10.6.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 175/28
Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 28 mars 2014 – Direktor na Direktsia ”Migratsia” pri Ministerstvo na vatreshnite raboti mot Bashir Mohamed Ali Mahdi
(Mål C-146/14)
2014/C 175/35
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Administrativen sad Sofia-grad
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Direktor na Direktsia ”Migratsia” pri Ministerstvo na vatreshnite raboti
Motpart: Bashir Mohamed Ali Mahdi
Tolkningsfrågor
1)
Ska artikel 15.3 och 15.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (1) av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna jämförd med artiklarna 6 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt rätten till rättslig prövning och ett effektivt domstolsskydd tolkas på följande sätt:
а)
När en administrativ myndighet enligt den nationella rätten i en medlemsstat är skyldig att ompröva hållandet i förvar varje månad utan att det uttryckligen föreligger en skyldighet att vidta förvaltningsåtgärder och den ex officio till behörig domstol måste skicka en förteckning över de tredjelandmedborgare som, på grund av att det föreligger hinder för avlägsnande, hålls i förvar utöver den i lag fastställda maximiperioden för hållande i förvar för första gången, är den administrativa myndigheten skyldig att antingen efter utgången av den period som fastställts i det enskilda beslutet om hållande i förvar för första gången vidta en uttrycklig åtgärd för omprövning av hållandet i förvar med avseende på de grunder för en förlängning av förvarsperioden som föreskrivs i unionsrätten eller frige den berörda personen?
b)
När den behöriga domstolen enligt den nationella rätten i en medlemsstat har befogenhet att, efter utgången av den maximiperiod för hållande i förvar för första gången i väntan på ett avlägsnande som föreskrivs i den nationella rätten, besluta om en förlängning av förvarsperioden och ersätta denna med en mindre ingripande åtgärd eller frige tredjelandsmedborgaren, ska den behöriga domstolen i en sådan situation som den i målet vid den nationella domstolen pröva lagenligheten av en åtgärd för omprövning av hållandet i förvar, de rättsliga och faktiska omständigheterna för behovet av en förlängning av förvarsperioden och dess omfattning, och således besluta om den berörda personen ska hållas kvar i förvar, om något ska träda i stället för hållandet i förvar eller om den berörda personen ska friges?
c)
Har den behöriga domstolen med beaktande av de grunder för förlängning av förvarsperioden som föreskrivs i unionsrätten rätt att pröva lagenligheten av en åtgärd för omprövning av hållandet i förvar där enbart skälen till att beslutet om avlägsnande av en tredjelandsmedborgare inte kan verkställas anges, och göra en prövning i sak varvid den enbart lägger de omständigheter och den bevisning som den administrativa myndigheten angett samt de invändningar och omständigheter som tredjelandsmedborgaren framfört till grund för sin bedömning av om den berörda personen ska hållas kvar i förvar, om något ska träda i stället för hållandet i förvar eller om den berörda personen ska friges?
2)
Ska artikel 15.1 och 15.6 i direktiv 2008/115 i en sådan situation som den i tvisten i målet vid den nationella domstolen tolkas på så sätt att den självständiga grunden för förlängning av förvar som föreskrivs i den nationella rätten att ”den berörda personen inte har några identitetshandlingar” ur en unionsrättslig synvinkel omfattas av de båda fallen i artikel 15.6 i direktivet och är tillåten när det enligt den nationella rätten i en medlemsstat på grund av den ovannämnda omständigheten kan förmodas att den berörda personen kommer att försöka att kringgå verkställandet av beslutet om avlägsnande, vilket i sin tur innebär att det finns en risk för att den berörda personen avviker i den mening som avses i medlemsstatens lagstiftning?
3)
Ska artikel 15.1 a och b och 15.6 i direktiv 2008/115 jämförd med skälen 2 och 13 i samma direktiv avseende respekten för tredjelandsmedborgares mänskliga rättigheter och värdighet samt tillämpningen av proportionalitetsprincipen i en sådan situation som den i målet vid den nationella domstolen tolkas på så sätt, att det anses föreligga en risk för att den berörda personen avviker på grund av att den inte har några identitetshandlingar, har passerat gränsen illegalt, och har förklarat att den inte vill återvända till sitt ursprungsland, trots att personen i fråga tidigare fyllt i och avgett en förklaring om att frivilligt återvända till sitt land och lämnat korrekta uppgifter avseende sin identitet, varvid dessa omständigheter omfattas av begreppet risk för avvikande vad gäller mottagaren av beslutet om återvändande i den mening som avses i direktivet som i den nationella rätten definieras på så sätt att det på grundval av omständigheterna kan förmodas att den berörda personen kommer att försöka att kringgå ett verkställande av beslutet om återvändande?
4)
Ska artikel 15.1 a och b och 15.4 och 15.6 i direktiv 2008/115 jämförd med skälen 2 och 13 i samma direktiv avseende respekten för tredjelandsmedborgares mänskliga rättigheter och värdighet samt tillämpningen av proportionalitetsprincipen i en sådan situation som den i målet vid den nationella domstolen tolkas på så sätt att
а)
tredjelandsmedborgaren inte visar några tecken på att vilja samarbeta vid förberedelsen av verkställandet av beslutet om dess återvändande till ursprungslandet när han för en anställd på landets ambassad muntligen anger att han inte vill återvända till ursprungslandet, trots att han tidigare fyllt i en förklaring om frivilligt återvändande och lämnat korrekta uppgifter avseende sin identitet och att införskaffandet av handlingar från tredjeländer drar ut på tiden, samt att rimliga utsikter till verkställandet av beslutet om återvändande föreligger när ambassaden i detta land under dessa omständigheter inte utfärdar de handlingar som krävs för den berörda personens resa till ursprungslandet, trots att den bekräftat den berörda partens identitet?
b)
för det fall att en tredjelandsmedborgare som inte har några identitetshandlingar, har passerat gränsen illegalt och har förklarat att han inte vill återvända till ursprungslandet, friges på grund av att det inte föreligger rimliga utsikter till verkställande av ett beslut om avlägsnande, ska det utgås från att medlemsstaten är skyldig att utfärda en provisorisk handling avseende den berörda personens status, när ambassaden i ursprungslandet under dessa omständigheter inte utfärdar den handling som krävs för den berörda personens resa till ursprungslandet, trots att den har bekräftat den berörda personens identitet?
(1) EUT L 348, s. 98.
Full & Egal Universal Law Academy