1.12.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 431/9
Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 20 augusti 2014 – Polkomtel Sp. z o.o. mot Prezesowi Urzędu Komunikacji Elektronicznej
(Mål C-397/14)
(2014/C 431/14)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Sąd Najwyższy
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Polkomtel Sp. z o.o.
Motpart: Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej
Ytterligare deltagare i rättegången: Telekomunikacja Polska S.A. w Warszawie (nu Orange Polska S.A. w Warszawie)
Tolkningsfrågor
1.
Ska artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (1), i dess ursprungliga lydelse, tolkas så, att inte enbart slutanvändare från andra medlemsstater ska säkerställas tillgång till icke-geografiska nummer, utan även slutanvändare i den medlemsstat där en operatör av allmänna kommunikationsnät har sitt hemvist, vilket innebär att den nationella regleringsmyndighetens prövning av huruvida denna skyldighet har fullgjorts måste ske i enlighet med de krav som följer av effektivitetsprincipen i unionsrätten och den direktivkonforma tolkningen av den nationella rätten?
2.
Om svaret på fråga 1 är jakande, ska artikel 28 i direktiv 2002/22 jämförd med artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna då tolkas så, att det förfarande som för nationella regleringsmyndigheter föreskrivs i artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (2) kan användas för att fullgöra den skyldighet som avses i den förstnämnda av dessa bestämmelser?
3.
Ska artikel 8.3 i direktiv 2002/19 jämförd med artikel 28 i direktiv 2002/22 och artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 8.3 i direktiv 2002/19 jämförd med artikel 5.1 i direktiv 2002/19 och artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den nationella regleringsmyndigheten – i syfte att säkerställa att slutanvändare av allmänna kommunikationsnät som tillhandahålls av nationella operatörer ges tillgång till tjänster som tillhandahålls genom icke-geografiska nummer i en annan nationell operatörs nät – kan fastställa regler för avräkning mellan operatörer för samtalsoriginering genom att basera sig på kostnadsorienterade termineringstaxor som fastställts för en av dessa operatörer på grundval av artikel 13 i direktiv 2002/19, när operatören, under förhandlingar som inleddes i syfte att fullgöra den skyldighet som avses i artikel 4 i direktiv 2002/19 men som strandat, har föreslagit att en sådan taxa ska tillämpas?
(1) EGT L 108, s. 51.
(2) EGT L 108, s. 7.
Full & Egal Universal Law Academy