7.7.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 212/11
Överklagande ingett den 24 mars 2014 av The Sunrider Corporation av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 23 januari 2014 i mål T-221/12, The Sunrider Corporation mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
(Mål C-142/14 P)
2014/C 212/12
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: The Sunrider Corporation (ombud: N. Dontas och K. Markakis, Δικηγόροι)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
slå fast att överklagandet kan tas upp till sakprövning,
—
delvis upphäva den överklagade domen, vilken Europeiska unionens tribunal (tredje avdelningen) meddelade den 23 januari 2014 i mål T-221/12, i den mån den innebär att det andra yrkandet (åsidosättande av artikel 75 andra meningen och artikel 76.1 andra meningen i varumärkesförordningen 207/2009 (1)) och det tredje yrkandet (åsidosättande av artikel 8.1 b i varumärkesförordningen 207/2009) i klagandens talan av den 25 May 2012 ogillas,
—
återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning vad avser andra och tredje yrkandet i klagandens talan av den 25 May 2012 och för förnyad tillämpning av artikel 8.1 b i varumärkesförordningen 207/2009,
—
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna i föreliggande överklagande till Europeiska unionens domstol,
—
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta klagandens rättegångskostnader i förfarandet i första instans, vid tribunalen, och
—
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta de kostnader som klaganden tvingades ådra sig under det bakomliggande administrativa förfarandet vid harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd i ärende R 2401/2010-4.
Grunder och huvudargument
Första grunden: Tribunalen åsidosatte artikel 1.2 i direktiv 2001/83/EC (2) och artikel 2.1 i förordning (EG) nr 726/2004 (3) med avseende på definitionen av och tillämpningsområdet för begreppet ”medicinsk” (medical). Tribunalen överskred sin behörighet genom att skapa nya rättsliga definitioner, nämligen, produkter ”för medicinsk användning i vid bemärkelse”, och bortsåg ifrån de relevanta rättsliga definitioner som föreskrivits i unionsrätten.
Andra grunden: Tribunalen åsidosatte klagandens rätt att yttra sig, genom att oberättigat förlita sig på ett ”välkänt faktum” som var av avgörande betydelse för utgången av tvisten. Tribunalen åsidosatte klagandens rätt att yttra sig genom att, i punkt 77 i den överklagade domen, slå fast att ett visst faktum omfattas av begreppet ”välkänt faktum”, utan att stödja denna slutsats på någon bevisning som tillförts handlingarna i målet och utan motivering med avseende på anledningen till att detta faktum lagligen skulle betecknas som ”välkänt”.
Tredje grunden: Tribunalen åsidosatte artikel 8.1 b i varumärkesförordningen 207/2009, eftersom den a) endast gjorde en begränsad undersökning och bedömning med avseende på likheten mellan örtnäringstillskott och de varor som bokstavligen nämns i rubriken till klass 32, varvid den underlät att konkret undersöka huruvida det finns någon likhet mellan örtnäringstillskott och de återstående varor som omfattas av klass 32, b) missförstod innehållet i det omtvistade beslutet och ersatte överklagandenämndens slutsatser och resonemang med avseende på ”omsättningskretsen” med sina egna, samt (c) gjorde en felaktig rättstillämpning vid undersökningen och bedömningen av de individuella faktorerna/kriterierna avseende likheten mellan de ifrågavarande varorna, i synnerhet med avseende på i) tolkningen och tillämpningen av begreppet ”medicinsk” som det huvudsakliga syftet med örtnäringstillskott, ii) det rättsliga villkoret att en ”stor del” av tillverkarna av ifrågavarande varor skall vara desamma, iii) det rättsliga kriterium/den rättsliga norm som används vid jämförelsen av varorna, iv) förklaringen att det andra yrkandet i talan var verkningslöst, v) underlåtenheten att undersöka ”utbytbarhetsfaktorn” och vi) underlåtenheten att undersöka arten av de jämförda varorna.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EUT L 311, s. 67)
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, s. 1)
Full & Egal Universal Law Academy