9.2.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 46/32
Överklagande ingett den 5 december 2014 av Dansk Automat Brancheforening av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 26 september 2014 i mål T-601/11, Dansk Automat Brancheforening mot Europeiska kommissionen
(Mål C-563/14 P)
(2015/C 046/38)
Rättegångsspråk: danska
Parter
Klagande: Dansk Automat Brancheforening (ombud: K. Dyekjær, T. Høg och J. Flodgaard, advokater)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Konungariket Danmark, Republiken Malta, Betfair Group plc, Betfair International Ltd och European Gaming and Betting Association (EGBA)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva tribunalens dom av den 26 september i mål T-601/11,
—
fastställa att talan i mål T-601/11 kan tas upp till sakprövning,
—
återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak av de yrkanden som klaganden framställt i första instans, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och domstolen samt, i andra hand, förplikta intervenienterna att betala sina rättegångskostnader vid tribunalen och domstolen.
Grunder och huvudargument
Det görs huvudsakligen gällande att tribunalens konstaterande att klaganden inte har talerätt är felaktigt, eftersom tribunalen har missförstått och/eller gjort en felaktig tillämpning av kriterierna i artikel 263.4 FEUF för talerätt mot ett beslut som kommissionen meddelat med stöd av artikel 107.3 c FEUF.
Tribunalen har närmare bestämt tillämpat begreppet ”personligen berörd” i artikel 263.4 FEUF på ett felaktigt sätt, eftersom detta begrepp inte har tolkats i enlighet med domstolens praxis och därmed inte heller använts på ett korrekt sätt. I detta sammanhang har tribunalen (1) felaktigt antagit att den omständigheten att den mekanism som skadar de enskilda medlemmarna i fackföreningen Dansk Automat Brandcheforening även påverkar andra utesluter att dess medlemmar är personligen berörda, (2) felaktigt angett att medlemmarna endast har anfört att de är i konkurrens med stödmottagarna och (3) därmed felaktigt underlåtit att fästa vikt vid de konkreta beräkningar som klagandena lagt fram, vilka tyder på att stödet ofrånkomligt skulle ha betydande negativ inverkan på klagandenas ställning på marknaden samt (4) i övrigt – som tillägg till det fel som nämnts som punkt 1 – felaktigt förbisett att den mekanisk som medförde denna betydande negativa inverkan inte är densamma för alla tillhandahållare. Tribunalen har härutöver (5) felaktigt utgått ifrån att klagandena måste visa en redan realiserad intäktsnedgång för att ha talerätt, (6) felaktigt kommit fram till att det inte finns någon negativ inverkan på grundval av en annan hypotetisk och odokumenterad orsak till negativ påverkan, och (7) underlåtit att beakta att kraven till talerätt ska lindras, eftersom kommissionens beslut att tillåta stödet enligt artikel 107.3 c inte har blivit föremål för någon reell administrativ förhandsprövning.
Vidare har tribunalen (8) använt begreppet ”regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder” på ett felaktigt sätt. Tribunalen har nämligen felaktigt antagit att det angripna beslutet förutsätter att genomförandeåtgärder vidtagits. Tribunalen har även (9) felaktigt bifallit intervenienternas yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Full & Egal Universal Law Academy