln tillkomsthistoria.
(1) EUT L 353, s. 7.
Full & Egal Universal Law Academy