21.7.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 235/9
Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Barcelona (Spanien) den 13 maj 2014 – Safe Interenvios S.A. mot Liberbank S.A. m.fl.
(Mål C-235/14)
2014/C 235/13
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Audiencia Provincial de Barcelona
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Safe Interenvios, S.A.
Motparter: Liberbank S.A., Banco de Sabadell S.A. och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria S.A
Tolkningsfrågor
1)
Tolkningen av artikel 11.1 i direktiv 2005/60/EG (1):
a)
Ska nämnda artikel, jämförd med artikel 7 i samma direktiv, tolkas så, att unionslagstiftaren har haft för avsikt att införa ett verkligt undantag från regeln att kreditinstitut får tillämpa åtgärder rörande kundkontroll på sina egna kunder när dessa är betalningsinstitut som omfattas av ett eget tillsynssystem, eller enbart en rätt att göra sådana undantag?
b)
Ska nämnda artikel, jämförd med artikel 5 i samma direktiv, tolkas så, att den nationella lagstiftaren kan införliva undantaget i nämnda bestämmelse på ett sätt som skiljer sig från bestämmelsens innehåll?
c)
Är undantaget i artikel 11.1 även tillämpligt på skärpta krav på kundkontroll på samma sätt som på åtgärder för att uppfylla kraven på kundkontroll?
2)
I andra hand, för det fall svaret på de föregående frågorna innebär att kreditinstitut får tillämpa åtgärder för att uppfylla kraven på kundkontroll och skärpta krav på kundkontroll mot betalningsinstitut:
a)
Hur omfattande möjligheter har kreditinstitut att övervaka betalningsinstitutens verksamhet? Kan de med stöd av bestämmelserna i direktiv 2005/60/EG anses ha rätt att övervaka betalningsinstitutens förfaranden och åtgärder för att uppfylla kraven på kundkontroll eller är det endast sådana offentliga organ som avses i direktiv 2007/64/EG (2), i förevarande fall Banco de España, som har rätt att göra det?
b)
Kräver tillämpningen av denna rätt för kreditinstituten att vidta åtgärder särskilda skäl som kan härledas från betalningsinstitutets handlingar eller får de vidtas generellt, enbart av det skälet att betalningsinstitutet bedriver en riskfylld verksamhet som penningöverföringar till utlandet?
c)
Om domstolen finner att det krävs särskilda skäl för att kreditinstitut ska få tillämpa åtgärder rörande kundkontroll mot betalningsinstitut:
i)
Vilka relevanta beteenden ska banken beakta för att få tillämpa åtgärder rörande kundkontroll?
ii)
Kan kreditinstitutet anses ha rätt att för detta ändamål bedöma de åtgärder som betalningsinstitutet tillämpar i sina förfaranden för att uppfylla kravet på kundkontroll?
iii)
Krävs det för att få utnyttja denna rätt att banken har kunnat upptäcka något beteende i betalningsinstitutets verksamhet som gör att det kan misstänkas att det medverkar i penningtvätt eller finansiering av terrorism?
3)
För det fall domstolen finner att kreditinstituten har rätt att rikta skärpta krav på kundkontroll mot betalningsinstitut:
a)
Är det möjligt att denna rätt innefattar krav på tillhandahållande av uppgifter om identiteten på alla de kunder från vilka pengar skickas, samt identiteten på mottagarna?
b)
Är det förenligt med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (3) av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter att betalningsinstituten ska vidarebefordra uppgifter om sina kunder till de kreditinstitut som de är tvungna att samarbeta med och som de samtidigt konkurrerar med på marknaden?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, s. 15)
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, s. 1)
(3) EUT L 149, s. 22
Full & Egal Universal Law Academy