25.8.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 282/17
Överklagande ingett den 7 maj 2014 av Lidl Stiftung & Co. KG av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 27 februari 2014 i mål T-226/12, Lidl Stiftung & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
(Mål C-224/14)
2014/C 282/23
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Lidl Stiftung & Co. KG (ombud: M. Wolter, M. Kefferpütz och A. K. Marx, Rechtsanwälte)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom av den 27 februari 2014 (mål T-226/12),
—
om överklagandet anses välgrundat, ogiltigförklara överklagandenämndens beslut av den 21 mars 2012 (R 2380/2010-1) i enlighet med yrkandet vid tribunalen, och
—
förplikta harmoniseringsbyrån såsom svarande i förfarandet vid tribunalen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och i målet om överklagande.
Grunder och huvudargument
Lidl Stiftung & Co. KG anför tre grunder till stöd för överklagandet:
1)
Åsidosättande av artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 (1) och regel 22.3 och 22.4 i förordning nr 2868/95 (2) jämförd med artikel 15.1 i förordning nr 207/2009, eftersom tribunalen misstolkade beviskraven enligt dessa bestämmelser vad gäller bevis på verkligt bruk av det varumärke som åberopats till stöd för invändningen.
2)
Åsidosättande av artikel 15.1 a i förordning nr 207/2009jämförd med artikel 42.2 och 42.3 i samma förordning, eftersom tribunalen misstolkade kraven för att bruk av det varumärke som åberopats till stöd för invändningen i en annan form än den registrerade ska anses utgöra verkligt bruk enligt artikel 15.1 i förordning nr 207/2009.
3)
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, eftersom tribunalen misstolkade kraven på bedömningen av risk för förväxling.
Huvudargumenten kan sammanfattas enligt följande:
Vad gäller den första grunden, gjorde sig tribunalen skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att överklagandenämnden hade gjort en riktig bedömning när den fann att tre odaterade fotografier tillsammans med några fakturor utgjorde konkreta och objektiva omständigheter som var tillräckliga för att styrka verkligt bruk av det varumärke som åberopats till stöd för invändningen, särskilt med avseende på användningsformen.
Såvitt avser den andra grunden beaktade tribunalen inte att artikel 15.1 a i förordning nr 207/2009 är en undantagsregel som, av skäl hänförliga till rättssäkerhet och förutsebarhet ska tolkas restriktivt och snävt, vilket innebär att samtliga beståndsdelar av varumärket i dess registrerade form ska bedömas. Tribunalen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning när den fastställde överklagandenämndens bedömning att den använda formen av varumärket hade utgjort verkligt bruk eftersom den inte hade ändrat särskiljningsförmågan hos den registrerade formen av det varumärke som åberopats till stöd för invändningen. Överklagandenämnden hade nämligen inte beaktat detta varumärkes samtliga beståndsdelar.
Som tredje grund gör klaganden gällande att tribunalen misstolkade artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, eftersom den vid sin prövning av överklagandenämndens bedömning av känneteckenslikheten och risken för förväxling inte beaktade, för det första, att omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå i det aktuella fallet är relativt hög, för det andra, att genomsnittskonsumenten vanligtvis uppfattar ett varumärke som en helhet och inte ägnar sig åt att undersöka varumärkets olika detaljer och, för det tredje, att det endast är när varumärket alla andra beståndsdelar är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen. Om dessa aspekter hade beaktats på rätt sätt hade inte någon risk för förväxling kunnat fastställas.
Då den överklagade domen således inte överensstämmer med bestämmelserna i förordning nr 207/2009 yrkar Lidl Stiftung & Co. KG att domstolen ska upphäva den.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy