26.5.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 159/16
Talan väckt den 21 mars 2014 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-137/14)
2014/C 159/23
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hermes, G. Wilms)
Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland
Sökandens yrkanden
Kommissionen yrkar att domstolen ska slå fast att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (1) (nedan kallat direktiv 2011/92) och artikel 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (2) (nedan kallat direktiv 2010/75), genom att
—
anse att bestämmelserna i direktiv 2011/92 i princip inte föreskriver några subjektiva rättigheter och därigenom i stor utsträckning gör det omöjligt för enskilda att åberopa dessa bestämmelser vid domstol (§ 113 stycke 1 i lagen om rättegången i förvaltningsdomstol) (Verwaltungsgerichtsordnung),
—
föreskriva att ett beslut kan upphävas på grund av förfarandefel endast i de fall där det helt saknas en erforderlig bedömning av inverkan på miljön eller där det saknas en erforderlig förhandsbedömning (§ 4 stycke 1 i lagen om rättsmedel i miljöfrågor) (Umwelt-Rechtsbehelfsgesetz, nedan kallad UmwRG) och i de fall där klaganden visar att det finns ett orsakssamband mellan förfarandefelet och beslutets resultat (§ 46 i förvaltningsprocesslagen) (Verwaltungsverfahrensgesetz, nedan kallad VwVfG) och att klagandens rättsliga ställning påverkas,
—
begränsa talerätten och omfattningen av domstolsprövningen till invändningar som redan har framställts inom den föreskrivna fristen i det förvaltningsrättsliga ärende i vilket beslutet har fattats (§ 2 stycke 2 UmwRG och § 73 stycke 6 VwVfG),
—
i ärenden som inleddes efter den 25 juni 2005 och avslutades före den 12 maj 2011 begränsa miljöskyddsföreningars talerätt till bestämmelser som ger enskilda rättigheter (§ 2 stycke 1 UmwRG, jämförd med § 5 stycke 1 i den lagen)
—
i ärenden som inleddes efter den 25 juni 2005 och avslutades före den 12 maj 2011 begränsa omfattningen av domstolsprövningen av överklaganden som getts in av miljöskyddsföreningar till bestämmelser som ger enskilda rättigheter (den äldre lydelsen av § 2 stycke 1 UmwRG, jämförd med § 5 stycke 1 i den lagen), samt genom att
—
generellt undanta förvaltningsärenden som inleddes före den 25 juni 2005 från tillämpningsområdet för UmwRG (§ 5 stycke 1 UmwRG).
Grunder och huvudargument
Kommissionen anför till stöd för sin talan följande huvudargument:
Förbundsrepubliken Tyskland har både i tidsmässigt och i materiellt hänseende åsidosatt skyldigheten att samarbeta lojalt. Tyskland har behövt mer än 18 måneder för att försöka börja rätta sig efter domstolens dom av den 12 maj 2011 i mål C-115/09. (3) I materiellt hänseende är de bestämmelser som Tyskland har antagit otillräckliga och de strider både mot ovannämnd rättspraxis och mot domstolens dom i målet Altrip. (4)
Tyskland fortsätter, vad beträffar enskildas domstolsskydd, att begränsa domstolsprövningen till att avse en prövning av att bestämmelser som föreskriver subjektiva rättigheter har iakttagits, i enlighet med den så kallade Schutznormtheorie. Andra begränsningar avser både enskildas och föreningars domstolsskydd. Enligt UmwRG kan nämligen ett tillståndsbeslut upphävas endast i de fall där det saknas en bedömning av inverkan på miljön, men inte i fall där bedömningen har genomförts på ett felaktigt sätt.
Vad beträffar överklaganden från enskilda, föreskriver Tyskland att ett beslut som bygger på en bedömning av inverkan på miljön och som är behäftat med ett förfarandefel endast kan upphävas om klaganden konkret visar att beslutet hade blivit ett annat om inte förfarandefelet hade begåtts och att felet påverkar dennes materiella rättsliga ställning.
Vidare föreskriver Tyskland att invändningar från föreningar i domstolsprocesser inte ska godtas, såvida de inte redan har framställts i förvaltningsärendet. Den nya lydelsen av UmwRG och relevant tysk rättspraxis överensstämmer fortfarande inte på avgörande punkter med kraven i direktiv 2011/92, såsom dessa preciserats av domstolen i domarna i ”Trianel”- och ”Altrip”- målen.
Härtill kommer att UmwRG föreskriver att ärenden som inleddes före det att direktivet trädde i kraft ska vara undantagna från lagens tillämpningsområde.
Dessa betydande inskränkningar strider sammantaget mot syftet med direktiv 2011/92, som är att garantera ett omfattande rättsligt skydd, i enlighet med artikel 9 andra och tredje styckena i Århuskonventionen.
(1) EUT 2012 L 26, s. 1.
(2) EUT L 334, s. 17.
(3) Dom Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen (C-115/09, EU:C:2011:289).
(4) Dom Gemeinde Altrip m.fl. (C-72/12, EU:C:2013:712).
Full & Egal Universal Law Academy