26.5.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 159/21
Överklagande ingett den 4 april 2014 av Pesquerias Riveirenses SL m.fl. av det beslut som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 7 februari 2014 i mål T-180/13, Pesquerias Riveirenses m.fl. mot rådet
(Mål C-164/14 P)
2014/C 159/28
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Pesquerias Riveirenses SL, Pesquera Campo de Marte, SL, Pesquera Anpajo, SL, Arrastreros del Barbanza, SA, Martinez Pardavila e Hijos, SL, Lijo Pesca, SL, Frigorificos Hermanos Vidal, SA, Pesquera Boteira, SL, Francisco Mariño Mos y Otros, CB, Juan Antonio Pérez Vidal y Hermano, CB, Marina Nalda, SL, Portillo y Otros, SL, Vidiña Pesca, SL, Pesca Hermo, SL, Pescados Oubiña Perez, SL, Manuel Pena Graña, Campo Eder, SL, Pesquera Laga, SL, Pesquera Jalisco, SL, Pesquera Jopitos, SL, Pesca-Julimar, SL (ombud: J. Tojeiro Sierto, abogado)
Övrigparti målet: Europeiska unionens råd
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska upphäva det beslut i vilket tribunalen fann att deras talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EU) nr 40/2013 av den 21 januari 2013 (1) skulle avvisas och meddela ett nytt beslut i vilket det fastställs att talan kan prövas.
Grunder och huvudargument
Klagandena är direkt berörda – åsidosättande av artikel 263 FEUF
I artikel 263 fjärde stycket FEUF stadgas att ”alla fysiska och juridiska personer får … väcka talan mot … en regleringsakt som direkt berör och som inte medför genomförandeåtgärder”. Villkoret att vara direkt berörd och villkoret att några genomförandeåtgärder inte ska föreligga är två olika villkor och frågan om det statliga utrymmet för skönsmässig bedömning – vilket är av grundläggande betydelse för att avgöra huruvida den angripna rättsakten berör någon direkt – saknar betydelse för frågan huruvida en nationell rättsakt utgör ”genomförandeåtgärder” enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF.
Klagandena anser att det finns ett tydligt samband mellan dem, i egenskap av fiskeriföretagare specialiserade på blåvitlingsfiske, och den förordning genom vilken det införs fångstbegränsningar för denna art, vilket medför att de ska anses berörda. Förvaltningen av blåvitlingsbeståndet ombesörjs årligen av EU genom fastställande av TAC (Total admissible captures)-kvoter. Klagandena anser att fastställandet av TAC-kvoterna är felaktigt, eftersom det inte tar de senaste vetenskapliga rekommendationerna i beaktande. Det faktum att blåviltingsbeståndet förvaltas som ett enda bestånd och inte som två olika bestånd får till följd att den sammanlagda TAC-kvoten blir lägre än den som klagandena skulle ha erhållit om beståndet hade förvaltats separat i en nordlig och en sydlig zon. Vid fastställandet av TAC-kvoter sker inte någon senare fördelning av fiskerimöjligheterna av medlemsstaterna och det antas inte några föreskrifter för den närmare fördelningen av fiskerimöjligheterna, eftersom fördelningen alltid grundar sig på de av EU fastställda TAC-kvoterna. Klagandenas enda möjlighet för att visa att de inte godtar TAC-kvoterna, metoden för deras fastställande och fiskeriförvaltningen är följaktligen att väcka talan vid unionsdomstolarna.
(1) Rådets förordning (EU) nr 40/2013 av den 21 januari 2013 om fastställande för 2013 av fiskemöjligheter tillgängliga i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa icke-EU-vatten när det gäller vissa fiskbestånd som omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (EUT L 23, s. 54).
Full & Egal Universal Law Academy