25.8.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 282/21
Överklagande ingett den 30 maj 2014 av Italmobiliare SpA av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 14 mars 2014 i mål T-305/11, Italmobiliare SpA mot Europeiska kommissionen
(Mål C-268/14 P)
2014/C 282/27
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Italmobiliare SpA (ombud: M. Siragusa, F. Moretti och L. Nascimbene, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den överklagade domen i sin helhet, med de rättsverkningar ett sådant upphävande medför inklusive ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet
—
i den mån det är lämpligt och nödvändigt, vidta de åtgärder för processledning och/eller de åtgärder för bevisupptagning som föreskrivs i artiklarna 62 respektive 64 i domstolens rättegångsregler,
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive rättegångskostnaderna för förfarandet vid tribunalen,
—
alternativt – för det fall ovanstående yrkanden inte kan bifallas – återförvisa målet till tribunalen för vidtagande av åtgärder för bevisupptagning eller processledning som domstolen inte redan förordnat om.
Grunder och huvudargument
1
Första grunden för överklagandet: Tribunalen gjorde en felaktig bedömning av vem som var mottagare till det omtvistade beslutet
Genom sin första grund kritiserar Italmobiliare tribunalens slutsats att Italmobiliare rimligen kan antas ha tillgång den eftersökta informationen. Bolaget anser vidare att tribunalen gravt missuppfattat de faktiska omständigheterna och gjort en felaktig rättstillämpning av principen om skydd för berättigade förväntningar genom att inte anse att kommissionens tidigare beteende och skriftliga utfästelser kunde ge upphov till den berättigade förväntningen att Italmobiliare inte skulle beröras av det omtvistade beslutet. Bolaget gör slutligen gällande att tribunalens dom är behäftad med fel då den helt saknar motivering såvitt avser Italmobiliares påstående att principen om förbud mot diskriminering har åsidosatts. I domen prövas nämligen inte bolagets argument att det är det enda Holdingbolag som är involverat i förfarandet i egenskap av mottagare av begäran om upplysningar enligt artikel 18.3 i förordning nr 1/2003. (1)
2
Den andra grunden för överklagandet: Tribunalens resonemang när den prövade grunden att kommissionen hade åsidosatt artikel 296 FEUF är motsägelsefullt och ologiskt
Genom sin andra grund gör Italmobiliare gällande att tribunalens resonemang är motsägelsefullt och ologiskt. Tribunalen medgav nämligen att kommissionens motivering är otillräcklig såvitt avser begärans föremål och syfte, men anser samtidigt att den kan förstås om den läses mot bakgrund av det resonemang som förs i det inledande beslutet även om detta beslut inte tillför något i materiellt hänseende vad gäller det omtvistade beslutets innehåll. Italmobiliare anser vidare att motiveringen i det omtvistade beslutet, vilken återgetts i den överklagade domen, är ofullständig såvitt avser frågan huruvida den efterfrågade informationen är nödvändig och såvitt avser valet att använda sig av det beslut som avses i artikel 18.3 i i förordning nr 1/2003.
3
Den tredje grunden för överklagandet: Tribunalen gjorde en felaktig tillämpning av artikel 101 FEUF och artikel 18.1 och 18.3 i förordning nr 1/2003 genom att inte fastställa att det omtvistade beslutet fattats utan befogenhet (ultra vires)
Genom sin tredje grund bestrider Italmobiliare tribunalens analys av grunden att kommissionen saknade befogenhet att anta det omtvistade beslutet. Bolaget anser att tribunalen underlät att beakta den bevisning som bolaget lagt fram till stöd för sitt yrkande och inte heller vidtog några åtgärder för processledning för att undersöka vad som enligt kommissionen motiverade begäran om upplysningar.
4
Den fjärde grunden för överklagandet: Motiveringen avseende prövningen av grunden att proportionalitetsprincipen har åsidosatts är otillräcklig, motsägelsefull och ologisk
Genom sin fjärde grund gör Italmobiliare gällande att tribunalens motivering är otillräcklig och/eller motsägelsefull såvitt gäller kommissionens påstådda åsidosättande av proportionalitetsprincipen på följande punkter: (i) begäran om upplysningar var olämplig som medel för att uppnå det i målet eftersträvade syftet, (ii) kostnader som bolaget åsamkas för de ansträngningar som krävs för att besvara begäran om upplysningar är orimliga, (iii) åsidosättande av kriteriet med ”minst ingripande åtgärder”, vilket innebär att syftet med en utredning alltid ska försöka uppnås genom vidtagande av åtgärder som innebär minsta möjliga ingrepp i mottagarens rättigheter.
5
Den femte grunden för överklagandet: Bristande motivering såvitt gäller det påstådda åsidosättandet av rätten att yttra sig
Genom sin femte grund gör Italmobiliare gällande att den överklagade domen innehåller en otillräcklig motivering såvitt gäller prövningen av grunden att rätten att yttra sig har åsidosatts. Bolaget menar att tribunalen felaktigt slog fast att kommissionens ”sätt” att genomföra ett samråd kan undgå rättslig prövning om kommissionen ”inte hade någon som helst” skyldighet att genomföra sådant samråd.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (Text av betydelse för EES) (EGT L 1, s. 1)
Full & Egal Universal Law Academy