16.6.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 184/17
Talan väckt den 4 april 2014 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien
(Mål C-163/14)
2014/C 184/21
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Clotuche-Duvieusart och I. Martínez del Peral)
Svarande: Konungariket Belgien
Sökandens yrkande
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Konungariket Belgien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 3 andra stycket i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier genom att inte bevilja unionens institutioner och organ skattebefrielse enligt artikel 3 andra stycket i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier för de avgifter som fastställs i artikel 26 i förordningen om organisationen av elmarknaden i Regionen Bryssel (ordonnance relative à l’organisation du marché de l’électricité en Région de Bruxelles-Capitale) och i artikel 20 i förordningen om organisationen av gasmarknaden i Regionen Bryssel (ordonnance relative à l’organisation du marché du gaz en Région de Bruxelles-Capitale), i deras ändrade lydelser, och genom att motsätta sig återbetalning av dessa av regionen uppburna avgifter,
—
förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
I förordningen av den 19 juli 2001 om organisationen av elmarknaden i Regionen Bryssel och förordningen av den 1 april 2004 om organisationen av gasmarknaden i Regionen Bryssel, i deras ändrade lydelser, föreskrivs att avgifter ska tas ut av el- och gasleverantörer och betalas till Regionen Bryssel. Därefter faktureras slutkonsumenterna och således unionens institutioner för dessa avgifter vid leverans av el eller gas beroende på den spänning som ställs till slutkonsumenternas förfogande (för el) eller storleken på gasmätarna hos slutkonsumenterna (för gas).
Kommissionen anser att de regionala avgifterna ska kvalificeras som en direkt skatt som tas ut av de belgiska myndigheterna när institutionerna för tjänstebruk gör betydande inköp och som ingår i det el- och gaspris som faktureras. Kommissionen anför att det för att det ska kunna fastställas att det rör sig om en direkt skatt inte är nödvändigt att det i lagstiftning uttryckligen föreskrivs en skyldighet till övervältring på slutkonsumenten och att det viktiga är att det rör sig om en skatt som tas ut vid en utgift eller en konsumtion. Således anser kommissionen att belgiska staten är skyldig att i enlighet med artikel 3 andra stycket i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier betala tillbaka dessa indirekta skatter och avgifter som tas ut för unionsinstitutionernas inköp.
Kommissionen anför att dessa regionala avgifter inte kan kvalificeras som betalning för allmännyttiga tjänster och att de således inte omfattas av det undantag från skattebefrielse som föreskrivs i artikel 3 tredje stycket i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Dessa avgifter används nämligen för att finansiera olika uppdrag i offentlig sektor och de finansierar delvis en rad åtgärder som vidtas av myndigheterna för sociala ändamål (exempelvis sociala rabatter, minimileverans av el till hushåll) och miljöändamål (exempelvis främjande av rationell energianvändning). Betalningen av denna skatt utgör inte ett vederlag för en tjänst som särskilt har tillhandahållits institutionerna.
Full & Egal Universal Law Academy